Förr eller senare exploderar jag.
Nu är ju detta ingen bokblogg men jag måste ändå rekommendera en kanonbra bok som jag läste för några veckor sedan. Boken heter "Förr eller senare exploderar jag" skriven av John Green.
Egentligen har jag ingen lust att berätta att det är en ungdomsbok eftersom jag då tror att några kommer låta bli den. Men den är fantastiskt. Green skriver om en ung tjej med cancer på ett rätt befriande sätt, inte massa sentimentalt dravel utan en tjejs liv (om än annorlunda) rätt upp och ner. Typ.
Jag läste ut boken samma dag som jag fick veta att vännen C gått bort i cancer vilket gjorde att jag grät så mycket att jag fick läsa om slutet några dagar senare.
Nu är även en film gjord. Det var sverigepremiär i söndags. Yngsta dottern och jag såg den då. Till min glädje har de lyckats göra filmen nästan lika bra som boken. Riktigt bra. Och det var första gången jag varit med om att en hel biosalong satt och snyftade högt (inte heller detta hade jag egentligen velat berätta, för återigen, det är inget sentimentalt dravel, det är bra!).
Läs boken, se filmen.
Egentligen har jag ingen lust att berätta att det är en ungdomsbok eftersom jag då tror att några kommer låta bli den. Men den är fantastiskt. Green skriver om en ung tjej med cancer på ett rätt befriande sätt, inte massa sentimentalt dravel utan en tjejs liv (om än annorlunda) rätt upp och ner. Typ.
Jag läste ut boken samma dag som jag fick veta att vännen C gått bort i cancer vilket gjorde att jag grät så mycket att jag fick läsa om slutet några dagar senare.
Nu är även en film gjord. Det var sverigepremiär i söndags. Yngsta dottern och jag såg den då. Till min glädje har de lyckats göra filmen nästan lika bra som boken. Riktigt bra. Och det var första gången jag varit med om att en hel biosalong satt och snyftade högt (inte heller detta hade jag egentligen velat berätta, för återigen, det är inget sentimentalt dravel, det är bra!).
Läs boken, se filmen.
Vardagen
Så har det gått ytterligare några veckor. Jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet. Så är det ju alltid precis före sommarlov men eftersom jag även erbjudit mig att jobba på sommarskolan blev det lite ytterligare. Sommarskolan har för övrigt varit jätterolig att jobba på. Ett gäng (nio) motiverade elever som kommit plikttroget varje dag. Och vill lära. Men ska jag vara ärlig så tycker jag att det är skönt att den närmar sig sitt slut. I morgon, onsdag, är sista dagen. Och jag vet att eleverna tycker detsamma!
Midsommar firades hos goda vänner. Äldsta dottern med sambo var med, tyvärr skulle yngsta dottern jobba och packa inför sin flytt så hon blev hemma. En härlig kväll blev det. Och som vanligt kände jag lite av midsommarnattens vemod.
Och igår var det då dags att flytta dottern. Hämta möbler på "landet" (en granne hjälpte till som tur var), köra till Borås, lämna i nya lägenheten (kompisar till dottern hjälpte till där). Åka till gamla lägenheten och hämta säng som skulle köras till annan lägenhet för byte till två andra sängar. Helt slut var jag när jag kom hem men fint verkar det bli.
Midsommar firades hos goda vänner. Äldsta dottern med sambo var med, tyvärr skulle yngsta dottern jobba och packa inför sin flytt så hon blev hemma. En härlig kväll blev det. Och som vanligt kände jag lite av midsommarnattens vemod.
Och igår var det då dags att flytta dottern. Hämta möbler på "landet" (en granne hjälpte till som tur var), köra till Borås, lämna i nya lägenheten (kompisar till dottern hjälpte till där). Åka till gamla lägenheten och hämta säng som skulle köras till annan lägenhet för byte till två andra sängar. Helt slut var jag när jag kom hem men fint verkar det bli.
