wessand

Så, i morgon drar dotter (dy) och jag till varmare land. Närmare bestämt Egypten. Och nej, jag är inte orolig.

Skönt ska det bli i alla fall att åka ifrån ett katastrofkök och allmän röra.

Ska bara få packat också. Och köpt några fler böcker. Har bara åtta än så länge.

Har jobbat på anstalten ett tag nu och inser att man även där har en del roliga samtal.


Sitter en fredag och pratar med klient efter pappa dött, vilket han hade hört. Han frågade om jag var ledsen. Han diskuterade lite om vad man kan göra (tabletter inte bra, sopar bara saker under mattan. Dränka sorger i alkohol funkar inte osv).
Jag skojade och sa: Men ikväll tänkte jag sätta mig i köket, lyssna på Winnerbäck och dricka massa vin. Och i morgon när jag vaknar ska jag sluta vara deppig.
Han: Sitt inte i köket. Sitt i vardagsrummet istället.
Jag: Varför?
Han: Det är längre ifrån knivarna.


Sitter och pratar med en av klienterna om att jag ska ta med yngsta dottern till Egypten snart.
Han: Du vet att de sköt ner det där planet, va?
Jag: Ja, jag vet.
Han: Du vet att några gick in på ett hotell där och knivhögg turister där, va?
Jag: Ja, jag vet.
Han: Tänker du inte på det, då?
Jag: Nej.
Han vänder sig till annan klient och säger: I mars får vi en ny lärare.


Ungdom: Ett år har väl 356 dagar.
Jag: Nej, 365 om det inte är skottår som i år. Då är det 366 dagar.
Han: Är du säker på att det inte är 356 dagar.
Jag: Ja.
Han, fundersamt: Har det ökat så mycket…


Hejade på ungdom som spelade tv-spel när jag gick förbi.
Han: Hej fröken!
Jag, mest på skoj: Vad spelar du? Du får ju inte skjuta folk…
Han: Det är inte folk. Det är zombies. Tänk om du hade varit där och det hade kommit en zombie som ville äta upp din hjärna. Hade du inte varit glad om jag hade skjutit honom då?
Jag: Tänkte inte på det.
Han: Nä, där ser du. Du kan lita på mig, fröken.
Jag: Det känns tryggt.


Sitter och pratar med några klienter när en vårdare kommer in.
Jag: Oj, här kommer ju min bodyguard!
En av klienterna: Har jag fått sparken?


En på ungdom funderar:
Elefanten är ju ett ruskigt stort djur…. Men jag fattar inte varför de har den där snabeln egentligen.


Jag stod på en stol för att fixa ett lysrör som gått sönder. Det blev inte bättre än att jag lyckades göra sönder både en kedja som lampan skulle hänga i och fästet till lysröret. En klient kommer förbi tittar på mig och säger:
”Herregud kvinna, du är ju katatrof! Akta på dig.”
Och fixar lampan.


Ja, jösses…

Tja, det var ju ett år sen precis som vi gjorde om köket i gamla lägenheten. Så varför inte?