wessand

Maken har jobbat på bra de senaste dagarna och hunnit måla nya hallen, den blev brandgul. Mer brandgul än han ville och lite mindre än jag ville, men det känns som en helt okej kompromiss. Han har även lagt klinkersern (vad det nu kan tänkas heta i bestämd form plural). Det blev jättebra. Det är ju till och med så jag börjar tro på att slut på just det här bygget.

Var på bio ikväll. Förtrollad. Jag skrattde högt flera gånger, jag gillade den. Rekommenderas till de flesta åldrar. Var och såg Guldkompassen häromkvällen, inget jag skulle rekommendera även om jag gillade själva idéen. Den var för hafsigt gjord, tycker jag. Men maken gillade den.

Vaknade tidigt (huvudvärk, glömt kaffet igen). Alla sover, tyst det är i huset, förutom katten som kom upp och småbet mig i näsan.

Har slagit in de sista julklapparna och lagt dem under vår pyttelilla gran, sitter och njuter av lugnet. Snart lär yngsta dottern vakna och vara lite småspänd på paketen. Den äldsta lär sova tills vi väcker henne. Utdelning när alla vaknat och ätit frukost.

Vi tar det rätt lugnt på julafton. Vi åker till mina föräldrar en sväng, tittar på Kalle och ännu viktigare Karl-Bertil, äter, delar ut lite julklappar (igen) och åker hem igen. Hemma ikväll väntar nån halvdålig film och glögg. Det är nog riktig jul för mig.

TILL ER ALLA, EN RIKTIGT GOD JUL!

En bild på när äldsta dottern försökte dekorera katten förra julen. Det var väl så där kul, tyckte han.

Eftersom mina glasflaskor inte räckte till glöggen jag gjorde var jag tvungen att hälla upp slutet i en gammal PET-flaska. Det är den vi håller på att dricka upp först. Igår trodde maken det var cola i flaskan och hällde upp i ett glas. Minen när han tog en jätteklunk var oslagbar.

Och vem säger att skadeglädje inte är den enda sanna glädjen?

Detta startade som en sån där dag som bara var totalfel. Allt strulade och dessutom hade jag tusen saker jag var tvungen att göra och stresshalten var rätt hög innan jag ens lämnade huset. Jag blängde ilsket på folk som vågade sig i vägen när jag var i affären, det rök nog rätt friskt genom mina öron när nån hade ställt en kundvagn i vägen.

Min målarfröken/konstlärare var också i affären men en bit bort så jag fick inte pratat med henne. Kanske lika bra det, för hennes skull. Fast å andra sidan tror jag att om jag hade sagt att det idag var en svart och spygrön dag, så hade hon förstått hur jag menade.

Maken som ringde hörde på mig att det var lite för mycket så försökte hjälpa mig med ena problemet vilket slutade i att han snurrade till det ännu mer så jag får nog vara lycklig om jag nångång får ett nytt bankkort som funkar.

Hur som helst stannade jag på tappen och köpte tidningen (vilket jag glömde i affären). Där arbetade idag en man som jag brukar prata med en del. jag gjorde honom en yttepytteliten tjänst för nån helg sen och nu sa han att jag var så snäll. All min ilska och stress bara försvann. Nu orkar jag till och med ge mig ut igen.

Ett dagis ligger mitt emellan skolan jag arbetar på och de inlånade lektionssalar vi har i grannhuset. Jag brukar säga att de barnen är de mest härdade i Sverige. De får både se och höra en hel del på dagarna när eleverna går förbi. (Fast å andra sidan såg jag också en tvåmeterselev bli jagad av en ilsken treåring med pinne för några år sen så jag tror de klarar sig)

Varje år lånar i alla fall dagiset vår matsal och har sitt lussefirande för föräldrarna där. Som tack brukar de ta med barnen in på ett onsdagsmöte och så lussar de för oss i personalen. I dag var det dags.

I år fanns där fem lucior och tre tomtar (en av dom riktigt liten). Dagispersonalen sjöng för fulla muggar, tjejerna stod och kliar sig i hårbotten så den glitterprydda kronan åkte på sniskan och den lille tomten såg livrädd ut varje gång de kom till Tipp tapp, eftersom det var då barnen riktigt kom igång och sjöng.

Chefen brukar tycka synd om barnen och lider varje år. Han är helt säker på att de bara längtar tills det är klart så de kan få sin fika och godispåse men jag får allt en liten tår i ögat. Jag skulle bli besviken om de inte kom tillbaka nästa år.