GFS - Facebook innan Facebook?

Typ 1996 började jag läsa på Göteborgs universitet efter en del år på olika jobb. När jag kom dit var jag helt ovetande om det mesta inom universitetsvärlden. 


Hur som helst så fick jag ett program att installera på datorn. Det var en sorts kontaktsida för studenter, kallad GFS - Göteborgs förenade studentkårer. Den var en sida för alla som läste på Göteborgs universitet, oavsett inriktning. 


Nu i efterhand inser jag att jag har mycket att tacka den sidan. Där "träffade" jag en hel del människor. Först över datorn men senare även "live" på olika träffar. Där fanns olika forum med olika inriktningar. Jag hängde mest på "Sandlådan" där man kunde prata om allt mellan himmel och jord. Jag aktade mig för forumet där diskussionen om huruvida PC eller Apple var bäst. 


Det blev många och långa diskussioner. Några av dom var hätska men de flesta höll sig inom ramen för vad som skulle kunna tänkas vara acceptabla. 


När jag fick mitt första vikariat på en gymnasieskola berättade lärarna om en lärare på skolan som jag skulle arbeta ihop med. När jag fick höra namnet blev jag full i skratt. Henne hade jag umgåtts och diskuterat med på sidan. I mina tankar hade jag föreställt mig henne lång, blond och sval. När hon kom in i rummet var hon nästan tvärtom. Normallång, rödhårig och med ett hett temperament. Det var också kul att se hennes min när jag presenterade mig med för- och efternamn. Man kunde se när ljuset gick upp för henne. Som jag minns det blev kärleken omedelbar. Vi fann varandra och umgicks mycket. Vi hörs fortfarande av, ibland ofta, ibland mer sällan. Men jag vet att hon finns där och jag vet att hon vet att jag finns här. 


Efter studietiden ramlade folk av. Sidan dog. Ingen hade ork att hålla i det. Folk spreds, de flesta är kvar i Västsverige men några spreds även över världen. Australien. England. Dubai. Och fler ställen. 


Nåväl. I förra veckan skulle australiensaren vara i Göteborg ett par dagar. Så vad passade väl bättre än en träff? Vi blev 10-15 pers som sågs. Riktigt kul. Det var ... många år sen vi sågs sist. Och något vi alla hade reflekterat över var att "vår" sida ju var som ett Facebook. Före Facebook. 




Dottern tillbaka

Så är, sen några veckor, yngsta dottern tillbaka hemma efter ett års pluggande i USA. Skönt att ha tillbaka henne och jag är också så stolt över henne.

Tänk att hon faktiskt vågade släppa ett jobb, där hon var "andrechef", sin lägenhet och kompisar och bara ge sig av. Allt hon hade med sig var en resväska.

Hon flög ensam med byten till en stad hon inte alls kände till (Los Angeles). Hon hade ingen aning om vart lägenheten som hon hade hyrt in sig i låg, ingen aning om hur de fyra personer hon skulle dela denna lägenhet med var, ingenting. Allt var helt nytt. Ny skola, ny miljö, nytt folk.
 
Riktigt starkt jobbat. Själv blir jag nervös när jag ska flyga till Stockholm själv. Nä, men nästan.
 
 

Presenter

Alltså, jag har ju inte jobbat på detta ställe så länge. Snart två år bara vilket innebär att jag endast har jobbat en vår innan denna. Men man kan ju undra hur övertydlig jag är i mitt språk och mina uttalanden när en man från Snickeriet idag kom in med en mugg med winegum till mig. När jag frågade varför kom svaret: Det är sommmar!

Dessutom kom lärarkollegan tillbaka från Dominikanska republiken med en fin flamingo. Undrar lite vad jag har gjort för att förtjäna detta?




Instagram

Har du ett Instagramkonto och vill veta vilka dina 9 mest gillade bilder för 2016 är?

Klicka in på 2016bestnine.com och skriv in ditt användarnamn, så får du ett kollage!

Här är de som fick mest gillningar hos mig under året som gick.
 
Lite kul att se.
 

Hemma igen

Så var den resan över och allt är tillbaka till vardagen igen. Både skönt och trist.

Resten av resan gick bra. Vi gjorde de grejer som man "bör" göra. Vi var på Universal studios och åkte lite attraktioner och kollade nya Harry Potterslottet.
 
 
 
Fejksnö får det ju bli i California.
En och annan trollstav sålde dom.
 
Harry Pottergodis.
 
Vi var på studio tour på Warner bros där dottern och jag både satt på trappan till Lorelei Gilmores hus och fikade i Vännersoffan.
 
 
 
Vi var en sväng i Las Vegas så dottern skulle få se lite av den sinnessjuka staden.
 
