wessand

Det blev en del gjort idag i alla fall. Efter jobbet åkte jag och handlade, sen la jag mig en timme. Den timmen på fredagar är en av de bästa. Sen lite stjärnor och adventsstakar i fönstren (att det alltid är några lampor som saknas), gjorde ordning det sista i stugan inför affärens öppettimmar i morgon, några timmar på puben, hem igen, igångsättning av en tvätt, uppsättning av den gröna slangen på väggen i form som en gran och nu lite TV och kvällsmacka. Yeah!

Ingen i hela världen.
Tänk, idag fyller min mamma 70 år. Det är helt sanslöst. 70 år. Just när jag börjat fatta att jag på nåt mystiskt sätt ramlat över 40-strecket så ska jag även inse att mamma blivit 70.

Vi var där idag i alla fall, hela gänget. Eller så många är vi ju inte. Vi är bara åtta när vi är samlade. Men det räckte till i mammas och pappas lägenhet. Barnen sprang omkring och vi satt i köket. Smörgåstårta och vin, vanlig tårta och kaffe.

Nu är vi hemma igen och äldsta dottern håller på att blondera sitt röda hår. Det kan bli orange men jag tror att det var det hon ville så det blir säkert bra.

Idag var det superhalt i Borås. Tydligen. Eleverna kunde inte ta sig till skolan för bussarna gick inte. Nere vid Stora torget (eller var det var) stod bussar fast och kom ingenstans.

Jag märkte inte nåt på mina nästan 6 mil till jobbet... Vet inte om det säger mest om mig eller om busschaufförerna. Det lustiga (?) var att en buss som det stod "Ej i trafik" på stannade och plockade upp ett gäng elever som var på väg till fots. Bussigt.

Hur som helst var det väldigt tomt i klassrummen. Vi gjorde om schemat så alla tre klasserna slogs ihop till en klass. Det innebar att jag fick lite färre lektioner. Men gjorde jag nåt nyttigt då? Nä, inte en chans.

Jag älskar julen. Totalälskar den. Inte köphysterin men det mesta annat med den. Helst skulle jag vilja klä in hela huset i ljus av alla dess former. Har haft ljus i flaggstången i många år nu. Nåt år som på samma sätt som Lisebergstornet så det såg ut som en stor julgran men de sista åren bara med en slang virad runt. I år vete katten hur det blir. Misstänker att våra slangar inte funkar så bra längre.

Tyvärr delar käre maken inte min ljusfacination. Han lider mer och mer för varje dag som går. Och jag tjatar mer och mer om saker jag vill ha upp. Han skulle åka och handla häromdagen och frågade om vi behövde något. Jag tyckte då att han skulle köpa en ren med släde som jag kunde sätta på taket. Hans blick var totalt nollställd. Och inte fick jag nån ren. Nåja, han kan inte klaga, han visste ju vad han gjorde när han han gifte sig med mig.

Bara några dagar kvar, sen ska lamporna upp. Yes!

Jag tittade lite på Aftonbladets sida igår och även på löpet. Där basunerade dom ut: KAOSET. Stanna hemma. Ge dig inte ut med bil osv. Jag undrar vad min chef hade sagt om jag hade ringt och sagt att jag inte kunde komma på grund av vad Aftonbladet skriver. Han hade väl inte trott att jag var klok. Idag har vi nollgradigt. Det är stilla och lugnt. Inget alls kommer från himlen.

Kanske dags att Aftonbladet inser att alla inte bor i Stockholm? Så vitt jag vet har inte många andra ställen snökaos just nu.

Barnen läste boken Om jag kunde drömma i somras. Båda tyckte att den var så bra så de läste även tvåan och trean. Äldsta dottern nöjde sig inte med det utan köpte även fjärde delen på engelska (den kommer på svenska i vår).

Nu har filmen kommit, till deras stora förtjusning. Dom var på förhandsvisningen i torsdags båda två. Idag ska äldsta dottern se den igen, denna gång med pojkvännen, yngsta dottern ska se den med en kompis i morgon.
 
Jag vet inte om jag missat nåt. Jag har läst dom två första böckerna men har ingen jättelust att läsa trean. Filmen får vänta tills den kommer på dvd. Däremot hänger jag som en igel vid Låt den rätte komma in. Den vill jag bli klar med snart så jag kan se den filmen istället. Lite konstigt, vampyrhistorier är inget jag brukar gå igång på men den här är verkligen bra.