Studenten
Så igår var det dags. Dotter (dy) tog studenten. Äntligen!!! (skrek hennes hjärta).
Det blev en bra dag. Folk kom och gick mest hela dagen. Moa nöjd. Jag nöjd.
Trevliga kompisar, släkt och vänner. Kan man begära mer?
Love you!
Fucking jävla cancer
Förra fredagen fick jag ett besked från en vän till mig. Hon, som har gått igenom massa behandlingar mot sin cancer, hade precis fått reda på att hennes cancer nu var obotlig. Efter flera års kämpande skulle det inte gå att göra nåt mer. När jag fick beskedet var jag i Ullared med äldsta dottern för att köpa studentgrejer till yngsta dottern. Luften gick ur mig totalt. Hur meningsfullt känns det att köpa papptallrikar med svenska flaggan på när C fått detta besked?
Jag lärde känna C på Lunarstorm. Denna sida som var så inne, och sen så ute, långt före Facebooks tid. Jag är inte ens säker på att man verkligen kunde lära känna folk på den sidan, men jag lyckades. Två vänner fick jag under den tiden. C och M (de kände för övrigt varandra också).
När jag fick beskedet mejlade jag henne. Jag visste ju att hon skulle på Håkan Hellström på Ullevi på lördag, det var typ nästan det enda hon skrev om hela våren. Om jag är fantatisk Winnerbäckfan så är hon Hellström, lika allvarligt. Jag frågade om hon hade lust med en fika före konserten men hon svarade att det inte fanns nån ork till det. Hennes kraftigaste ansträngingar gick till att klara hennes yngsta dotters student på tisdagen. Hon hade också pratat med läkaren för att få ett intyg att se Håkan från någon sorts specialplats som de som är rullstolsburna får sitta på. Jag tänkte, allvarligt talat, inte så mycket på det. Jag tänkte att "ja, klart hon måste ta det lugnt, vi tar en fika i sommar i stället".
Sen igår (torsdag) sitter jag på jobbet. Jag slötittar lite på Facebook (jo, det händer, på arbetstid) och då står det där. C:s familj har lämnat en hälsning. C gick bort i onsdags kväll. Jag fattade verkligen ingenting! Jag mejlade ju med henne bara för några dagar sen! Hur kan hon vara borta?
Jag är så glad att hon fick vara med på sin dotters student! Men så ledsen över att hon inte får gå på Hellström i morgon!
Jag lovar dig C! I morgon ska jag dansa och skratta! För din skull.
1 juni
Varje första juni publicerar jag denna dikt. Inget vet riktigt vem som skrivit den men det finns lite överallt.
Själv hittade jag den på insidan av ett köksskåp hemma hos mormor när vi var och flyttstädade där för kanske 15 år sedan. En handskriven lapp som hon såg varje gång hon öppnade skåpet.
Jag brukar dessutom sätta upp den lite här och var på jobbet samt läsa den för eleverna men i år är det ju på en söndag. Nåja.
Varje 1 juni. Ett måste:
1 juni
"Var glad min själ åt vad du har
Nu har du 100 sommardar
och detta är den första
När solens lopp sin ända tar
så har du 99 kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår
Det går så fort att vandra
lägg märke till att vad du får
är 100 sommardar per år
i morgon är den andra"
(Suddig mobilbild)
Själv hittade jag den på insidan av ett köksskåp hemma hos mormor när vi var och flyttstädade där för kanske 15 år sedan. En handskriven lapp som hon såg varje gång hon öppnade skåpet.
Jag brukar dessutom sätta upp den lite här och var på jobbet samt läsa den för eleverna men i år är det ju på en söndag. Nåja.
Varje 1 juni. Ett måste:
1 juni
"Var glad min själ åt vad du har
Nu har du 100 sommardar
och detta är den första
När solens lopp sin ända tar
så har du 99 kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår
Det går så fort att vandra
lägg märke till att vad du får
är 100 sommardar per år
i morgon är den andra"
Lite stressande, eller hur?
