Kidnappning
En av yngsta dotterns bästa kompisar fyllde år i veckan och det var hon som kidnappades. Kompisarna tänkte ta henne in till stan för att gå på Lazerdome utan att hon visste om det. Så i förmiddags kom två andra kompisar hem till oss för att baka tårta, sen åkte vi och hämtade födelsedagsbarnet som stod redo med förbundna ögon.
För att hon inte skulle veta nåt om vilka som var med eller höra nåt annat körde vi musik på rätt hög nivå. Samma låt hela tiden. Om och om igen med Pelle Almgren och Wow liksom. Texten var väl kanske inte så passande men temat som sådant. Jag tror inte att det kommer att bli hennes favoritlåt framöver eftersom vi hann lyssna på den 13 gånger på vägen men förhoppningsvis kommer den att påminna henne om en bra dag.
Rapsbaggarna
Bröderna Henning och Albert lever sitt lite ensamma liv i ett torp på Österlen. Samtidigt håller kommunen på att förbereda för att göra om brödernas familjehem till ett hem för kvinnor med alkoholproblem vilket får byn att dela sig i två läger. Och hur är det nu? Är det verkligen ett UFO som gjort den brunaktiga ringen på rapsfältet bakom brödernas hem?
+ Som alltid, Brunk Holmqvists underbara persongalleri. Samt Österlenkänslorna som väcks i mig.
- Språkligt rätt tunn och en del fel. Kan inte komma på mig att jag tyckte det om hennes andra böcker jag har läst? En korrekturläsning till hade inte skadat.
4/5
Pubkväll
På den tiden tyckte jag att han var så söt.
Gun
Grejen var bara att på hans hemspråk betyder Gun snopp. Läraren fortsatte med att säga: Kan du säga Gun? Det bar honom så klart emot, han hade ju fått lära sig att man inte säger såna ord.
Hur som helst så lärde han sig mer svenska. Han lärde sig singular och plural: en stol, flera stolar osv. Allt gick bra. Åtminstone till den dagen han träffade skolans vaktmästare. Han hette Gunnar...
Lunar
För massa år sen när jag började som lärare tyckte några av mina dåvarande elever att jag skulle skaffa Lunarstorm så det gjorde jag. Jag tycker också att det varit bra. Ett tag hade jag många elever på min vännerlista. Jag har också lärt känna lite nya (vuxna) människor den vägen. Nu känns det däremot som om det har gjort sitt. De som jag vill ha kvar kontakten med finns ju också på Facebook och där är jag betydligt oftare.
Eftersom jag ska avsluta mitt konto roade jag mig med att läsa gamla dagboksinlägg. Jag började skriva dagbok där 2002 och har mer eller mindre ofta skrivit ner mina tankar. Och det är nu det slår mig. Jösses. Om jag skulle beskriva mig med ett ord så måste det blir "manodepressiv". Ena dagen är livet pest och totalt kass, andra dagen leker livet och allt är på topp. Somliga saker är jättekul att läsa igenom medan andra inte är lika kul.
En sak som jag också reagerade på är att jag har samma frågor och funderingar nu som då, 2002. Finns det ingen utveckling överhuvudtaget? Står jag och stampar på samma ställe och ställer mig samma frågor fortfarande. Jag måste vara en otroligt tråkig/tjatig människa att umgås med.
Förlovning
Jag har egentligen bara två saker att säga om saken
1. Tack gode gud att jag inte är kunglig. Jag uppskattar att få bestämma över mig själv.
2. På tiden. Go Vickan, go!
Fortfarande huvudvärk
Annars har jag tagit det otroligt lugnt idag. Sovit några timmar på dagen. Har inte tänkt att vara hemma längre utan att köra på som vanligt i morgon.
I morgon har vi även valberedningsmöte hemma hos mig. Det är sista året jag är med i valberedningen, och det känns skönt! En person som är med har inte alls samma åsikter som jag om hur jobbet ska skötas. Vi diskuterar om man ska ringa och kolla ifall de i styrelsen vars uppdrag slutar nu, vill vara kvar eller ej. Jag tyckte att man kunde ringa och kolla för säkerhet skull. Han säger att det ska man inte. Har dom inte sagt att dom inte vill fortsätta så ska det fortsätta. Nåja, jag kan ju inte ens komma på årsmötet så det får dom lösa där.
