Mark Levengood

Jag tror minsann att jag har gått och blivit kär i Mark Levengood. Nu har jag precis lyssnat klart på hans bok som jag skrev om för ett tag sen och på stranden idag låg jag och skrattade för mig själv.

En man som kan kasta sig mellan humor och allvar på det sättet måste vara både intelligent och medkännande. Inga dåliga egenskaper hos en person, inte.

Tankvärda (om än rätt självklara) saker som: "Att tycka olika är inte farligt. /.../ Att nån tycker nåt annat än vad jag gör, det gör henne varken till en bättre människa eller en sämre människa än vad jag är, bara till en annan människa. En annan människa med andra erfarenheter som leder henne till en annan slutsats än min." blandas med humor som om sin mormor: "Nu är hon definitivt död och ingen hoppas på att hon längre ska komma tillbaka. Hon blev ju kremerad så det är nog bäst att hon inte kommer tillbaka med tanke på att min lillebror har astma." Något jag skrattade högt åt. Kanske i och för sig säger mer om mig än om Mark. 



 

Besök

Igår kom P och F och hälsade på. De bor annars i Holland och var nu i Sverige på sin årliga resa. De hade lämnat barnen hemma hos morbror och tog istället med sig P och E. Vi hade en jättekul kväll. I alla fall alla utom stackars F som var chaufför. Han och maken lämnade oss efter ett tag där vi satt i gäststugan med vin och världsproblem att lösa. Jag måste säga att vi lyckades riktigt bra.

Att jag inte träffar P och F så ofta är ju egentligen inte konstigt med tanke på avstånd men P och E? E träffade jag tidigare i somras men vi fick inte pratat så mycket då. P var det evigheter sen jag träffade. Dom bor ju i stan båda två och det borde inte vara så svårt att få till. Antar att det är livet som kommer i vägen, och vardagen. Tur då att vi i alla fall kan få en kväll som denna lite då och då.

Ingen god människa

Jag önskar att jag var en god människa, en som liksom Jesus vänder andra kinden till men icke. Nu har jag gjort om ett annat bud och tänker följa det. Behandla andra människor så som de behandlar dig.

Nu är jag redo för strid även om det säkert blir som med Don Quijote, ett slagsmål mot väderkvarnar. Men nån måste ju göra det så varför inte jag?

Ledig

Nu känns det att jag är ledig. Att vi alla är lediga.

Början av dagen spenderades i stan. Vi fikade hos mamma och pappa och släppte av äldsta dottern med kompis så dom kunde komma bland dom första in på Slottskogsvallen för att stå längst fram på Kent.

Efter det åkte vi och handlade. Jag fick köpt mig en ny hängstol att hänga i eken. Den gamla blev kvar ute i regn och rusk och förstördes rätt snabbt. Nu har jag suttit där, i min nya hängstol under eken, med en kall (i alla fall i början) öl och en bok jag lånade av mamma. Jag fastnade så till den milda grad att jag satt kvar tills jag läste ut den.

Yngsta dottern har även hon fastnat i en bok, det är inte ofta det händer, sen somnade hon. Maken satt i solen på altanen och somnade även han. Klockan är snart halv nio och ingen har ens börjat fundera på middag. Helt underbart. Det är så ledighet ska vara.

M

Att skriva förstabokstaven i namn på bloggen funkar riktigt bra. Om man bortser från bokstaven M. Yngsta dottern är M, jag vet inte riktigt vilka som läser min blogg men jag vet att av de som läser någorlunda regelbundet har sju stycken bokstaven M först i namnet. Två av dom jag träffas oftast är M-personer så jag omges av M-personer. Trevliga dock.

Igår hade jag i alla fall grillkväll här hemma. Och sån tur, solen sken från en klarblå himmel så vi kunde sitta ute hela kvällen. Den här gången var det bara kvinnorna/tjejerna som var bjudna. Jag tyckte att vi behövde lite "komma ikapp-tid". Få höra vad som hänt sen sist och så. Vi blev nio stycken till slut (och fyra stycken av dom är M). Det blev en jätteskön kväll. Lagom slapp, väldigt mycket mat och lagom med vin/öl.

