wessand

Jag har lite svårt för att skälla på folk. Speciellt när det gäller att ringa upp och skälla eller klaga på något som är fel. Det brukar jag försöka sätta maken på istället. Däremot har jag inga problem att "skälla" på elever eller familjen om det skulle behövas.

Samma sak när det blir fel på annat sätt. Oftast säger jag "ingen fara" trots att jag har behövt åka 70 mil i onödan eller tagit ledig från jobbet för att göra nåt som inte blev av.

Nu tror jag att jag håller på att gå nån sorts klagokurs eller nåt. I fredags ringde jag upp och skällde på en chaufför på DHL så han inte var vatten värd (en leverans som kom i onsdags blev aldrig utkörd trots att jag ringde flera gånger och sa till hur viktigt det var). Igår kom en man instampande i lokalen precis när jag höll på med en behandling. Hans bil hade blivit instängd bakom våra (hans fel, vi stod på våra tydligt utmarkerade platser), idag skällde jag på VC när jag inte fick den läkaren som jag hade bokat hos (det var för att jag skulle få komma till honom som jag bokade tid men jag fick tid på hans lediga vecka).

Känns riktigt bra. Nu är jag på gång.

Jag är ruskigt glad att jag inte är militär. Det är jag väl glad för varje dag men speciellt igår.

När jag åkte hem från kvällskursen, det var ungefär 10 grader kallt, så körde jag om massa militärjeepar. Öppna. Med bara "tygväggar" bak.

Jag vill inte ens tänka på hur kallt dom stackarna hade det.

Fick årets glögg, saffransglögg, i present i helgen och den provsmakades igår. Så nu är det kört. Nu vill jag ha julmys resten av året. Jag vill inte jobba, inte plugga och inte göra nåt trist.

Jag vill bara sitta hemma och dricka glögg, äta knäck (som jag iofs inte har gjort än), skinka och tända levade ljus i hela huset.

Mer jul åt folket!

Okej, jag erkänner. Jag tittar på Böda camping på TV (främst för att systersonen kanske kommer vara med, han var där och vann en tävling och vet att han blev filmad då).

Jag är ingen campingperson men de har verkligen lyckats med programmet. De kunde till och med få mig lite intresserad av att åka dit och ligga där en vecka. Ända tills jag nu hörde en dam säga: Vi är långliggare, det är vi som bestämmer här på campingen.

Tack! Självutnämnda campingpoliser är den främsta anledningen till att jag inte är campare. Jag insåg att det inte är campinglivet jag vill ha, det är sommaren!

Jag småpratade med en elev som hade en tatuering på handen idag. Jag frågade om det inte gjorde ont att tatuera sig där, där huden är så tunn. Hans svar:

-Jo, det gjorde skitont, du vet. Men det var en sån snygg tjej därinne så jag kunde inte säga nåt.

Har haft en effektiv men ointressant dag. Putsat fönster, packat in julklappar och gjort klart att skicka de som ska skickas, bakat pannkakor på hur mycket halvgammal mjölk som helst.

Och allt med jullåtar på Spotify i bakgrunden. Fick/snodde två listor vilket gjorde min lista en hel del utförligare än de fyra låtarna jag hade letat upp innan. Tack mammakero och Catta!

Dagens lärdom! Det är ingen höjdare att gå ute och putsa fönster, barfota i foppatofflor. Inte när det är snömodd.

Nu ska jag köra barn, samma barn som fick iväg mig till Mölnlycke vid tre i natt, och sen hoppas jag på lite sushi. Hade varit en perfekt söndagsmiddag.

Här kommer fortsättningen. Den var klar redan igår men eftersom jag inte gillar för långa inlägg (sanning nr 8?) så valde jag att klippa mitt i.

En liten förtydling innan jag fortsätter. Jag är språkpolis, om än självutnämnd. Jag har, konstigt nog, inte ont av stavfel, syftningsfel eller borttappade ord utan mest av de saker jag skrev i tidigare inlägg. Men det innebär inte att jag kräver att ni ska ändra er eller ens tycka som jag. Det är väl som mitt illröda hår. Många tycker nog att det är hemskt men jag gillar det. Alltså har jag det kvar. Shit happens. Folk har olika åsikter, så enkelt är det.


5. Jag älskar Astrid Lindgrens figurer (förutom Karlsson på taket). Har sett de flesta filmerna många många gånger (fast tyvärr inte nu sen barnen blivit äldre). Har även de flesta av böckerna och läste dom gärna för barnen. Gillar även som jag sa ungdomsböcker. Där brukar jag skylla på att jag läser dem (se där! Ett dem) för att kunna rekommendera dem till eleverna men sanningen är att jag tycker det är kul.

6. Min mentala ålder har fastnat på runt 17 år. Det är därför jag trivs så bra på jobbet med mina ungdomar. Vissa av lärarna skakar nog på huvudet när de ser/hör mig i lektionssalen men där åberopar jag samma regel som ovan. Vi är olika. Deal with it.

