wessand

Nu har jag avslutat mitt jobb på skolan och gått in i fängelset. Att sluta på skolan var sorgligt (när det väl sjönk in) men inte så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Det känns gjort på nåt sätt. Och de där som jag vill ha kontakt med framöver, de kommer jag ändå ha kontakt med ju.

Har även startat på Anstalten. Kan inte säga att jag gjort så mycket nytta än. Det är så otroligt mycket nytt. Mest vad det gäller säkerhet (nycklar, larm osv) och byråkrati (vilka lappar ska skickas vart? Hur registrera vi de som kommer och vilket schema ska de in på? osv) och eftersom jag inte fått behörigheten att komma in på rätt system än är jag lite off. Även om min nya kollega verkligen gör vad han kan för att få in mig i jobbet.

Det här är dock inget som jag oroar mig över. Jag vet att det kommer bli bättre, att jag kommer känna det som att jag gör nåt vettigt. Men jag måste ändå säga att jag hoppade högt av glädje när väl nån av mina nya kom och frågade mig något som jag kunde svara på. Nåt inom svenskämnet.

1. Ska nån verkligen ta "mitt" skrivbord?

2. Måste jag då verkligen ta tag i all skit som ligger där (praktiskt intryckt i diverse pärmar)?

3. 14 år! Inser nån hur mycket pärmar och grejer och minnen och annat man hinner samla på sig? 

4. Börjar nu tänka: jaha. Nu kommer jag inte gå denna vägen till jobbet snart.

5. Börjar nu tänka: jaha. Nu kommer jag inte sitta här och äta och snacka skit med eleverna så många gånger till. 

6. Börjar nu tänka: jaha. I denna korridor kommer jag inte leka top modell eller Pippi (hoppsasteg) så många gånger till. 

7. Börjar nu tänka: jaha. Hur många fester kommer jag missa nu? (Bjud in mig för bövelen). 

8. Börjar nu tänka: jaha. Är det nu meningen att jag ska ha med egen lunch på fredagar? Jag som är van att få äta ute då. 

9. Börjar nu tänka: men hallå! Ska jag inte få prata med mina kollegor dagligen?

10. Börjar nu tänka: men mina elever då???

 

Gjorde en liten film till elever och kollegor. Men mest till mig själv tror jag...