Ska återigen jobba på att inte ta på mig för mycket saker. Just nu har jag nog med mig själv.
Sjuk
Annars går min tysta kamp vidare. Fortfarande inga nya lampor i arbetsrummet. Dom flesta glasen har dock ramlat ut i köket på ett eller annat sätt. Vi får väl se hur det här slutar.
Småplockande
Stundtals känns det som att det enda jag gör här hemma är att gå och plocka efter alla andra (och mig själv). Går jag ändå förbi köket tar jag med lite tomma glas dit osv. Lampor som dött är jag nog också den enda som byter.
Nu ska jag låta bli i några dagar och se vad som händer. Kommer glas stå kvar överallt eller kommer dom plockas ut av nån annan? Kommer lampan i arbetsrummet få två nya glödlampor för dom två som inte lyser längre? Kommer nån överhuvudtaget märka min tysta demonstration?
Olidlig spänning.
Diktanalys
Jag köpte min kärlek för pengar
för mig fanns ej annan att få....
Det blev som vanligt diskussion och till slut utbrister en av tjejerna frustrerat: Det är väl inte alls säkert att han köpte horor, han kanske köpte sig en hund!
Helt lysande.
Hanteringen av odöda
Denna bok utspelar sig en mycket varm sommar i Stockholm. Av någon anledning vaknar lik till liv igen vilket ställer till kalabalik både på bårhus, kyrkogårdar och bland anhöriga.
+ Ajvide har ett sätt som gör att jag inte kan låta bli att läsa. Jag fastnar totalt.
- En bok som lämnar frågor som Hur? Varför? och Och sen? efter sig kan inte få nåt toppbetyg, trots allt.
2/5
Ordval
Ramlade in i en diskssion med några elever idag. Kanske inte världens bästa samtalsämne men jag blev lite intresserad över hur dom resonerar.
Egentligen var det diktskrivning, dom hade fått se och höra den lysande Bara ben och skulle försöka skriva en liknande alliterationsdikt (på tio minuter). Några elever ville skriva på bokstaven S och satt och pratade om vilket ord som var värst att kalla någon, slampa eller subba. Dessa elever röstade på slampa medan jag helt klart tycker att subba är värre.
Jag vet inte, egentligen kanske det rör sig om grader i helvetet? Pest och kolera?
Den jag ville ha
Jag trodde att det skulle vara nåt Keysliknande men nja, inte alls fakiskt. Den handlar som bästa vännerna Darcy och Nieve och hur deras vänskap går åt pipan efter att Nieve blir ihop med mannen som Darcy väntar ska fria vilken minut som helst. Åren går och när Nieve ska gifta sig med Darcys gamla ex bjuder hon in Darcy.
+ Just nu kommer jag inte på så mycket som var bra. Antar att den var rätt okej tidsfördriv.
- Rätt ointressant. Den kanske kan lära mig att inte köpa böcker på ICA?
2/5
Hemma igen
Däremot kommer jag sakna det fantastiska snorklandet. Alla dessa fiskar som fanns precis överallt runt oss när vi gick i vattnet, jag kommer även sakna att ta en kall öl en varm dag, att ligga på stranden och läsa en bok, att sitta på kvällen och ha det mysigt och hinna umgås för en gång skull.
Mest av allt kommer jag sakna solen! Nu har jag i alla fall haft mitt samtal med henne och insett att hon inte alls försökte dumpa mig då för några veckor sen när jag trodde det. Ett missförstånd helt enkelt. Hon kommer snart hit också.
Jag har hört att folk påstår att vi som bor i Sverige inte "kan" klara oss utan årstider, att vi hade tyckt att det var för tråkigt och enahanda om vi skulle bo i ett land där det är sommar jämt. Men icke sa Nicke. Det tror inte jag. Jag tror att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i ett varmt land jämt (om resten funkar så klart). Det finns nog inte mycket som jag inte tycker om som att frysa.
Snart slut
Vi bor som sagt, pa ett hotellomrade som praktiskt taget ar inhangnat. Det ar positivt pa det sattet att all mat och dryck (och det ar massor) ar gratis. Det ar fruktost, lunch och middag och en himla massa mellanmal. Inte massa tjatiga personer om man bortser fran dom som kommer fran den asiatiska och mexicanska restaurangen men de var mest pa forsta dagen. De gick val pa blekhet, kanske.
