wessand

Jag förstår det inte men varför finns det brännässlor? Och varför ska jag trampa på varje liten liten liten nyuppkommen planta? Det spelar ingen roll om dom är så små så dom inte ens syns, nog är jag där och trampar ändå.

Körde äldsta dottern till Arvikatåget igår. Hon ska vara funktionär på festivalen i år igen. Det var tur att vi hade så gott om tid på oss eftersom vägarbeten gjorde att det inte alls bara var att köra vanliga vägen till Centralen. Jag trodde jag skulle bli tokig! Att köra bil i stan när man har lite bråttom och inget funkar, nä, det är inte min bästa tålamodsprövande aktivitet.

Idag väntar havet på yngsta dottern och mig. Ska göra söstra, systersonen och mamma sällskap på Fiskebäck. Har inte varit där på flera år.

Så var vi hemma igen. Alltid lika kul att komma dit, alltid lika skönt att komma hem igen.

Var en sväng i Stockholm igår men vi gjorde inget speciellt där. Det var mest för att systersonen aldrig varit där. Vi gick runt en sväng och pekade ut slottet, han var väl måttligt imponerad och intresserad.

Nedan: Tre av fyra kattungar 5-6 veckor. Från vänster: Evert, Ansgar och Gotteglosögagrodben. Carl-Philip var på andra äventyr för tillfället.

Bilen är packad, vi är relativt klara. Sitter bara och väntar på samtalet från söstra som jobbar några timmar idag. Sen bär det av till Göteborg för att hämta dom och vidare till släkten i Enköping. Med godisstopp i Jung (det måste ju jag kunna bestämma, det är ju jag som kör).

Så nu väntar några internetfria dagar, tur det finns i mobilen så jag kan hålla mig lite a jour.

I tre års tid har jag blivit erbjuden att hålla en kväll för unga tjejer på läger. Det brukar bli tre kvällar varje sommar. Idag var det dags igen. Så nu har jag precis kommit hem från meditations- och häxkväll. Kul även om det var en ovanligt tyst grupp.

I morgon bär det av till världsmetropolen Enköping tillsammans med söstra och barnen. Fem personer i min lilla bil... Det går väl alltid att muta med godis?

Så har nu en av mina två viktigaste dagar på året inträffat. Sommarsolståndet. Vi firade ihop med några vänner och blev 13 vid bordet. Kanske lite lämpligt en dag som denna?
Jag vet att jag resonerar lite fel men jag tycker att det är rätt jobbigt att det vänder idag. Eller, det har ju redan vänt. Nu blir dagarna kortare och kortare och det finns i mitt huvud trots att jag har hela sommaren framför mig. Nåja, det blir nog bra med det med.
Nu ska jag ut och rulla mig i daggen.

Yngsta dottern, maken och jag firade midsommar hos goda vänner. Vi var väl runt 20 pers skulle jag tro. Några hade vi träffat förr och några var helt nya bekantskaper.
Värdparet hade fixat en poängpromenad som var nåt i hästväg (eller koväg kanske?). Frågor som: Vad är det man sitter på, sover i och borstar tänderna med? blandades med helt hopplösa ordgåtor med kor, som nedan. Men ordet var då så klart borttaget och det var det vi skulle komma på.



Och stora favoriten:


En mycket trevlig kväll.

Har tillbringat två dagar med jobbet på Grebbestads folkhögskola. Den var underbar. Låg kanonfint, otroligt god mat, trevlig personal och så hade dom rätt många intressanta sommarkurser. Får väl se om jag nångång kommer iväg på en sommarkurs i keramik nån sommar. Det hade varit kul.

Varje gång vi är på såna här saker med jobbet blir jag mer och mer övertygad om att jag jobbar på ett av världens bästa jobb. På kvällen hade P ordnat en Dobidooliknande tävling som var hur kul som helst. Måste jag berätta att vårt arbetslag vann?

Nu sitter jag på jobbet och räknar ner. Det är nu två timmar kvar till sommarlov! Det ska bli så skönt!

När vi bodde i Göteborg för evigheter sen åkte maken och jag med jämna mellanrum till Botaniska och tog en promenad och en fika. Det här gjorde vi oavsett årstid. Att sitta på fiket med varm choklad med vispgrädde mitt i smällkalla vintern var mysigt även om det inte var mycket att se utanför.