 
En fika 350 meter upp i luften

På nyårsafton var jag sjuk. Sov mest hela dagen men vi kom i alla fall iväg till Disney World och fick se deras magiska nyårsfyrverkeri. Jag gillar fyrverkerier och detta var det tredje bästa jag sett (nummer ett var Disney ett nyår för några (massa?) år sen och nummer två var också USA den 4:e juli ett år).
 
Törnrosaslottet.
Dollarn var ju dyr och jag hittade ändå inget kul så det blev inte så mycket köpt. Men en juldekoration i form av lysande uppblåst flamingo och nytt mobilskal blev det i alla fall.
 
Inte full med luft där.
 
 
 
Träffade en kompis i San Diego. Henne har jag inte sett på sju år, sa hon. Kul att få prata med henne igen.
 
Lite andra bilder från resan:
 
 
 
 
Året som gick. Tja, det var ett konstigt år. Det började med att pappa dog och slutade med att jag låg sjuk i Los Angeles. Nu kan det bara bli bättre.
 
 
 

Los Angeles

Är nu i USA och umgås med och pussar på yngsta dottern. Äntligen efter nästan ett halvår fick jag se henne igen. 


Hon studerar på Santa Monica college så vi var där de första dagarna. Vi gick mellan ett mulet och småkallt Venice beach till piren på Santa Monica. 

Vi har varit i ett jättestort köpcentrum. Så stort att vi, trots att vi var där många timmar, inte kom igenom hela. 

Vi har även hunnit att krocka. Eller rättare sagt, blivit påkörda på motorvägen. En ung grabb hann inte stanna när vi saktade in i en kö så han körde rätt in i oss. Hans bil blev totalkvaddad. Vår klarade sig med ett hål i plasten på kofångaren. Vi alla klarade oss utan skador. Viktigast så klart. 

Jag tittar också på alla hus vi åker förbi. Än så länge är jag besviken. Ingen som totalfrossar i blinkande lampor och slingor och glitter och lysande renar och uppblåsta stora tomtar. Men några har i alla fall lite av det. 


Snart jul

Så har denna höst snart övergått i vinter. Fort har den gått och skönt är det. Det har varit en allmänt trist tid ett tag.

Det blir inte mycket till julfirande i år. På måndag åker vi till yngsta dottern i LA och är med henne i två veckor. Det ska bli riktigt härligt att få se henne igen. Nu är det ju snart fem månader sen jag fick krama på henne.

Nackdelen är att jag inte får träffa äldsta dottern i jul i stället. Som tur är har hon ju både sambo och son och mamma åker till henne på julafton också så de klarar sig. Lätt.

Kan ju hoppas att blogglusten vaknar till nästa år men just nu är jag skeptisk.

Höst

Har varit noll pepp på att blogga det sista. Sommaren började totalkass, blev lite bättre längre fram, men det var ändå skönt att börja jobba igen.
Nu är väl livet som vanligt igen. Känns bra. Men det kändes inte lika bra att det var tokmörkt när klockan ringde i morse.
Men som jag har hört: "Bara att gilla läget". Finns liksom inget annat att göra.

Samos och USA

Har nu varit i Grekland en vecka. Samos. Härligt. Sol och värme och god mat.
Äldsta dottern med sambo och söta underbara barnbarnet var också med (och maken så klart).
Känns gott att ha fått lite A(D?)-vitaminer och att få njuta av god mat och värme.
 
Men nu när jag är hemma igen. Då slår saknaden till. Yngsta dottern har dragit till USA för att plugga i två år på Santa Monica college. Kommer jag överleva?

Hon verkar i alla fall redan installerat sig bra, lärt känna lite folk och verkar ha det bra. Kul!

Vaknatt

Varje år brukar jag ha en vaknatt. En natt då jag sitter uppe tills solen går upp igen. 
Tydligen var häromnatten årets natt. Den var inte riktigt vald men det blev så ändå. Jag satt ute på altanen mest för att det var skönt och för att jag inte kunde sova. Satt och funderade. Gjorde inte mycket alls. Och helt plötsligt ljusnade det igen.
 
Man kan ju inte annat än älska dessa svenska sommarnätter.

Fika, någon?

När jag är på "ungdomsskolan" på jobbet så brukar vi ta en gemensam fika. I samma rum finns en kyl där några av personalen ibland stoppar sina saker.

Häromdagen stod det en öppnad förpackning med vaniljsås i kylen. En av killarna hällde vaniljsås i sin tomma mugg. La i sitt chokladpulver och fyllde på med kokande vatten och lite mjölk. Han rörde om och smakade.
"Fy fan vad äckligt det blev! Smaka Åsa!"
Jag: "Nääää är du klok, eller?"
Han: "Jooo, smaka"
Han fortsatte att tjata så jag smakade efter ett tag och jo, han hade rätt. Det smakade för djävligt.