Nar vi aker ivag och forsoker att shoppa ar det helt hysteriskt. Alla ar pa och sliter och drar i en och vill ha in oss i just sin affar dar det ar massa special price for you. Latt jobbigt. Sa, sa lange man ska sola och bada och inte handla (massa skit mest har vi ar faktiskt) sa ar det helt perfekt. Sen kanns det sa klart lite konstigt att vara sa inhangnad. Som en apa i bur ungefar.
Har dessutom fatt en kypare som abslut vill lara sig svenska pa halsen. Han fragar varje dag om ord och pluggar pa ordentligt. Undra om det los "larare" i pannan pa mig?
Dag tre (ungefar)
Hotellomradet ar otroligt stort. Jag tror det ar en fem pooler ungefar, bara nagra koldkansliga barn badar dar, dom ar inte uppvarmda. Daremot ar vattnet skont. Ungefar 25 grader skulle jag tro. Man gar en lang brygga, lite under vatten, ut forbi koraller for att komma ut pa det djupa, under tiden simmar massa fiskar omkring fottterna pa en.
Forsokte aka ivag och shoppa igar men det var helt hysteriskt. Alla slet och drog i oss och barnen. Och vi ar inte pa jakt efter nat speciellt heller sa det blir nog inte sa manga fler shoppingturer.
En av killarna som gar omkring och vill att vi ska komma till en speciell restaurang blev helt fascinerad av aldsta dotterns roda har. Han fragade flera ganger om det var akta och tittade i harbotten pa henne for att se eventuell utvaxt. En gang nar han gick forbi fragade han mig aterigen om det verkligen var akta. Jag svarade jakande och fick da den underbara kommentaren: How come, till svar. Vad ska man svara pa det?
Morgontrotthet
Manga tycker att aldsta dottern ar social och allmant trevlig. Da ska dom se henne pa morgnarna. Igar morse nar vi skulle aka fran Landvetter kl 7 och alltsa var dar vid fem sa var hon inte sa pigg. En man som rakat forvaxla sin jacka och som forsokte skoja till det fick en san mordande blick av dottern att jag trodde att han skulle ramla ner och do av chocken.
Tyckte annars ratt synd om en tjej som satt snett framfor oss pa planet. Hon var sa flygradd att hon var kritvit i ansiktet, hon bet ihop tanderna sa jag trodde att dom skulle ramla av och hon knep ihop ogonen. Men tydligen var det som varst i starten. Sen blev hon lugnare.
Annars ar allt lugnt har i Egypten. Solen som halsade oss valkomna har inte varit pa sitt basta humor idag men det blir nog battre. Enligt dom som bor hemma och passar hus och djur har vi anda en 15-20 grader varmare an hemma. Far val vara nojd med det.
Giftemål
Att mina döttrar har olika pappor är ju ingen hemlighet. Det lite annorlunda är dock att dom båda (papporna då) har födelsedag på samma dag, dock inte samma år.
Häromdagen satt och vi kollade på På spåret och där var Johan Wester med. Vi kom att diskutera hur gammal han är och äldsta dottern googlade på honom direkt. Hon började sen att gapskratta och kom ut och sa att han borde bli min nästa man. Han har nämligen födelsedag den 19 december liksom barnens båda pappor.
Inte vet jag vad Wester skulle tycka om det här men med tanke på makens kistkommentar kanske det är värt ett försök.
Kista
Idag var äldsta dottern och jag och kollade in Erikshjälpen, där dom säljer lite möbler, kläder, husgeråd och annat. När vi var på väg därifrån ringde maken och undrade om vi hittat nåt. Jag kunde inte låta bli att djävlas lite så jag sa att jag köpt en kista till. Han frågade om den var 1,70 lång så han kunde begrava mig i den. Det tyckte jag var elakt. Jag är ju ändå 1,75...
Heimlichmanövern
Men så otäckt! Hade jag varit i personalrummet då så hade jag nog troligen inte heller förstått allvaret. Man tror ju inte gärna att en sån sak händer. Jag är glad att kollega två var så klartänkt så hon reagerade och inte bara undrade.