Vi var även en sväng ut i stugan och försökte inviga spåkulan jag fick när jag fyllde år. Det var inte helt lätt. Vi försökte med ljust rum, halvljust och totalmörker. Vet inte vad som gick bäst egentligen. Vi får väl jobba vidare med det.

Lagom till damerna gick hem kom maken hem från sin fisketur. Vi två satt kvar på altanen en stund, pratade och tittade på stjärnorna. Som den obotliga pessimist jag är kunde jag inte låta bli att tänka på hur mycket mörkare det var nu än när vi var ute på festen i juni. Hur ännu mycket mörkare det kommer att bli. Och kallare. Nej, hösten är inte min årstid, får försöka inse att jag inte är där än utan njuta av sommaren medan den finns.


Kent

Okej, jag ger upp. Jag har försökt, jag har verkligen det. När jag började jobba på skolan för nu snart åtta år sen (tror jag) började en av mina elever tycka att jag skulle börja lyssna på Kent som, enligt honom, nog var det bästa bandet i Sverige om inte till och med i världshistorien. Han försöker för övrigt fortfarande att övertala mig.

Sen dess har Kent förföljt mig lite lagom så där men jag har inte riktigt fallit. Jag kan tycka att Utan dina andetag är rätt okej men undrar samtidigt om hur mycket bättre den hade varit med Winnerbäck.

När äldsta dottern kom hem från Arvikafestivalen hade hon blivit ordentligt Kentbiten. Hon lyssnar på dom dygnet runt, vilket är helt okej så länge hon är i sitt rum, oftast har hon dock cd-n på högsta i köket och är själv nån helt annanstans.

Nu när vi övningskör så vill hon bara köra med Kentmusik och jag klarar inte mer. Jag håller sakta och säkert på att tappa det lilla förnuft jag tidigare hade. Idag när vi varit ute och kört en tio mil ungefär brast det. Jag bröt ihop och bönade och bad, skrek och grät, om en Kentfri zoon. Det gick hon med på. Ett tag i alla fall. Jag vete katten om jag vågar mig ut med henne igen idag som vi planerat.

Ljudböcker

Att inte behöva åka 12 mil om dagen för att komma till och från jobbet varje dag är så klart underbart (i och för sig kör jag barn hela dagarna nu) men en liten yttepytteliten nackdel finns. Jag lyssnar gärna på ljudböcker när jag kör och nu blir det inte så mycket lyssnat. Barnen skriker högt när jag försöker smyga på en bok i bilen.

Just nu lyssnar jag på Mark Levengoods "Sucka mitt hjärta med brist dock ej" och det är en underbar bok. Bäst är just att det är en ljudbok så jag får höra honom läsa texterna själv. Det är massa korta kåseriliknande texter vilket gör att man kan lyssna korta pass åt gången. Den är full av tankvärda anekdoter och han är riktigt rolig. Rekommenderas. 

Innan Levengood lyssnade jag på Sjöjungfrun av Camilla Läckberg. Den var inte alls så dålig som de flesta recensenter skrev, den var kanske inget mästerverk men helt okej tidsfördriv bakom ratten. Katarina Ewerlöf läser med den äran. Men snälla Läckberg. Vad var det för slut? Tror du att du måste lämna en så solklar cliffhanger för att få folket att köpa nästa bok också? Där tappade du ännu lite mer trovärdighet hos mig.

Döden

Jag påminns om döden runt mig hela tiden just nu. Inte nära, tack och lov, men tillräckligt för att få tankarna att börja vandra. Jag hör om folk som dör alltför unga i stroke och cancer. De tre sista böckerna jag har läst har också haft lite av tema döden och hur det är att vara den som blir kvar. (Läs Mustafa Cans bok Tätt intill dagarna om ni inte gjort det redan).


Det här har gjort mig lite paranoid. Hur gör man om man blir kvar? I dag vaknade jag av makens snarkande som i vanliga fall gör mig smått galen. Nu funderade jag på hur det skulle vara att vakna ensam morgon efter morgon. Jag vill inte bli kvar!


Jag har skrivit ner hur jag vill ha det när jag dött, allt är klart utan var jag ska ligga vilket i sig är ett rätt stort tankeproblem. Eftersom jag gått ur Svenska kyrkan är kyrkogård inte ett alternativ. Det var det ju inte innan heller. Jag har inget emot varken kyrka eller kyrkogårdar, bara alla trångsynta präster som jobbar här i trakten med sina kränkande kvinnoprästtankar och helvetespredikningar.