Flytt (igen).

Inte jag denna gång dock!
 
Yngsta dottern att dra från Sverige och sin mamma ett tag. Två år! Hon ska åka till USA och plugga psykologi på Santa Monica college i Kalifornien. Det är klart att det kommer bli kanon för henne. Men jag då? 
Nä, det blir bra. 
 
Nu i veckan har vi tömt hennes lägenhet. Lite av möblerna är bortskänkta, lite ligger i ett förråd och lite hemma hos oss. Hennes lägenhet är uthyrd i andrahand 

Så återigen har jag burit flyttlådor, möbler och annat. Axeln som var kass redan innan blev inte bättre precis. Men nu är det klart. 



Små backiga vägar utan sikt.

Autobahnen som jag skrev om för några veckor sen visste jag skulle ta slut. Och nu är den just, slut. 
 
Deppade häromkvällen och messade min vän och skrev: Nä, säg nåt klokt nu. 
Hon är duktig på att sätta ord på sånt som jag går igenom och saker jag undrar. Hon kontrade med att skicka en låt: The scientist med Coldplay. Jättedeppig. Det sjuka i det gjorde att jag inte kunde låta bli att börja skratta, trots allt. När jag skrev nåt om att den ju "var väldigt uppmuntrande" svarade hon: "Fattar du hur opassande det hade varit med happy happy?"
Och det hade ju hon rätt i. 
Hon hävdade också att denna meningen var den viktigaste. Och igen hade hon rätt. 
 
"Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard"
 
Men allt löser sig. Saknad kanske är en bra sak. 
 

Våren!

Inte många har missat att jag tycker det men ändå! Våren! Årets absolut bästa tid!

Jag går i ide under vintrarna. Vill inte göra nåt. Är mer grinig än vanligt. Kommer hem från jobbet och sätter mig i närmsta soffa (finns inte så många att välja på) tills jag får lägga mig. Denna vintern känns det som om jag överlevde tack vare bra samtal med två bra vänner.

Den här årstiden finns inga problem. Allt är möjligt. Jag är full av energi! Många år kom jag med två förslag till maken. Antingen: Ska vi inte skaffa ett barn till? Eller: Ska vi inte flytta?
Nu har både han och jag lärt oss. Jag vill inte ha fler barn (för jösse namn) och jag vill inte flytta. Han har i sin tur lärt sig att inte lyssna så noga. Varken på mig på höst/vinter, eller mig på våren.Tror nästan aldrig...

Påskägg

Yngsta dottern brukar påminna mig ibland om den påsken då hon och en kompis var ensamma hemma en dag. 

Jag gömde påskägg med godis till de båda. De fick varsin lapp där det stod typ: Bakom spegeln. Och där fanns nästa lösenord och ledtråd på ny lapp tills man slutligen kom fram till ägget. 

Det var bara ett stort feltänk. På en av dotterns lappar stod det: Under Buddhan.  Grejen är bara att vi har en del buddor hemma. 

När hon berättar historien brukar hon säga att kompisen både hittat sitt ägg och ätit upp godiset innan hon själv hittat rätt Buddha. Vem vet? Det kan stämma. 


Autobahn

Ibland stämmer saker så bra. Allt faller på plats. Jobbet är skitkul, allt funkar. Allt flyter på som på en Autobahn utan köer. Nu är en sån tid. 

Om det beror på våren eller vad det beror på tänker jag inte spekulera i. Jag tänker bara njuta. För snart väntar jag trafikkaos igen. 

Hemma igen

Så, det var en riktigt snabb vecka. Men skön. Det var soligt men blåste lite. Hotellet var kanon. Första gången vi bott på femstjärnigt. Lite jobbigt i början dock att inte få lov att vrida vår solstol eller fälla upp/ner parasollen på egen hand. Så fort vi reste oss för att göra det så kom det alltid någon springande och skulle hjälpa till. Jag tror inte det var för att det var yngsta dottern och jag, jag tror att det var så även för män.

Annars märktes det rätt tydligt att vi av kvinnligt kön fick göra ännu mindre än männen. Vi fick inte ens gå med handdukarna som hämtades vid poolen till vår solstol själva. Det hängde med nån kille som la på dem på stolen åt oss.

Sen var det ett evigt uppassande när vi låg vid poolen. Först kom vår "poolboy" och delade ut vattenflaskor till alla. Sen en omgång dricka till de som ville, allt från kaffe till starkare grejer. Sen kom han med fruktsallad. Sen fortsatte han med sina drickautflykter.