7. Jag misstänker att jag har vissa manodepressiva drag. Kan gå från "fy så kasst allt är" (som tidigare inlägg visar) till "Livet leker, nu kör vi". Till rätt stor del hänger det ihop med årstiden. Problem som dyker upp på våren är mycket mindre än liknande problem som kommer på hösten. Jag är, och nu menar jag allvar, inte speciellt lätt att leva med.



Det var nu meningen att jag skulle skicka denna utmaning vidare men jag väljer att låta er som vill, hänga på.

Fick en utmaning från mammakero igår. Jag brukar sällan hoppa på utmaningar som består av frågor som Min favoritfärg osv men det här var intressant. Och svårt!

Det är meningen att jag ska skriva sju sanningar om mig själv.
Så, sju sanningar om mig... Svårt som sagt. Här kommer de första fyra.

1. Jag är inte alltid så intelligent, vilket namnet på bloggen kan intyga. Speciellt inte eftersom jag går runt och säger att jag är anonym och inte lämnar ut nån i den (barn, vänner, kollegor).

2. Jag är sjukt intresserad av svenska språket och fruktansvärt allergisk mot särskrivningar. Sant, men något jag försöker jobba mot. Jag kan ju gärna inte gå och klaga på massa inlägg på bloggar och FB, hur som helst.
Men jag har en grej som gör mig ännu mer galen. Alltså, vet man inte skillnad på subjektsform och objektsform; vet man inte när det ska vara de respektive dem, använd då för jösse namn det lite mer talspråkliga men helt okej ordet dom istället. Allt är bättre att än att konsekvent skriva dem vilket är jättefel. Och fruktansvärt fult.

3. Jag älskar julen! Jag är ett totalt julfreak. Folk som inte gillar julen brukar vara emot köphysterin men det tåget är frivilligt att hoppa på. Jag väljer att inte göra det. Vi köper julklappar till barnen men de vuxna får grejer för ungefär 50 kr (och det för att det är kul).  Man kan njuta av att träffas, av allt gott, av alla ljus och kitsch. Hade jag fått så hade jag klätt in hela huset i ljusslingor. Blinkande, enfärgade, formade som slädar och tomtar.
Det är också den här perioden på året som får fram mina husliga sidor. Det är (nästan) bara vid jultid som jag bakar och försöker göra mysigt hemma.

4. Jag läser. Jämt och hela tiden. Har alltid flera böcker på gång samtidigt. Både vuxenböcker och ungdomsböcker. Och en och annan tidning som typ söndagsbilagorna. Mitt nattduksbord är inte att leka med. Där ligger högar av böcker som är "på gång och på väntelistan".
Äh, är det nu sanningens ögonblick är det väl lika bra att ni får se med egna ögon:




Resten följer.

Efter tre helgalna dagar:
måndag; jobb och sen universitetskurs = jobb 8-21 och
tisdag; jobb och meditationskursavslutning = jobb 8-21 och
onsdag; jobb och föreläsning i lokalen = jobb 8-22.30
känns det rätt skönt med ett glas vin, levande ljus och en bok i ett långbad och sen få avsluta med en ledig kväll framför tv:n.

Men jag föredrar ändå såna här veckor framför tristess och en känsla av meningslöshet.

Hade bästa kollegan Å här i fredag. Vi försökte lösa personliga världsproblem, frossade i färg, gips, pizza, vin och Winnerbäck. Och prat.

I går hade jag bestämt att ta en riktigt slapp ledig dag eftersom det känns som om det var länge sen det hände. Det gjorde jag också. Likaså idag. Det var nog dom mest meningslösa dagarna jag varit med om på länge.

Kan man aldrig bli nöjd? Finns en balans mellan stress och tristess. Den linjen är så tunn att jag inte hittat den än.

Hemma igen! Och vad har jag lärt mig?
Mataffärer? Nä, det fanns inte i varje hörn vilket det gjorde i Florida. Vad gör New yorkarna? Äter ute eller inte äter alls?
Shopping? Nja, gillar man inte att shoppa hemma, varför skulle man då gilla det i NY? Nog för att märkeskläder som kostar 2000 kr hemma är billiga i NY där de kanske kostar max 1000 kr. Men om man inte brukar köpa såna kläder då?
Ekorrar! Ekorrar, ekorrar, ekorrar. Och några råttor.
Var Treat Williams och väntade på mig i i Cental Park? Nä, inte ens det. Men där fanns å andra sidan en riktigt gammal härlig karusell med hög brötande musik.  
Stegräknare borde jag haft.
Och vad jag tycker om NY? Jag åker gärna tillbaka. Jag har inte hittat en stad som fascinerade mig så som NY, inte heller hittat ett stad som gör mig så trött. Så, hade det varit en FB-relation hade det stått "Åsa and New York is in a relationship and it's complicated.