wessand

Mässan idag gick bra. Det kom en hel del folk och det verkade som om utställarna var nöjda. Men så skönt att det är över.

Nu har jag precis packat och åker hem till kompisen för att sova där för att i svinottan i morgon åka vidare mot Landvetter. Sen väntar en vecka på Teneriffa ihop med trevligt folk, ett rejält gäng böcker, ett förhoppningsvis varmt och skönt väder.

På söndag åker jag till Teneriffa med några kompisar. En annan kompis frågade med vilket bolag vi skulle åka och vart på ön vi skulle. Jag hade ingen aning. Eftersom en av dom jag ska åka med tog hand om bokningen har jag kopplat bort det totalt.

I maj ska jag på spa en helg med ännu fler kompisar. Även där bokar en annan, jag betalar, åker dit och ser glad ut utan att veta så mycket.

I sommar ska jag iväg och besöka några ställen i Sverige ihop med tre andra kompisar. Jag träffade dom igår då vi skulle diskutera vart vi skulle åka, Jag hade en tidning med mig med lite förslag. Vi hann inte prata så mycket om det utan jag lämnade tidningen där till dom så dom kollar.

Jag brukar, av nån anledning, alltid vara den som bokar, bestämmer och sköter allt. Nu bara hänger jag med. Det är otroligt skönt.

Vi pratade om konfirmation för ett tag sen. Och det pinsamma att inte kunna svara på frågorna vid konfirmationen. Då berättades det om en präst som gjort en, i mina ögon, smart grej.

På konfirmationsdagen, när alla föräldrar är där och spända över sina små telingars kunskaper, skulle de som kunde fråga räcka upp höger hand. De som inte kunde frågan skulle räcka upp vänster hand.

Jag tycker att det var en lysande tanke från prästens sida. På det här sättet behövde inte ungdomarna känna sig dumma över att inte kunna svaren på frågorna, föräldrarna blev nöjda och faktum var att fler kunde svara när pressen försvann.

Det är ju precis så man måste göra. Fokusera i det positiva för att förbättra det som kan förbättras.

Att vara göteborgare (om än i exil) och jobba i Borås är inte så lätt vilket jag har skrivit om tidigare. Häromdagen fick jag en ny påminnelse om det.

Jag skrev nåt på tavlan men skrev fel vilket en elev påpekade. En annan elev säger då: Vi får vara snäll mot göteborgaren....

Var och såg ovan nämnda film i söndags. Den var bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag tycker det var bra gjort att få ner en såpass lång bok till en bra film utan att man kände att det var för mycket som saknades (så kände jag inte alls när jag sett Låt den rätte komma in). Alltid lite svårt att se filmer från böcker man gillar.

Mikael Nykvist har, vad jag har läst, fått lite kritik för sin tolkning av Blomqvist men tycker att han gjorde rollen med den äran. Jag var även lite skeptisk till Noomi som Salander, eftersom jag tycker att hon är för kvinnlig och söt, men tyckte även att hon gjorde rollen helt okej.

Innehöll en hel del riktigt otäcka scener.  

Hade P och E här i lördags efter kursen. Det innebar ju så klart att det blev en intensiv dag. Men otroligt kul. När vi växte upp bodde vi i samma svale. Eller trappuppgång... E bodde en trappa upp, jag två och P och P längst upp. I omgångar umgicks vi fram och tillbaka under uppväxten. P d.ä. bor nu inte i Sverige men jag tycker att det är skitkul att P d.y., E och jag träffas ibland.

Fördelen med gamla kompisar är att man inte behöver göra sig till. Dom vet hur jag är, jag behövde inte bry mig om storstädning eller annat oväsentligt. Även om jag faktiskt mutade barnen till att städa undan det värsta tills jag kom hem.

Kvällen gick otroligt snabbt. Vet inte vad som hände. Ser fram emot när P d.ä. kommer till Sverige och hela konkarongen kommer och knör sig in i vår gäststuga. Sju översovande pers i min lilla stuga. Det blir inte lätt för dom. Men det blir förhoppningsvis kul.

Jag träffade på en gammal kompis häromdagen. Vi har nog inte setts på kanske tio år och då umgicks vi inte så mycket heller. För massa fler år sen däremot umgicks vi rätt mycket och hade jättekul ihop.

Nu blev jag besviken. Hon hade blivit en tant. Jag trodde inte att det skulle hända henne. Vi pratade om att vi skulle ses igen, bland annat diskuterade om vi skulle ut och ta ett glas vin nån kväll men det lät som om det var rätt besvärligt att få ihop för henne. Nu har hon i och för sig yngre barn än jag så hennes liv ser väl annorlunda ut men ändå. Måste man bli tant? Kan man inte välja bort det? Jag vill inte bli trist bara för att jag har fyllt 40. Men vem vet, hon kanske var sån redan när hon var 30. Men är det helt nödvändigt att blir så otroligt ordentlig? Måste man prata gardiner och recept?

Sorgligt. Om jag blir trist (tristare?) så säg till. Ge mig en varning och sen rött kort direkt.