Dottern och jag var de enda svenska på hotellet den veckan så rätt snart kallade alla oss "Sweden". Ett "Hello Sweden" när man mötte nån personal var inte alls ovanligt. Speciellt vår poolkille pratade mycket med oss. Han hade även bestämt att vi skulle ha öl. Hela tiden. Vi fick inte ens beställa. När han ändå gick förbi så lämnade han två glas öl till oss. När dottern en gång försökte beställa cola istället blev hans reaktion: Why???". Sen nästan lite besviket "It's your choise". Nästa gång hon beställde öl såg han mycket nöjdare ut, sken upp och sa. "Good choise!". Och hon gillar inte ens öl speciellt. Men vi gillade läget och tog emot.

På flyget hem satt en man snett framför mig som var så packad att när han skulle gå på toa 45 min efter start (då drickavagnen precis rullat förbi och han hade hunnit svepa en öl och en jäger) så kunde han knappt ta sig fram. Han vinglade och ramlade in i massa passagerare på den korta vägen till toan. Det var så illa att en flygvärdinnan (som såg hans färd) sa till sina kollegor att han inte fick beställa mer. Men han försökte, det gjorde han. En gång när han försökte plinga på flygvärdinnorna tände han läslampan. Sen tog det väl några minuter innan han lyckats släcka den och plinga på rätt knapp. Men icke, sa Nicke. Han fick inget. Och minsann, när vi var framme på Landvetter flera timmar senare kunde han i alla fall ta sig ut för egen maskin.
Nu hemma igen och jag har jobbat två dagar. Måste säga att det är rätt kul. Även om jag lätt hade kunnat tänka mig några fler dagar därnere.
 

Semester

Så, i morgon drar dotter (dy) och jag till varmare land. Närmare bestämt Egypten. Och nej, jag är inte orolig.

Skönt ska det bli i alla fall att åka ifrån ett katastrofkök och allmän röra.

Ska bara få packat också. Och köpt några fler böcker. Har bara åtta än så länge.

Älskar samtal!

Har jobbat på anstalten ett tag nu och inser att man även där har en del roliga samtal.


Sitter en fredag och pratar med klient efter pappa dött, vilket han hade hört. Han frågade om jag var ledsen. Han diskuterade lite om vad man kan göra (tabletter inte bra, sopar bara saker under mattan. Dränka sorger i alkohol funkar inte osv).
Jag skojade och sa: Men ikväll tänkte jag sätta mig i köket, lyssna på Winnerbäck och dricka massa vin. Och i morgon när jag vaknar ska jag sluta vara deppig.
Han: Sitt inte i köket. Sitt i vardagsrummet istället.
Jag: Varför?
Han: Det är längre ifrån knivarna.


Sitter och pratar med en av klienterna om att jag ska ta med yngsta dottern till Egypten snart.
Han: Du vet att de sköt ner det där planet, va?
Jag: Ja, jag vet.
Han: Du vet att några gick in på ett hotell där och knivhögg turister där, va?
Jag: Ja, jag vet.
Han: Tänker du inte på det, då?
Jag: Nej.
Han vänder sig till annan klient och säger: I mars får vi en ny lärare.


Ungdom: Ett år har väl 356 dagar.
Jag: Nej, 365 om det inte är skottår som i år. Då är det 366 dagar.
Han: Är du säker på att det inte är 356 dagar.
Jag: Ja.
Han, fundersamt: Har det ökat så mycket…


Hejade på ungdom som spelade tv-spel när jag gick förbi.
Han: Hej fröken!
Jag, mest på skoj: Vad spelar du? Du får ju inte skjuta folk…
Han: Det är inte folk. Det är zombies. Tänk om du hade varit där och det hade kommit en zombie som ville äta upp din hjärna. Hade du inte varit glad om jag hade skjutit honom då?
Jag: Tänkte inte på det.
Han: Nä, där ser du. Du kan lita på mig, fröken.
Jag: Det känns tryggt.


Sitter och pratar med några klienter när en vårdare kommer in.
Jag: Oj, här kommer ju min bodyguard!
En av klienterna: Har jag fått sparken?


En på ungdom funderar:
Elefanten är ju ett ruskigt stort djur…. Men jag fattar inte varför de har den där snabeln egentligen.


Jag stod på en stol för att fixa ett lysrör som gått sönder. Det blev inte bättre än att jag lyckades göra sönder både en kedja som lampan skulle hänga i och fästet till lysröret. En klient kommer förbi tittar på mig och säger:
”Herregud kvinna, du är ju katatrof! Akta på dig.”
Och fixar lampan.


Ja, jösses…

Dags igen.

Tja, det var ju ett år sen precis som vi gjorde om köket i gamla lägenheten. Så varför inte?

Börjar bli en vana. 






Tidigare inlägg
RSS 2.0