Träffade en kompis på en hundutställning idag. Det var första gången sen jag hade hund som jag var på utställning tror jag. Kaoset var som vanligt. Hundar blev kammade, klippta och slitna i. Det var skällande och bråkande och mycket stress i luften. Då var det härligt att se kompisens mminibullterrier som lugnt satt i mattes knä. En ras som inte flängs runt med som med många andra hundar.
Han slutade dessutom som BIM så kompisen var mer än nöjd. Och jag var rätt nöjd att jag inte är i utställningscirkusen.

Jag brukar ju jobba på läger för tjejer på somrarna som nån sorts inhyrd person. Lägren som heter Spa-läger är under flera dagar och jag brukar ha hand om en kväll, det vill säga, bara några timmar.

Jag har gått och gnällt lite på M som håller i lägren och tyckt att vi vuxna också ska få ha nåt kul. Igår hade hon satt ihop en jättebra dag. Vi startade rätt tidigt och hade det jättemysigt. Hon sprang som en vettvilling för att vi skulle ha det så bra som möjligt, inge vila för henne inte. Det var dom stunderna när vi satt fast i fotbad eller låg med ansiktsmask som hon kunde få pusta ut lite. Annars sprang hon med vatten, fixade mat, fika, frukt, mat igen och kvälls/nattsnacks. Stackars människa. Jag undrar om hon ger sig in på det här igen. Vi andra hade i alla fall det hur bra som helst.

Att barnen tolkar det jag säger till nåt som passar dom bäst var ju ingen nyhet men jag höll ändå på att sätta i halsen tidigare idag. Yngsta dottern är hemma för att hon är sjuk. Hon mår inget vidare alls men samtidigt har hon och storasyster köpt biljetter till en film som dom väntat länge på. Jag sa väl nåt om att hon skulle vara hemma från skolan idag men att jag ändå tyckte att det var okej att hon gick på bion ändå.

Idag när jag satt på jobbet och gjorde ingenting kollade jag dotterns blogg, Hennes tolkning av det jag sagt blev: "Är fortfarande sjuk, mår lite bättre och skulle kanske kunnat gå till skolan men eftersom att jag ska på bio ikväll ville mamma att jag skulle stanna hemma så jag orkade"

Kollegorna fick sig ett gott skratt och jag kan bara hoppas att ingen av hennes lärare läser bloggen. Eller åtminstone tar det med en nypa salt. En lärare som uppmanar sin dotter till skolk? Nja, låter inte så bra men jag misstänker i och för sig att dom inte tror bättre om mig.

Som jag har nämnt förut så arbetar jag ihop med ett gäng fullständigt skogstokiga Elfsborgare. För dom tror jag inte att det finns nåt annat som är så viktigt som fotboll. Av princip och gammal vana har jag då tagit rollen som IFK-are. När kollegan B fyllde 40 var vi där och sjöng en sång för honom. De andra tre hade varsin Elfsborgströja, jag hade lånat en IFK, så klart.

Det här läsåret har vi också haft en intern allsvenska. Det innebar att dom som ville fick lämna in en lapp på hur vi trodde att serien skulle sluta. Idag var det prisutdelning. Det var otroligt kul att de första tre (om inte fler, vi fick inte veta mer) platserna togs av tjejer. Tjejer som själva hävdar att de är så intresserade av fotboll. De två platserna i botten togs av varsin kille, inte nån av de totalfanatiska men ändå. Sen kanske jag inte behöver berätta att jag hamnade på plats tre. Bakifrån. Så kan det gå när man tar hjälp av sin make.

Hamnade i en diskussion på jobbet igår. Jag som är uppvuxen i Göteborg säger I före stadsdelarna i Göteborg (så länge det inte gäller Hisingen som ju är en ö). I Borås säger dom PÅ.

Jag är uppvuxen i Tynnered, i Frölunda. Mina elever och kollegor bor på Göta, på Trandared osv. Skumt folk dom där Boråsarna.

Så var det gjort igen. Det gick jättebra, utställarna var nöjda och besökarna var nöjda.
Vi jobbade som små galningar hela dagen men rodde det i land med mycket hjälp av M och dottern T samt våra familjer.
Nu ska det bli skönt att bara vara, andas och ta det lugnt ett tag. Nästa mässa blir ju inte förrän i vår nångång.

Efter mässan blev det omedelbar hemfärd. Vi var rätt trötta allihop. Gjorde bara ett stopp på pizzerian sen hem i soffan och upp med fötterna. Yngsta dottern somnade nästan direkt och sover än.

Idag ska jag vara jätteledig. Göra klart lite småsaker och slänga i några omgångar tvätt men inget annat. Det ska bli skönt!

Så är det då äntligen dags. Efter mycket jobb, många mejl och telefonsamtal, annonser och annat för M och mig är det nu dagen D. Det blir en lång och intensiv dag men det ska bli jättekul.

Så, har ni inget bättre för er, kom till Fjärås bygdegård, jag tror inte att nån ångrar sig.

Var med äldsta dottern på Boråsakuten i förrgår. Hon och en kille i skolan hade "skojbråkat" och han knäckte till hennes finger som blev svullet och gjorde ont.  Hon gick med det en vecka eftersom jag var helt säker på att det skulle gå över. Eftersom det inte gjorde det så var det lika bra att ta tjuren i hornen och åka in. Då började problemen. Skolsköterskan sa att vi skulle åka till vårdcentralen, vårdcentralen hade inga tider så vi åkte till Skene som är närmsta sjukhus. Där tar dom bara emot bröstsmärtor på akuten, inget annat. Hut tänker dom då? Hur kan man ha ett fullt utrustat sjukhus/akutvård och inte använda den. Det var helt tomt i väntrummet där.
Vi gav upp för dagen och bestämde oss för att ta Borås dagen efter istället.

Vi hade hört mardrömsberättelser om tio-tolv timmars väntetider och hade ställt in oss på det värsta. Vi hade också, av den del personer, hört historier om hur dåligt Borås sjukhus är men med tanke på vilka personer det var som sagt det tog vi det med en nypa salt.

Från vi kom in så tog det sammanlagt 1,5 timme. Då var det två samtal med läkare samt röntgen, otroligt snabbt. Läkaren var en ung kvinna som var jättebra. Som pratade med dottern och inte med mig (sånt uppskattar jag) och var allmänt trevlig.

Som tur var var det ingen fraktur på fingret, "bara" en muskelskada i ett fäste. Det kommer göra ont ett bra tag till men behövdes inte gipsas eller nåt sånt.

Nåt skumt är på gång här hemma. Tvättmaskinen läcker, torktumlaren funkar inte om man inte tömmer den på vatten efter varje gång man använt den, diskmaskinen låter konstigt och hackar. Skulle inte förvåna mig om alla tackar för sig och drar samtidigt. Ett under att kyl, frys och spis fortfarande funkar.

Nåt som funkar mycket bra men som aldrig tycks användas här hemma är dammsugaren. Idag fick jag värja mig med kniv och batong för att inte dammråttorna skulle få ett ordentligt tag kring mina fötter. Jag bara väntar att dom ska hinna ikapp, bita sig fast och dra in mig under sängen. Jag vet minsann hur det går till. Jag har TV.

Det är ju dags för Hälsomässa i Fjärås igen (på lördag) och jag tillbringade gårdagen med att baka bullar till fiket. När jag är hemma så lyssnar jag nästan aldrig på musik. Det är nästan bara i bilen jag gör det. Men när jag dammsuger aller gör nåt annat "tråkigt" hemma så brukar jag sätta på en gammal cd och sjunga med. Främst är det gamla svenska låtar som går då.

När jag bakade mina bullar igår började jag med en svensk blandad cd med låtar från främst 80-90-talet. När den var slut satte jag på en gammal proggskiva. Bullarna jag bakade under proggskivan blev mycket strörre och såg mycket godare ut. Det borde man kunna doktorera i. Mer progg till folket.

Igår hade vi en konstdag med målargänget. Det var vår målarlärare som fixat den. Vi var på två vernissager (vin, godis och fina tavlor) och en "vanlig" utställning. Efter det var vi på en grekisk restaurang och åt. Inte alls dumt.

Speciellt mycket gillade jag tavlorna som Danka Jaworska hade målat. Hade jag gjort hälften så bra tavlor som hon, då hade jag varit mer än nöjd.

Konstigt, jag hittar nya sidor hos mig själv hela tiden.
TP-turneringen igår startade helt makalöst. Man spelar på tid och det är antalet "pluppar" som räknas, inte om man vinner eller förlorar. Det vill säga, det är bättre att förlora med 4-5 istället för att vinna med 3-0.

Första matchen fick vi fem pluppar. Nästa match var lite segare för oss, vi fick fyra. När dom tre matcherna var spelade hade vi 13 poäng och låg på delad fjärdeplats (av sjutton spelande lag). Fyra lag skulle gå vidare till semi och final. Tyvärr inte vi. Eftersom vi delade samma summa som ett annat lag räknade dom vem som hade flest höga poäng. Vi hade 5, 4, 4 och dom andra 5, 5, 3 så dom gick vidare på att ha fått 5 pluppar i två matcher. Vi åkte ut och slutade femma.
Det var då det konstiga inträffade. Jag blev rätt sur. Jag är inte alls dålig förlorare, jag struntar egentligen i om jag vinner eller förlorar när jag spelar nåt spel, det är själva spelet som är det roliga. Men igår blev jag sur och började älta saker som: "tänk om jag slagit en sexa där istället så vi hade hamnat på den rosa pluppchansen" och "om det andra laget inte hade segat sig så mycket så hade vi hunnit slå en gång till". Helt meningslösa tankar.

