wessand

Som jag berättat tidigare så har vi här i byn pubkväll en kväll i månaden. Och tro det eller ej, det är inte alkoholen som är det viktigaste. Det är väl snarare så att den här kvällen har ersatt samtalen som förr hölls på kyrkbacken.

Nu har puben i alla fall varit stängd över sommaren, antar att initiviativtagarna vill känna sig lediga någon gång, hur dom nu tänker, men idag är det premiär igen. Grillarna plockas fram och folk, i alla fall en del, går man ur huse för att återigen få träffa sina kära (?) grannar.

För mig som egentligen är en riktig stugsittare, jag är inte så överdrivet förtjust i att gå "på lokal" är det här suveränt. Nära hem, lite skvaller, lite vin och musik.

Efter att ha haft en jättehektisk vecka och sen somnat som en klubbad oxe när jag egentligen bara skulle vila lite så är det är som grädde på moset att det dessutom är pub. Dags att tvinga upp maken, som också somnade när han kom från sitt jobb, och gå iväg.

Har nu haft några fler lektioner med de nya eleverna och såna här dagar förstår jag varför jag gillar mitt jobb så mycket. Det är verkligen kanonkul. Eleverna (gymnaiseålder) är kanon, kollegorna är kanon. Allt är bra.

Fast den dåliga humorn sprider sig ut från familjens gränser. Nu var det kollegan Å som var i farten. Han frågade om vi visste vilken krydda som var mest välkomnande?
Vi funderade ett tag men fick ge upp. Då log han stort och sa: Kummin (kum-in)...

Vi var iväg på den årliga höstmarknaden/loppisen idag, äldsta dottern och jag. Det var nu några år sen vi var där men nu ville hon dit så det var bara att kliva upp tidigt och åka dit.

En strålande solig augustidag för några år sen när jag var där köpte jag en stor plasttomte som man kan sätta i trädgården med lampa i. Den är väl drygt 1 meter hög, rätt tjock och otymlig att gå att bära på. Den ville jag ha! Jag visste att både barn och make skulle tycka den var fruktansvärd men det hindrade inte mig. Jag köpte den och gick sedan och bar på den resten av dagen. Jag måste säga att det var ett jättebra sätt att prata med folk. Det var inte många av dom jag mötte som kunde låta bli att kommentera tomten som bars runt i strålande sol.

Idag köpte jag en tomte till med lampor i, marknaden sponseras av ett lokalt stort företag som sysslar med belysning och sånt, den här var inte mer än 30 cm hög kanske. Nu fick jag inga kommentarer alls. Så, ju större tomte man är/har desto fler kommentarer?

Kan för övrigt berätta att maken inte hoppade högt av glädje när jag meddelade den roliga nyheten om tomtetillskott i familjen. Han förstår inte alls min ljus- och julmani. Men han får glädja åt att vi inte fick cykeln och väggklockan som vi bjöd på på auktionen istället. Det hade ju varit han som skulle få laga dom.

Satt vid matbordet idag när barnen började prata om vad som är nyttigt och inte nyttigt att äta. När vi kom in på kött sa nån "kött blir man inte tjock av". Äldsta dottern tittade då förvånat och sa "VAD SA DU?". Hon tyckte det lät som "tjacka upp den då, tjock-korv". Vad det nu betyder. Ett gapskratt blev det i alla fall.

När terminen börjar brukar vi åka iväg och göra nån "träffa varandra och prata lite skit innan allt drar igång-grej" med alla som arbetar på skolan. Idag hade jag ingen större lust. Jag tyckte att det var så mycket annat vi behövde göra och jag känner mig lite stressad över att inte få planera i lugn och ro. Hur som helst åkte vi till ett mysigt ställe vid en sjö där vi gick poängpromenad och åt lunch. Efter det åkte vi till Torpa stenhus för att få en guidad tur och en fika. Den guidade turen var jättebra. Damen som guidade var otroligt kunnig och berättade fängslande om saker som hänt i slottet.

