Nyår!

Efter ett samtal häromdagen då nyårfesten vi skulle gå på blivit inställd på grund av sjukdom funderade maken och jag på vad vi skulle hitta på. Vi har fått lite erbjudanden från andra mycket trevliga människor men bestämde oss för att vi ska vara hemma. Ensamma. Och jag ska äta marängswiss.

Eremiten är tillbaka!

Hoppas ni alla får en riktigt härlig kväll och ett toppenår 2011!

Detox

Hade kloka Å och (inte så kloka ;-) W här häromdagen/kvällen/natten. Vi, Å och jag i alla fall, bestämde att vi skulle köra en minidetox i januari. Ingen alkohol, inget godis och, vilket dottern påpekade, inget kaffe heller då.

Det ska bli intressant. Och en fråga som dök upp i efterhand. Nyårsskålen, får man då ta den före midnatt eller är det okej att redan från början fuska med fem-tio minuter?

En vit januari blir det.


Socialiserar för fullt

Att umgås på jularna är väl bland det viktigaste för mig. Och det gör jag nu. Det kan man lugnt säga.
Detta trots att jag i grunden är lite av eremit. Jag gillar att vara hemma. Själv.

Men nu har jag umgåtts med familj, grannar, vänner och annat löst folk och det har varit kul! Att hitta lust att sätta sig vid datorn och jobba på universitetsuppgiften, det har inte varit lika kul. Den stryker jag ur minnet ett tag. Överhuvudtaget så lockar datorn inte alls. Rätt skönt, faktiskt.


Från oss alla...

...till er alla, en riktigt god jul!

Och missa inte Karl-Bertil kl 19.

Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton
av Tage Danielsson

Det var en gång en jul för länge sedan, då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna. På den tiden var det ingen skam att vara fattig, så trashankar och avsigkomna stackare behövde inte hålla sig borta ur folks åsyn utan strövade fritt omkring.
När den här julen som sagan handlar om närmade sig blev det som vanligt ett bakande och korvstoppande, ett fejande och putsande, ett stöpande och köpande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinnigt uppsving i affärsverksamheten som gjorde att de rika knösarna till affärsmän blir ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare......


Ajdå...

Vaknade igår och gjorde ett överslag över dagen som skulle komma. Talade om för maken vilka positiva saker som var aktuella.

1. Vintersolståndet, ljuset har börjat komma tillbaka.
2. Julavslutning med eleverna.
3. Julbord med kollegorna.
4. Och avsluta med en julöl på pub.

Då säger maken lite torrt.
5. Bröllopsdagen?

Och jo, jag visste ju att vi hade bröllopsdag, den hade bara fallit ur minnet lite....



Nedräkning

Avslutning på onsdag och alltid är dessa sista dagar så kämpiga. Vi är trötta, eleverna är trötta.

Ge oss lov och jul och ledighet!

Men innan dess ska jag i morgon visa filmen som alla elever måste ha sett för att kunna få betyg i svenska: Tomten är far till alla barnen.


Födelsedag

Så var det dags igen. Makens födelsedag. Och som vanligt är mitt mål att vara klar med allt "pyntande" till hans dag. Och som vanligt går det sådär.

Jag vet att jag borde slänga fram tomtar, röja i högarna på bordet och försöka hitta en eller annan duk men jag verkar ha fastnat i soffan.

Antar att det blir födelsedag ändå.

Grattis älskling!

O helga natt

Julens bästa och viktigaste låt. För mig. I den här tappningen.

Björling, släng dig i väggen!




Knäck till frukost? Vad ska man annars gör...

img_9862 (MMS)

Knäck till frukost? Vad ska man annars göra när man vaknar med tuppen?


Sushi

Om jag säger till maken: "Jag vet vad vi kan ha till middag" och han svarar "Nej, inte sushi!". Hur ska man tolka det?
Så ofta brukar jag inte äta det.



(eller jo, men oftast till lunch och det drabbar ju inte honom)


Oväder

Så drabbades vi av snöoväder. Det össnöar ute. Jag fick ringa och avboka behandlingen jag skulle få och även lunchen med vännen A. Inte riktigt vad jag hade planerat men när det ser ut som om man tittar på en vit vägg när man tittar ut genom fönstret så vad ska man göra?

Hade nu bara maken burit ner jullådorna från vinden som jag bett honom hade jag kunnat göra nån nytta men inte det, nej. Får väl slappa lite istället. Det överlever jag nog.

Utmaning

Utmaning: Fick en utmaning av Mickis.
Då kör vi.


- 4 TV program som jag kollar på för det mesta
Vilken fråga! Jag som nästan aldrig följer nån serie. Men okej.

Så mycket bättre (som iofs är slut)
Julkalendern (fast jag har inte hunnit titta ikapp än)
Doobidoo (som inte heller går längre)
Skavlan


- 4 saker jag gjort idag
Idag? Det är ju så tidigt. Men jag ska:

Få en behandling av H
Träffa A och äta lunch
Träffa bästa J en sväng i lokalen och göra det sista där innan jullovet.
Och plugga förstås. Snart dags för ny inlämning, elevanalys denna gång.


- 4 saker jag längtar efter

Karl Bertil Jonssons jul
Få slappa hela jul-och nyårshelgen och umgås med familj och vänner.
Så sova läääänge.
Våren och sommaren


- 4 saker på min önskelista
Prylar? Nja, inget speciellt men:

Böcker funkar ju alltid
En spahelg
Målargrejer
Många pussar och kramar från barnen


- 4 saker jag hatar

Hatar är väl ett starkt ord men:
Inskränkta människor. Låt för jösse namn folk ha vilken religion och sexuell läggning de vill. Vilka är vi att döma?

Sen ogillar jag skarpt:
Vintern, och då snön och mörkret.
Att frysa
När saker som bilen eller datorn strular. Som nu när jag skrivit inlägget och skulle posta det och internet bestämde sig för att lägga av en stund... Bara att skriva om.


Jag utmanar nu (om ni vill och orkar):
Mammakero, Helga, Pia och Maria (om du "kan" med tanke på att det är en bokblogg du har)

Deckare

Jag har inte ambitionen att skriva en bokblogg. Det gör bland annat Maria så bra.

Men.
Just nu lyssnar jag på den mest klichéfyllda deckare jag nånsin läst. Den heter Vredens tid och är skriven av Stefan Tegenfalk. Dessutom känns det som en hel del är snott från Milleniumtriologin (en av huvudpersonerna, en liten tunn tjej som klarar det mesta).
Varför måste alla hackers vara sunkiga killar i skitiga t-tröjor i lägenheter fyllda av pizzakartonger och odiskad disk? Ska jag nångång skriva en bok om en datahacker ska den personen få vara mycket prydlig med välstädat hem, radhus och hela kittet.
Finns verkligen den polis som kommer in i ett hus, hittar en person mördad av en golfklubba och då säger "Det kan man säga var ett "hole in one""?
Hur många gånger kan man beskriva hur en av huvudpersonerna (samma som ovan) biter sig i underläppen utan att det blir tjatigt?
Varför måste huvudpersonen, kriminalkommisarien, vara en lite äldre man som har dålig hälsa och rätt svårt att fungera socialt med kollegorna?
 
Så vad gör jag då? Slutar jag lyssna? Nej. Den funkar som tidsfördriv. Risken är att jag kommer lyssna på bok nr 2 i denna serie också då den finns hemma.

Så vad har jag lärt mig av detta? Gnälla kan jag, men göra nåt åt det? Nä, knappast.


Jul

Så, nu är julklapparna i princip klara. Har bara omöjlige maken kvar och med tanke på hur svårt det är att hitta nåt till honom riskerar han att bli utan.
Jä!

Produktiv dag

Söndagen gick som ett jehu.

* Julmarknad i Haga. Mysigt. God fika och fick äntligen tag på "riktiga" fårskinnsvantar till mig.
* Lite julklappsinköp. Nästan klar.
* Middag ute.
* Bio. Harry Potter. Helt okej. Rätt kul, bitvis. Dottern skrattade, som vanligt, högt när ingen annan insåg det roliga.

Missa för övrigt inte årets julkalender. Min humor, precis. Ord.



Badkar

Jag är otroligt imponerad av mig själv. I efterhand.
Förra vintern hade vi ju byggjobbare här som fixade badrummet efter vattenläckan och eftersom jag, vintertid, brukar bada varje dag kan jag inte förstå hur jag överlevde.
Nu är det varmt inne, ingen som bilar upp betonggolv när jag försöker äntligen få umgås live med nätkompisen och jag kan bada när jag vill.
Livet är inte så dumt, ändå.

Snö

På den gamla goda tiden var det fem plusgrader och regn på vintrarna.

Det var tider det.

Göteborg

Maken och jag har alltid en diskussion om vem av oss som är mest göteborgare. Jag är uppvuxen i Frölunda och han på Hisingen. Ingen av oss vill erkänna att den andra är "äkta" fast ska man gå på dialekten måste jag erkänna att han vinner. Jag själv tycker inte att jag pratar göteborska, fast det säger å andra sidan folk i min närhet (speciellt eleverna) att jag gör. På kursen jag var på nu sa en tjej att det låter så gott när jag pratar. Hon själv pratade en sjungnade norrländska men påstod själv att hon inte talade dialekt. Jo, tjena (som yngsta dottern säger).

