En vanlig helg

Hade en kanonkväll hos J igår, och efter J och jag hade planerat klart kursen kom L och K dit, vi åt och pratade. Massor. Sen "lekte" vi. Skitkul, massa frågor, massa svar och mänger med skratt. De har humor, helt klart.

Var på vägföreningsmöte idag. Två grannar ska sälja. Det ena var inte så oväntat, men det var däremot priset. De andra var ännu ett par som ska gå i sär. Som det känns nu så separerar mer än hälften av alla i vår bekantskapskrets. Så är det naturligtvis inte men det känns så. Trist. 

Undrar lite över ödets ironi eller vad man ska kalla det. Vad är tanken med att hitta sitt drömhus på nätet utan att ha råd att köpa det (nån som har 1,7 mille över?)? Hur kan man vara så fullständigt övertygad om att nåt är rätt för en, att man är på den väg man ska vara, men sen i nästa sekund tvivla? Hur kan man ena sekunden vara hur glad som helst och andra bara ha lust att dra täcket över huvudet? Hur kan saker som i ena stunden känns oöverstigliga i andra sekunden vara små bagateller? Hur ska man hitta ork och fokus att se till att det blir som man tänkt sig? Hur ska man klara hitta kraft att nå sina mål?

Ikväll blir det vin. Och i morgon blir det medeltidsdag i Varberg.

// Å 

Öppna bilden Bild 1 i ett större format

Lök

Tänkte igår när jag var ute och gick att en liten tanke om dagen borde man kunna få att skriva om. Men idag har jag inte gått och tydligen inte tänkt heller. Det är nog så att det hör ihop ändå.

Var iaf på biblioteket idag. Var lite halvstressad så jag fick bara lånat två böcker och jag tror jag har läst dom båda. Deckare, svårt att säga, jag glömmer så lätt. Får väl gå på Ms hög igen, det var tack vare den jag överlevde de senaste dagarna. Utan böcker lever jag inte.

Jag var i affären också . De hade nya stora lökar, vanliga gula lökar. Då blev jag lycklig. Jag gillar inte små torra skrumpna lökar. Förr trodde jag att jag skulle bli lycklig om rätt kille pratade med mig, om jag fick träffa diverse olika kändisar, om jag vann massa pengar på Lotto, om jag gick ner 5 kilo. Nu blir jag lycklig av en gul lök.

// Å

40-års kris?

Jag har en kompis som tjatar på mig, "du måste skriva, du har så mycket att berätta" så nu sitter jag här med ännu en blogg utan att ha nåt att skriva. Ja, du A-P, jag pratar om dig.

 

En halvflyktig tanke flög iaf genom min hjärna idag när jag var ute och gick. Jag tror det är det bästa sättet att få tankar att komma och gå, att gå (och dessutom fick jag berättat hur duktig jag är. Ibland). Jag tror jag är på väg in i nån 40-års kris. 40 år. Fatta hur mycket det låter! Nu är det iofs ett knappt år kvar men jösses, 40 år? Jag tror på allvar att jag är runt 25. Det är ju helt jättepatetiskt att erkänna det men så är det.

Om jag nu ska återkomma till tanken som slog mig så var det att jag nu är för gammal för att skaffa barn. Jag är för gammal att återigen bli gravid. Eller, det är väl många som kan diskutera den saken men som 40-åring har jag ingen lust att få en bebis.

Nu ska jag kanske även nämna att jag absolut INTE skulle vilja ha fler barn. Mina är nu så stora att jag börjar få lite (eller rätt mycket) egen tid igen och tro mig, en bebis tar tid. Och ork. Men om man bortser från det lilla faktum att jag inte vill ha fler barn så kvarstår fakta, jag är snart 40 år. Jag undrar om jag blir en sån dam som jag träffar på ibland som inte vill erkänna sin ålder. Som säger att de är 40+ eller 50+ eller 60+ osv. Jag hoppas inte det. Verkligen inte.

Jag går runt också och säger att inte ålder betyder nåt. Jag umgås lika gärna med äldre som yngre. Jag har fram till 30-års åldern-nåt, alltid varit yngst i kompiskretsar (det var en chock att inse att både J och C är 10 år yngre än jag).  Nu umgås jag med både ock. Och jag går runt och säger att ?ålder spelar ingen roll?. Och grejen är att jag verkligen tror det. Så länge det inte gäller MIN ålder. Det stör mig inte att de jag umgås med är 20 eller 80. Bara jag är runt 25. Jag vet att Anetti håller med mig.

 

En liten tröst är att alla dessa unga män som jag var så förälskad i på högstadiet, gymnasiet (jag var urtypen för fjortis) också blir äldre. Nu skulle väl ingen höja på ögonbrynen för vare sig Rick Springfield, John Taylor i Duran Duran (hur kunde jag, Simon Le Bon var så mycket snyggare), Billy Idol eller Mel Gibson. De blev gubbar de med. Däremot Bruce Willis. Ja, han duger än.

 

// Å

Inte så illa, va?

Bruce Willis


Gilmore girls

Ingen har väl missat att sista (och verkligen sista!) säsongen (säsong sju) på Gilmore girls har börjat. Andra avsnittet kommer idag. Jag är ingen tv-junkie med Gilmore kan jag inte låta bli. Jag sitter och skrattar högt framför tv-n, jag svär och gapar. Nu har jag dessutom köpt köpt dom som går att köpa på dvd. Jag! Jag som väl bara har några få dvd i min ägo varav Hair är den mest uppskattade. Nu på delad förstaplats som Gilmore.

Btw, varför är underskorpor så mycket godare än överskorpor?

// Å


Regn, regn, regn

Har haft blogg förut (två faktiskt) men det blev inte nån riktig ordning med det. Har väl inte så stora förhoppningar om att det kommer bli så revolutionerande här heller men man måste ju testa. Den första bloggen är avslutad, död. Den andra bloggen är igång än men inte så utfyllig. Hoppas att det blir lite bättre här. Den andra adressen? miamiresan.blogg.se

Var i Borås idag. Skulle hämta vinster från MixMegapol. Ringde en del för en del år sen (då det hette Match) men nu var det ett tag sen. Iaf så ville barnen att vi skulle ringa och det gjorde jag. Och kom fram. Tog fyra av fem intron. Helt ok. Synd bara att jag missade den sista vinsten. Det var en tjänst. Jag tyckte att radioprataren Fredrik Sandgren skulle komma och vikariera för mig en lektion. Så blev nu inte fallet.

Hur som helst var M och jag i Borås. Regnet öste ner. Och gå på torget i ösregn utan jacka, utan paraply är ingen höjdare. Trots att ryktet om regn i Borås antaligen är rätt överdrivet så kunde man förstå det idag.

// Å

RSS 2.0