Det kan tyckas lite makabert att sitta och skriva ner om sin egen begravning men döden i sig skrämmer mig inte, inte för fem öre. Jag jobbar ju för sjutton med den varje vecka. Jag vill bara inte att han kommer än på länge. Jag är inte klar. Jag vill göra massor mer och gärna ihop med barn och maken. Jag försöker tänka som Mark Levengood: Jag tror på ett liv före döden.


Jag vill leva mitt liv ordentligt innan livet tar död på mig. För så är det väl? Det är inte döden som kommer och tar oss, det är livet som bryter ner oss med sjukdomar, sorger och ålder, så döden kommer. Men inte än! En smart tjej i min närhet sa det så bra, eller hur? "Döden är nog något som jag tror, helt ärligt kommer överträffa våra förväntningar. När vi väl är där... Jag menar inte att den är något att längta till, men jag tror heller inte att vi ska underskatta den. Som vi ofta gör. Vi kallar den orättvis, smärtsam. För många är den nog en stor befrielse... Ett slut på något men ändå en början på nytt."

Tänk om jag varit så klok när jag var ung.


Klar

Så var vi då äntligen klara i stugan, ut med mina grejer (för tillfället, de ska in igen när hösten kommer med kurser och behandlingar m.m.) och in med soffan och övriga möbler, tv dvd, köksutrustning, kaffekokare och kokplatta.

Nu ska jag bara ta det lugnt. Och köpa ett gäng stora kuddar till soffan så den blir lite mer inbjudande.

Det blev riktigt bra!

IKEA

Efter att ha traskat flera varv runt stan med J träffade yngsta dottern och jag maken på IKEA. Han skulle komma med släpkärran så vi kunde köpa bäddsoffan jag varit sugen på under flera års tid. För att han inte skulle åka med kärran i onödan kollade dottern och jag så att den verkligen fanns. Den låg på självplocket och för att vara helt säkra på att inte alla andra helt plötsligt skulle börja köpa bäddsoffan Hemnes och den skulle ta slut, skulle vi böka upp den på en vagn själva. Det måste varit en syn för gudarna. Den vägde 96 kg och som alla vet så rullar IKEA-vagnarna så lätt ,så lätt. Vi kämpade och slet, vagnen gled, paketen vägrade flytta på sig, folk gick förbi och tittade men var det nån som erbjöd sig att hjälpa till? Nej, så klart inte. Till slut lyckades vi i alla fall.

Eftersom jag hade rejält ont i den opererade foten redan efter stadspromenerandet ramlade vi nu ihop på fiket och väntade på att maken skulle komma. Han fick muta med mat innan vi gick med på att resa oss igen.

Nu står soffan på plats i stugan. Snart är det helt klart där så folk som stannar över kan klara sig rätt bra själva, om de vill.

Bröllopspresentsbesvär

Tillbringade dagen igår ihop med J. Vi skulle köpa present till kompisarna som gifter sig i Hälsingland i början av augusti. Nu är det så att för det första brukar J och jag inte vara nån bra inhandlingsmatch. Vi är båda två lite såna här: "Vad tycker du?", "Jag vet inte, vad tycker du?". Men tro det eller ej, vi kom igång riktigt bra. 

Det andra och således det största problemet var nu vad vi skulle köpa. Paret som gifter sig är nog några av de mest svåra vänner jag har. De har väldigt olika smak sinsemellan och antingen skulle grejerna vi tittade på passa blivande maken eller makan. Det var inte självklart vad vi kunde köpa som passade dom båda. 

Hur som helst (jag tror att jag missbrukar orden "hur som helst", det känns som om jag skriver dom jämt. Men det kanske är bättre än "egentligen" som jag missbrukade tidigare?). Nåja, hur som helst (!) fick vi handlat. När snilleblixten väl slog ner och efter vi traskat runt stan en fyra fem varv så gick det rätt fort. Härligt.

Och kära L och K, om ni nu läser här. Ni trodde väl inte att jag skulle vara så dum att jag skrev ner vad det blev?