Förra gången jag var på Torpa pratades det mer om spökena, det sades det inte så mycket om idag under den guidade turen, tyvärr. Sånt är ju alltid kul. Jag försökte få kollegan A att vi skulle stanna kvar och se vad som hände på natten men när guiden hörde det sa hon att flera har velat sova där men ingen har vågat stanna en hel natt. Sen berättade hon lite fler grejer om spöksaker som hänt medan hon väntade på att resten av kollegorna skulle komma ur slottet. Jättekul. Skulle vara kul att se vad om hände om man sov där en natt. Man behöver ju inte reta upp dom.

När vi åkte tillbaka till skolan berättade jag för kollegorna i bilen när äldsta dottern och jag sms-ade in och önskade en låt på fd Match. Eftersom vi inte kunde enas om Kent (dottern) eller Winnerbäck (jag) så lät vi programledaren välja. Han valde Kent... (hur han nu kunde tänka så fel). När jag gnällde över detta säger kollegan P att han alltid byter kanal när dom spelar Kent. Han klarar inte av att lyssna på dom. Tänk, han stiger i min aktining mer och mer för varje dag.

Så här innan eleverna börjat har vi planeringstid och kompetensutveckling. Den senare består av två halvdagar med föreläsningar.

När vi fick pappret på vilka som skulle föreläsa stod det att en Jan Blomgren skulle prata idag. Varken jag eller någon annan hade en aning om vem det var. Förklaringen kom när rektorn talade om att det blivit felskrivet. Det skulle stå Björklund... Nästan rätt. Jag är dock lite nyfiken på vem i skolvärlden som inte vet att utbildningsministern heter Jan Björklund och inte Blomgren. Eller om det bara var ett hjärnsläpp? Det kan ju också hända.

Nu efter föreläsningen är jag lite imponerad. Jag har aldrig tidigare varit med om nån föreläsare som har varit bra retoriker men dålig talare och det var han. Han var genomtänkt, visste precis vad han skulle säga och hur han skulle säga det för att övertyga oss om att hans tankar och idéer var rätt. Däremot pratade han trasigt. Tappade ord, talade i halva meningar osv.

Trots att jag tycker att hans resonemang inte håller utan haltar en del på vissa ställen så måste jag säga att jag ändå blev lite imponerad av hans resonemang. Inte totalt fel.

Jag brukar lyssnar på sommarpratarna när jag kan, oftast blir det när jag sitter i bilen. Nu i fredags var det Annika Norlin som pratade. När hon valde sin musik hade hon gjort en lista på de 10 bästa låtarna i världen, enligt henne. Sen körde hon dom från 10:e till första plats. Det var kul, hon hade en del musik på sin lista som jag inte tror att så många skulle välja men det som jag reagerade på är att hon klarade att välja tio låter. Hur kan man välja tio låtar och sen klara av att numrera dom?

De tio låtar jag skulle ta ut idag skulle kanske inte alls vara med på listan i morgon. När jag lyssnar på musik så styr humöret och massa andra saker. Det är samma som när man får såna där "lära känna varandra-mejl" och man ska skriva sin favoritbok. Det klarar jag aldrig. Har läst mängder av böcker men välja ut en? Det går inte.

Mitt under skumpaminglet och "jaså, du är kompis med L, bor du i Borås eller?" så öppnades helt plötsligt ett fönster i ett av de gamla hembygdshuset och en tjej börjar gapa på en annan tjej. Det visade sig att det blev ett litet skådespel mitt bland oss. Dom som gjorde spelet var jätteduktiga, vi stod ju mitt i vägen men inte tänkte dom här tjejerna flytta på dig. Nä, tvättvatten kastade de ut mot oss så vi fick hoppa undan och likaså hoppa undan när den ena tjejen stormade fram.

De hade också två statister med sig. Två små ursöta små barn som "hjälpte" till att tvätta. Den ena blev lite rädd dock och började gråta när två män började slåss om en kvinna (inte så lätt att veta att det var ett spel).

Resten av kvällen gick kanon. God mat, dans och många tal och lättsamma grejer. Ingen var högtravande och alla, som jag pratade med, var väldigt trevliga.

En sak dock som jag blev rätt sur för är att ALLA kort blev suddiga. Vi hade med den lilla kameran för att slippa släpa på objektiv och grejer. Men inte ett kort blev skarpt. Vet inte om det var nån inställning som blivit ändrad på.

En suddig bild på de två statisterna: