wessand

Så har vi varit hemma några dagar. Semestern var jätteskön. Hade det jättebra både i Berlin och Prag där det var mycket gå omkring och titta, Och åka buss. Och skönt i Italien med sol och bad och slappa på en strand. Men hur det än är så längtar jag ändå hem efter ett tag. Jag kan inte ens säga vad jag längtar efter. Min kudde och knäckebröd låter ju lite .... sådär. Ska iaf ta kudden med mig nästa gång. 

 

Precis när vi körde in i Sverige (Malmö) så plingar min telefon. Det är goda vännen C som undrar om vi möjligtvis är i Sverige och har lust att komma till dom redan samma kväll för mat och övernattning. Jag svararde att "jo, vi är trötta och griniga men kommer gärna" och det blev lika bra som vanligt. Så skönt med vänner där man verkligen bara kan koppla av och göra ingenting om man känner för det. Vi badade i deras pool, åt och hade en bra kväll. Jag tycker dock lite synd om deras yngsta dotter. Mannen och barnen hade precis kommit från en minitältsemester och det ända den yngsta dottern sa på hemresedagen var att hon längtade till sin säng. Och så tog jag den... 

 

Nu har vi träffat barnen (våra) och legat på stranden några dagar. Och tittat på åskoväder på eftermiddagarna och kvällarna. Skönt att vara hemma. Ska bara hitta lite ork och lust att ta hand om alla flyttlådor som står i hela lägenheten. 

Lämnade ett soligt och hett Prag efter tre nätter. Eftersom varken maken eller jag var så sugna på shopping eller kyrkor gick vi mest runt. 

Vi hann i alla fall med en rundtur på Staropramen och en bussrundtur. Den sistnämnda var dock lite ... makaber, då en av platserna den körde till var en bro i Prag känd för sina många självmord... 

I huvudsak var allt kanonbra. Jag förstår folk som säger att de gillar Prag. Men! Ät aldrig, aldrig, aldrig på Sveijk om ni åker dit. Kall mat, spydiga kypare och dyrt. 

Efter Prag tog vi en sväng förbi Kutna Hora där vi var i Benkyrkan. Den var precis som den heter. Ben och skallar från cirka 40 000 personer fanns överallt i form av fyra grottor, dekorationer på väggar, ljuskrona i taket och vapensköld mm. Snacka om makabert... 

Nu är vi precis innanför österrikiska gränsen. Vart vi ska i morgon är inte helt bestämt. Alper eller sol och bad i Italien, vem vet? 

Varit en natt i Danmark (inget vidare), två nätter i Berlin och kommer satsa på tre dagar i Prag innan vi drar vidare till Österrike. 

Nöjd. Slappar. Njuter. Tar det lugnt. Laddar för ny höst och vinter. 

En dag för många många år sedan (typ två) kände helt plöstligt både maken och jag att vi inte hade lust att pendla till Borås varje dag från Tostared. 12 mil var. Varje vardag. Innan tyckte jag att det var rätt befriande att pendla. Dels att kunna bearbeta (eller planera, beroede på tid) dagen och att lyssna på ljudböcker. Men en dag så tröttnade jag. Jag tröttnade även på det stora huset och den stora trädgården som ingen hann med så vi satte ut huset till försäljning. Speciellt då barnen blev stora och försvann. 

 

Det gick ett år. Det gick lite till. Sen en dag! Nån ville köpa. Men fick inga lån. En till ville köpa men fick inte heller några lån. Så huset stod och stod och ingen mådde bra. Varken vi i huset eller huset him/herself. 

 

Så nu i dagarna var det ett par som var intresserade. Det blev en del krångel med banklån och annat för det där paret också så vi tröttnade både dem och på huset som bara stod och bestämde oss för att om inte det här paret ville ha huset, då skulle vi hyra ut. Alltså måste huset tömmas. 

 

Eftersom maken skulle vara borta några dagar sa jag att jag skulle börja röja. I fyra dagar var jag och rensande och sorterade och packade och slängde tjugo års skit och grejer. På kvällarna var jag så trött att jag trodde jag skulle spy och det var så trist! Efter fyra dagar kom maken tillbaka till västsverige och vi började köra grejer. Fem stora lass till tippen, tre till nya lägenheten (hur får man in 180 kvm i en tvåa på 57 kvm?) och en del till grannar och vänner. Och efter barnens och våra flyttar är jag verkligen trött på att bära, mammakero, du som skrev det redan för veckor sedan!

 

Hur som helst ville vi tömma huset innan vi skulle på egen semester och det lyckades! På torsdagen var där tomt och hyfsat urstädat. Och helt plötsligt så ville paret ha huset. Det hade löst sig med lån och annat tjafs. Besiktningsmannen kom ner i dag, fredag, och papper skrevs. Så i morgon när vi åker på semester är vi huslösa! Väldigt skönt men också lite sentimentalt. 

 

Men nu ska här vilas! Äntligen (efter snart tre lediga veckor) semester!!!!