Semestern slut?

Nåt har hänt i alla fall. Nu helt plötsligt skrivs det på bloggarna jag följer efter en rätt lugn period. Kul, så klart
Igår läste jag ett inlägg av en av mina favoritbloggare. Jag skrattade så jag grät. Så vansinnigt bra. Jag rekommenerar varmt både inlägget och hennes blogg. Läs gärna inlägget Pratkvarnen på http://site.vk.se/nordmaling/?showblog=346

Periodens Winnerbäcklåt: Söndermarken. Så bra, så bra, så bra. Lyssna på den. Många gånger.

Målardag

Igår var det äntligen dags för dagen som, vid ett flertag gånger, regnade in förra sommaren; målardag! Vi i målargänget träffades och fick måla ihop en heldag. Annorlunda från våra andra träffar som bara blir några få timmar på kvällstid.

Eftersom läraren M talat om för oss att hon tyckte att vi verkligen skulle göra det till en heldag med vin och mat och hela kittet så körde K:s man oss dit. Och mycket riktigt, det första som hände när vi kom var att vi fick en vindrink och lite att äta. Sen gick dagen otroligt fort med målande, pratande, ätande, mer vin och ännu mer pratande.

Ingen hann dock klart med nån tavla, å andra sidan hade väl ingen förväntat sig det heller. Nu får vi se fram emot när höstkursen börjar igen.

Att tala med djur

I de kretsar jag umgås finns rätt många som kan tala med djur, alltså prata, få svar och förstå. Jag tillhör inte denna grupp. Däremot pratar jag med djur jag ser hela tiden. Jag skäller på rådjur, hjortar och andra djur som står mitt i vägen och riskerar att bli överkörda, jag ropar ett "Godmorgon hästarna" till grannens hästar som går i hagen precis bredvid brevlådan när jag är ute och hämtar tidningen på mornarna och när jag möter katten, ute eller inne, säger jag "hallå katten, hur är det?" eller nåt liknande till honom.  

Det här har väl på nåt sätt gått till överdrift. Det märkte jag häromdagen är dottern och jag var och hämtade thaimat. Hon satt kvar i bilen när jag sprang in. När jag kom ut med påsarna i handen ser jag en kråka på marken en bit bort. Jag hojtade glatt "hallå kråkan Krax!". Det hade väl inte egentligen varit så farligt om man bortser från två saker. Jag var ensam (dottern i bilen, om ni kommer ihåg?) och att jag möter några tjejer som tittade på mig med mycket mysko blick. Det kanske är tur för mig att Lillhagen och andra psykställen är stängda.

Social

På något sätt känns det som att man ska vara social under sommaren för att kompensera att man inte hinner träffa en enda kotte under vinterhalvåret. Det är så klart kul att träffa folk men det är synd om det blir lite för snuttifierat.

Träffade A i fre. dags och tittade på hennes nya lägenhet. Eller deras kanske jag ska säga. Den var jättefin. Vi hann bara ses en liten stund men ska träffas igen efter hon kommer hem igen.

Däremot hann jag inte med G-träffen i fredags. Jag hade hoppas på att hinna komma och säga hej antingen före eller efter Winnerbäck men det gick inte att få ihop. Det var jättesynd eftersom några av de långväga var där.

Igår var vi och grillade hos fam N. Trevligt som vanligt.

Var även på Björketorps marknad i lördags. Väldigt få utställare. Jag vet inte om folk har tröttnat på korgar, godis och halvtrasiga leksaker nu? Antagligen. Synd, fast det ska jag säga. Jag handlade för totalt 10 kr, tror jag. Inte så konstigt att inte utställarna går med vinst om alla handlar för dom summorna.

Winnerbäck

Så var det då äntligen dags för konserten. Folk längtade efter Brucan när han var i stan men enligt mig kan han slänga sig i närmsta vägg. Denna Winnerbäckspelning var bland det bästa jag sett.

Vädret höll sig i skinnet, vi hade jättebra plats, såg precis. Slottskogsvallen var en bra plats för spelningar, platt och inte massa träd och annat i vägen som på Trägårn.