Nu efteråt fick jag också reda på att ofta när man sätter i halsen så går man till toaletten för att man, av nån underlig anledning, inte vill störa dom andra (låter lite svenskt). Så ofta går man undan när man satt i halsen, stänger in sig på toa och där är det ju ingen som märker vad som hänt.
Det gäller nog att hålla ögonen öppna lite ner framöver.
Nej
Tanken var god men tyvärr höll det nog inte längre än tills någon pratade med mig.Jag tror jag sa ordet innan två minuter hade gått. Men skam den som ger sig. Det går väl fler tåg?
Att tyda tecken
Idag, eller egentligen hela veckan, har jag haft det mycket intensivt på jobbet. Det har varit nationella prov och det tar på både elevernas och våra krafter. Idag blev det också lite diskussion bland kollegorna vad det gäller dom nationella men kollegan B redde upp det. Alltså, jag säger det jämt och det är så, jag gillar verkligen mina kollegor. Jag vet inte hur jag skulle kunna jobba nånstans där dom inte är.
Annars så har jag just ett litet dilemma vad det gäller jobbet, nej, jag tänker inte sluta. Jag håller på att bolla mina tankar fram och tillbaka och väger fram och tillbaka och har väldigt svårt att överhuvudtaget fatta nåt beslut. Alla tecken visar på samma sak men jag vill bara inte lyssna. Eller så vågar jag inte. Först sa vännen P vad hon tyckte, sen J och sen K. Men lyssnar jag? Nej, jag lyssnar ju inte ens på mig själv.
Jag börjar misstänka att jag har vissa schizofrena sidor och det är egentligen ingen nyhet. För massa år sen la vännen P-s syster P ett personligt horoskop till mig och hon var då den första som berättade att jag "borde vara" lite schizofren, sen har jag fått höra det av fler. Av J för några år sen och av K nu i helgen. På skoj så klart men jag börjar, som sagt, misstänka att det ligger nåt i det. Kan man inte fatta ett beslut utan hela tiden pratar med och mot sig själv och resonerar fram och tillbaka så ... vad ska man annars tro?
En familjeangelägenhet
Den indiske författaren Rohinton Mistry beskriver i En familjeangelägenhet, på ett lättsamt och medryckande sätt en indisk familjs problem med den Parkinsonsjuke fadern, den sura styvdottern med bror och dottern med familjs trångboddhet. Mycket intressant bok.
+ Mycket intressant att få följa denne familjs vardag ur deras synvinkel.
- Precis som i Mistrys bok En ömtålig balans märker man på ett ställe i boken att "nu kommer det att gå illa". Det får mig att vilja avbryta läsningen ett tag.
Komplimanger
Att le mot folk gör jag ofta, skulle kunna säga jämt. Ge komplimanger gör jag också men då ska dom vara ärligt menade. Jag kan inte ge nån en komplimang för t ex en tröja som jag tycker är ful. Det här brukar dock inte vara nåt problem. Man kan alltid hitta nåt hos folk som man gillar (om man nu nödvändigtvis vill ge en komplimang, det är ju inte heller ett måste).
Däremot har jag upptäckt, främst hos killar, att dom kan bli lite stressade i början när jag ger dom komplimanger. En gång var det en kille som nästan undvek mig. Jag tror att han trodde att jag försökte stöta på honom, den stackaren. Nu har han vant sig.
Hjärtat får inga rynkor
Som motvikt till de två Indieninspirerande tegelstenar jag läser för närvarande varvade jag med Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor. Det här är, som Levengoods böcker brukar vara, underfundiga och humoristiskt skrivna kåseriliknande texter. Rekommenderas varmt.
+ Många skratt
- Att det inte var en talbok inspelad av författaren själv.
4/5
Buzz
Pennor
På jobbet är problemet ett annat. Jag fick telefon häromdagen och skulle skriva ner ett nummer, personen började rabbla siffror och jag försökte skriva. Jag hade fem olika pennor på skrivbordet och ingen funkade. Till slut satt jag och kastade pennor omkring mig medan jag försökte hitta nån som funkade samtidigt som personen i luren fortsatte rabbla sitt nummer. Det gick inget vidare. Kollegorna tittade lite förbryllat på mig när pennorna ven kring deras öron.