En annan konstig sak var att kollegan B som brukar vara mycket inne på vinna/förlora inte verkade bry sig nämnvärt. Han sa nåt om att "ja ja, det var väl synd". Det var allt.

Ska jag vara ärlig så hade vi jättekul. Och vi var grymt duktiga. Jag svarade på mycket fler frågor än jag nånsin trott.

Men nästa år! Då blir det inte heller några pärlor, nån avslappning, chi gong eller annat. Då ska jag ha revansch.

I kväll har vi friskvårdskväll på jobbet. Man kunde välja olika saker men jag blev "tvingad" in i ett av TP-lagen av kollegan B så jag fick varken göra smycken av pärlor, meditera, lyssna om färgernas påverkan, lära mig hur man ska sova bra eller hur jag ska använda rösten osv.

Jag måste säga att jag är lite nervös. Förra året kom vår skola på plats ett och två av gymnasieskolorna i Borås. Det laget jag ska hoppa in i är det som kom tvåa förra året.

Skulle jag svara fel på nån fråga så misstänker jag att jag skulle bli kölhalad, allra minst. Här pratar vi prestige.

Man ska inte skratta åt sina elever men ibland är det svårt. VI har en kille nu som jag misstänker att man hade frågat sig om han verkligen var skolmogen om han hade varit sju år. Men nu är han inte sju, han är sexton. Han är en riktig glad skit men har lite svårt att vara tyst och sitta still (som 80 % av våra elever).

En gång stod han och tittade på dagisbarnen som cyklade omkring på småcyklar utanför vårt fönster och sa med avund i rösten: "Kolla, dom får skjutsa".

Igår när jag försökt få tyst på honom, och några andra, för att ha en genomgång tittade han på mig med nåt som liknade beundran i ögonen och sen sa han: "Du måste vara grym på arga leken".

Vad kan man göra? Det gapskrattet jag la upp gjorde det ju inte lättare att få ordning på dom små liven.

Nåt är det som inte är riktigt som det ska. Jag har ju tidigare berättat om min röriga struktur när det gäller kurser och mässan. Nu fortsätter det.

Igår kände jag mig riktigt konstig. När maken sa nåt till mig kändes det som om han pratade i en sorts bubbla. Eller att jag var i en bubbla, kanske. Det kändes på samma sätt som när man var liten och drömde feberdrömmar. Overkligt och surrealistiskt.

Idag gick jag ut till behandlingsstugan och väntade på en kund. Hon kom inte. Jag blev rätt sur och stegade in för att mejla henne. När jag hittade hennes mejl såg jag att hon inte alls bokat tid idag utan nästa tisdag. Det går ju inte riktigt att skälla då...

Nog för att det var höstlov förra veckan men jag behöver nog ett nytt lov. Ska ta upp det med chefen i morgon. Det blir nog populärt med tanke på att dom idag är sex som arbetar istället för elva som vi är i vanliga fall. Idag får dom bekänna färg. Det är många sjuka nu. Men det hinner jag inte. Inte förrän efter mässan.

Så var vi hemma igen. Vi hade en bra men rätt intensiv resa. Det började med att vi blev lite sena iväg. Eftersom vi ändå skulle åka förbi yngsta dotterns tandläkare stannade vi där för att fråga hur han egentligen tänkte. Nu var han inte där (tur för honom?) men äldsta dotterns tandläkare tog in dottern och fixade till allt. Så skönt! Och båda döttrarna ska nu gå till samma tandläkare, en rätt ung kvinna, jättetrevlig och gullig.

Dagarna i Stockholm bara susade förbi. Fredagen ägnades att gå genom halva stan (minst) och ramla in i varje galleria vi hittade. Barnen ville shoppa. I slutet gav maken och jag upp. Vi satte oss på fik efter fik, mycket kaffe blev det, så fick barnen komma och hämta oss när dom var klara med den gallerian.

På kvällen kände egentligen ingen för att ge sig ut men eftersom vi hade planerat en överraskning var det bara att övertala barnen och gå. Vi hade köpt biljetter till Uggla, Ulvesson och Rheborg och det var kanonbra. Jag blev ju lite förälskad i Uggla när jag var elva och det sitter på sätt och vis i fortfarande. Hans självironi tilltalar mig. Barnen var också nöjda. Men efter den föreställningen var det ingen som orkade ens att tänka på buss och tunnelbana. Det fick bli taxi tillbaka till hotellet och där stöp vi i säng innan vi ens hade landat med huvudet på kudden.