Bandet var otroligt bra, bland annat två fioler som gjorde sitt till och jag är ju lite svag för trummor och dom var också jättebra. Hans omarrangemang gjorde att vissa låtar ibland blev suggestiva och ibland jättespeedade. Min röst var inte helt hundra när vi åkte hem, det måste vara ett gott betyg.

Maia Hirasawa var bra, Miss Li var ännu bättre, Emil Jensen var tydligen kul men jag missade honom. Däremot var inte Nour och Cissi inget vidare enligt mig, äldsta dottern tyckte att dom var bra däremot. Antar att det är åldern?

Träffade M, pratade lite grand. Kul.

Kastrering

Folk runt omkring mig har under tiden vi har haft katten sagt att de tycker att vi ska kastrera honom. Jag har inte velat göra det, jag har tyckt att han kan få vara hane när han nu är född till en. Nu har jag dock gett med mig. Den här våren har han varit orolig, gått runt och gapat och velat fram och tillbaka så idag var vi iväg och kastrerade honom. 

Jag sov riktigt dåligt i natt eftersom jag stängt kattluckan så han bara kunde komma in och inte ut, jag hade tagit bort mat och vatten eftersom han skulle ha fastande mage och vi hade satt in kattlådan, vilken han inte använt på flera år, igen. Jag kunde inte låta bli att undra hur natten skulle bli. Den blev dock lugnare än jag förväntade mig. Fast kattlådan använde han inte, jag trodde inte att en katt kunde hålla sig i 12 timmar men uppenbarligen kan dom det.

På vägen till veterinären fick jag ågren som bara den. Jag funderade på om det verkligen var nödvändigt men nu är det gjort. Nu är han hemma och är rätt groggy. Han har fått lite mat och jag har öppnat kattluckan, trots att han skulle vara inne natt också egentligen.

Så nu är det offentligt, jag är som alla tanter man ser på TV. Lever för katten. Jösses, vad fånig jag har varit igår och idag.

Hemma från Arvika

Hämtade äldsta dottern efter hennes vecka på Arvikafestivalen tisdags också. Hela vägen hem pratade och pratade hon och kompisen om folk dom träffat, band dom sett och kalla duschar. De verkar ha haft en kanonvecka. Hon kom hem och visade sina dryga 100 bilder hon tagit, fyllde tvättkorgen och störtade sen i säng.

När jag vaknade i morse hade hon varit uppe och skrivit på anslagstavlan: "Toapapper och tvål är en lyx jag saknat". Det är nyttigt att åka hemifrån ibland, helt klart.

Stefan Sundström

Efter Danmarksturen åkte maken, yngsta dottern och jag till Liseberg där vi tittade på Stefan Sundström. Om man bortser från att Liseberg på nåt sätt måste haft ett smärre tankefel som sätter den scenen emot ett hus så inte så mycket folk får plats, och att ljudet var så dåligt första kvarten att man inte ens hörde vilken låt han spelade så blev det en riktigt bra och kul (!) konsert. Om man nu kan kalla det konsert när det är en man och hans gitarr? Det är allt nåt speciellt med att stå utomhus en sommarkväll och lyssna på livemusik. Och på fredag är det Winnerbäck!

Dock fick jag ingen kexchoklad med mig hem, det hade jag hoppats på.

Danmark

Igår hade vi en hel del på schemat. Först tog vi en dagstur till Danmark, dels för att fördriva lite tid och dels för att träffas och ta det lugnt. Det blev yngsta dottern och jag, mamma, söstra och hennes son. Vi gjorde det man ska göra. Åt, åt, åt och handlade lite på båten, spelade kort och enarmad bandit och slogs med knöende damer och herrar som inte har vett/ork/lust att vänta på sin tur.

Väl i Danmark hade syrran två affärer hon ville till. Eftersom vi bara hade en dryg timme på oss flängde vi runt som en skock höns och vi hann gott och väl. Nu var affär nr 2 inte alls som hon hade hört men det blev bra ändå. De sista pengarna skramlade vi hop till Hackeböff. En enkel och lätt lunchnödlösning.

Kalla mörka medeltiden

Jag fick för massa år sen höra att det som sägs om medeltiden, att den var mörk och kall, bara var en myt. Så är inte fallet. Idag har jag sett med mina egna ögon.