På en frågesport på TV för ett bra tag sen frågade programledaren om ön som ligger precis UTANFÖR Göteborg och svaret var Hisingen. Han gjorde min dag.


Död eller levande?

När jag kom till jobbet igår kom kollegan A fram till mig och berättade att hon tänkt ringa mig i söndags morse. Hon hade vaknat gråtande och drömt att jag var död. Jag blev mest nyfiken på HUR jag dött men det kom hon inte ihåg.

Jag får väl hoppas att hon inte är nån vidare duktig sanndrömmare för just nu känner jag mig inte alls så död som jag gjort under hela hösten. Nu börjar jag känna att jag blivit riktigt pigg och då vore det ju slöseri att gå och dö.

Va???

Var på glöggträff hos grannen igår. Där träffade vi en del människor vi inte träffat förut. Värdinnan meddelar att vi väntar på ytterligare ett par innan vi ska äta. I detta inträffar en för mig mycket rolig dialog mellan värdinnan och en av gästerna:

-Nu väntar vi bara på Stina Bergkvist och Mats Bergkvist så äter vi sedan.
-Jaså..... Är dom gifta?
-Ja.
-Jaha.... Med varandra?

Jag höll på att sätta glöggen i halsen men klarade, med all min viljestyrka, låta bli att utbrista i ett stort gapskratt.


Artros

Var hos läkaren för min axel i veckan. Hon gav mig massa mediciner (eller egentligen bara två) och skickade mig till sjukgymnasten. Jag träffade honom häromdan, han menar att jag på grund av en överrörlighet i axlar (och fingrar/händer) har fått artros.

Det sa mig inte så mycket egentligen så jag gick hem och googlade. Då såg jag att dom flesta som får artros är äldre eller överviktiga. Jag är inte överviktig, alltså måste jag ha blivit gammal.

Skit också.

Kalender

Jag satt i telefon med kära mor och berättade att äldsta dotterns (hon på folkhögskola) två kompisar på skolan blivit så avundsjuka på hennes reklam-gratis-ICA-kalendern jag skickat ner till henne att jag var tvungen att tigga till mig två kalendrar till att skicka ner till dem (underbar mening, var det nån som sa svensklärare?).

Då berättade mamma att min mormor också hade kalender. Även på äldre dar (hon blev dryga 95). Men hon var ekonomisk, hon. Hon använde samma kalender år efter år.


Mitt fel?

Ja, ja, ja, jag vet!
Mitt tidigare inlägg har kommit med två gånger, jag vet. Men jag hävdar att det är blogg.ses fel. (även om det kanske inte är helt sant).

Jag skrev det inlägget, sparade det som ett utkast och sen när jag skulle lägga ut det lite senare la det sig före somliga andra inlägg. Jag försökte då lägga ut det igen och då kom det för gång två.

Men men. Shit happens. Ni har rätt. Jag är gaggig. =)

En livsläxa?

Jag har lite svårt för att skälla på folk. Speciellt när det gäller att ringa upp och skälla eller klaga på något som är fel. Det brukar jag försöka sätta maken på istället. Däremot har jag inga problem att "skälla" på elever eller familjen om det skulle behövas.

Samma sak när det blir fel på annat sätt. Oftast säger jag "ingen fara" trots att jag har behövt åka 70 mil i onödan eller tagit ledig från jobbet för att göra nåt som inte blev av.

Nu tror jag att jag håller på att gå nån sorts klagokurs eller nåt. I fredags ringde jag upp och skällde på en chaufför på DHL så han inte var vatten värd (en leverans som kom i onsdags blev aldrig utkörd trots att jag ringde flera gånger och sa till hur viktigt det var). Igår kom en man instampande i lokalen precis när jag höll på med en behandling. Hans bil hade blivit instängd bakom våra (hans fel, vi stod på våra tydligt utmarkerade platser), idag skällde jag på VC när jag inte fick den läkaren som jag hade bokat hos (det var för att jag skulle få komma till honom som jag bokade tid men jag fick tid på hans lediga vecka).

Känns riktigt bra. Nu är jag på gång.

Julmusik

Märkte (hörde) igår att Mix Megapol ska spela julmusik hela vägen fram till julafton.
Måste ju bara älska dom för det!

Mer julmusik åt folket!

Bilsparkar

Jag har väldigt svårt att låta bli att sparka bort snöslasket som brukar frysa fast bakom däcken på bilen. Jag står och sparkar på stänkskyddet tills hela snökakan lossar.

Idag gick jag förbi en Volvo på parkeringen som hade en sån stor härlig snöklump bakom sitt däck och jag fick stoppa mig själv från att gå fram och sparka bort den. Jag är inte så säker på att det hade uppskattats av ägaren.

RSS 2.0