Det har varit lite tunt med det de senaste åren så idag tyckte vi att vi skulle göra ett nytt försök. Man kan ju lugnt säga att vi inte var ensamma om den idén. Det tog ett tag innan vi hittade parkering men på fiket fanns det rätt många bord. Måste dock säga att jag blev lite besviken. När jag var där som oftast fanns det mycket godare fika, hemgjorda saker. Idag var det samma Delicatogrejer som på alla andra ställen.

Vi gick också en sväng och letade efter mitt favoritträd. Näsduksträdet. Jag fick ett sånt av maken för några år sen men det klarade sig inte i vår trädgård. Jag var glad att detta blommade även om det var i sista minuten. Eftersom bilden är tagen med mobilen är det inte världens bästa kvalitet.

Så har nu även eleverna på skolan slutat. De hade avslutning igår. De senaste dagarna/veckorna var ju, som vanligt, intensiva så jag hade sett fram emot att få lite lugn och ro igen. Det höll ungefär en halv dag innan det blev tråkigt. Det är svårt att fatta hur tom, ödslig och tyst en skola blir utan elever.

Elever: kom tillbaka! (kan höra dom i huvudet svarandes: Fet chans!)

Så var äldsta dotterns student avklarad. Mycket jobb och mycket kul. När vi hämtade henne på skolan med skylt och massa grejer att hänga runt halsen så regnade det. När jag skulle stå och ta kort på utspringningen var det bara massa paraplyer överallt. Precis innan studenterna skulle springa ut höll regnet upp och paraplyerna togs ner.

Hemma blev det ett litet firande, rätt lugnt trots dryga 20 gäster. Det är ju trots allt onsdag. Dottern var nöjd och alla andra med, tror jag. Men som vanligt hade jag velat prata mer med folk än vad jag hann. Inget nytt under solen, det känns precis som om man bor i köket stundvis. Men bra blev det och det är ju det viktigaste.

Nu har dottern försvunnit på fest och vi sitter och kopplar av, det är jobb i morgon även om jag i min hjärna tror att det är helg eller sommarlov.



Dottern med sitt plakat som vi försökte få så teaterlikt som möjligt.

Tog en Facebook- och bloggläsningspaus i dukandet och förberedandet inför äldsta dotterns studenfest i morgon. Till min stora glädje läste jag att några fått tillbaka sina skattepengar nu. Jag rusade (på datorn?) in och kollade mitt bankkonto. Besvikelsen var total. Inga pengar här inte.

Var hos äldsta dotterns kompis studentfest igår. Vår och hennes familj har umgåtts sen vi mammor träffades med våra nyfödda barn, de yngsta, på föräldragrupp på vårdcentralen för snart 15 år sedan. Det är lite häftigt att ha foljt barnen så länge, att ha sett våra äldsta och yngsta följa varandra i livet och växa upp.
De äldsta umgås inte så mycket längre men de yngsta är fortfarande mycket nära vänner.

Har dessutom fastnat i ett spel på Facebook. Ska nog skälla på M på jobbet på måndag, det var hon som, i alla fall indirekt, lurade mig till att testa. Spelet heter Bricks breaking och är, som hon sa, ungefär som Tetris utan stress. Jättekul, men nu sitter jag här och spelar istället för att duscha och göra mig klar för J:s fotovernissage i Kungälvstrakten idag.

Äldsta dottern har nu klarat uppköringen! Hon gjorde teorin igår och själva körningen idag. Jag tror nästan att jag var mer nervös än vad hon var. Så skönt att hon klarade det! Nu kan hon ju göra i princip vad hon vill, bil har hon och nu även kortet. Härligt!

Grattis!

Jag blev så förbannad i tisdags när jag satt och slötittade på morgontv. Dom berättade om en svårt Parkinsonsjuke nigerianske mannen som skulle utvisas till Nigeria. Han är så dålig att han inte kan gå, knappt sitta. Han kan inte få medicin där, han klarar inte ens att dricka ett glas vatten. Och honom tänkte Sverige utvisa och också skylla på "lagen". Man får inte bli så insränkt att man inte kan se till individer, jag förstår inte hur folk tänker.

Igår kväll hörde jag om honom igen. Han hade blivit skickad till Nigeria men dom vägrade ta emot honom. Dom har ju, precis som den svenske läkaren sa innan, inga möjligheter att hjälpa honom. Så nu är han tillbaka i Sverige igen. Låt honom nu för jösse namn få vara här i lugn och ro den tid han har kvar.