Vi lämnade ett sol/mulet 24 graders Västsverige och åkte uppåt medeltidsveckan i Hova. Ju längre upp vi kom desto kallare och regnigare blev det. När vi var framme hade graderna åkt ner till 11. Är det sommar, det?

Vi trodde att själva marknaden skulle vara större. Vi gick runt lite, barnen (yngsta dottern och hennes kompis) gjorde varsinn hennatatuering men så mycket handlat blev det inte. Dock var det en mysig dag.

Nu hemma har vi kommit tillbaka till värmen igen. 20 grader. Helt ok. Tacka vet jag nutid.

Fortsatta hundproblem

Jag skrev för några veckor sen om grannens hundar som står och skäller på dagarna. Ibland från 6 på morgonen och mestadelen av dagen.

Jag pratade med grannen och hon var helt införstådd i att det inte gick att ha det så och lovade att köpa citronhalsband eller nåt liknande för att få tyst på dom. Därför blev jag så förvånad över att hundarna stod och skällde till kl ett i natt. Och ännu mer förvånad blev jag av hennes påhopp på mig när jag frågade hur det gick med halsbanden. Att det var svårt att sova hade hon ingen som helst förståelse för. Hon tyckte att jag fick skylla mig själv som bosatt mig på landet. (Att jag bott här 10 är längre än hon har nog inget som helst med saken att göra.

Min fråga om hon kunde flytta hundarna längre upp mot sig själv fick inte heller nån positiv respons. Hon verkar inte förstå att hundgården som ligger 60 meter från vårt sovrum kan störa oss när den inte stör henne, hon som har sitt hus på andra sidan stallet och sovrummet på baksidan huset...

Jag fattar bara inte hur det gick så snett. Vad hände? Från att ha en normal konversation till att starta ett smärre krig. Men får jag inte sova så blir jag galen. Och då blir det krig. På allvar.

Ny tillökning

Igår när jag skulle och jobba på lägret sprattlade det omkring en igelkottsunge på gången. Igen. Jag började ju fundera på om jag på nåt sätt har blivit totaldement eftersom ju våra två ungar dog häromdagen. Men det visade sig att vi nu har två nya på tomten. Jag har inte sett till mamman men dessa två verkar vara rätt mycket piggare än de tidigare så jag håller tummarna att jag inte ska hitta dom också döda om några dagar .

Lägerjobb

Har precis kommit hem från lägerjobb på vandrarhemmet. Som förr var det ett helt gäng med tjejer (13-15 år) och frågorna blev många och alla var intresserad av både meditationen och lekarna. Eftersom jag ju inte vill säga för mycket, de är ju rätt unga, så smet jag ut på altanen tidvis när de tolkade och berättade om varandra.

Ett läger nästa vecka med, sen är det verkligen ledigt som gäller. Fast de här lägren kan jag nästan inte kalla jobb, bara kul.

Sol

Har man sett på tusan. Solen skiner. Nu ska barn väckas och sen blir det vamos a la playa.

Kent?

Körde äldsta dottern med kompis till tåget igår. Dom ska jobba på Arvikafestivalen. På stationen mötte jag en av mina gamla elever som jag höll på att skrämma vettet ur. Tur att det var en av den mer tåliga sorten. Hon skulle i alla fall också upp och jobba på festivalen.

Dottern ringde idag och meddelade att allt var bra. Dom hade precis jobbat sitt första pass och var nu lediga tills i natt kl 4. Då ska de på ett nytt fyratimmarspass. Det hon egentligen ville när hon ringde var att jublande meddela att hon är ledig på fredag när Kent ska spela. Kent? Hur kunde det gå så snett? Jag som försökt uppfostra henne på bästa sätt och så fastnar hon för Kent.

Nåja, hon ska ju med på Winnerbäck nästa vecka så än är inte hoppet helt ute.

Igelkottarna

Samma dag som jag åkte till Ven såg vi att vår lilla igelkott hade fått två små jättesöta ungar. Vi la ut kattmat och vatten i närheten och lät dom vara, mamman syntes inte till .

I natt åskade och regnade det som om himlen öppnat sig totalt. Idag var båda ungarna döda. Om de dött i ovädret eller om mamman har övergivit dom har jag ingen aning om. Men synd var det.


RSS 2.0