wessand

Rätt typiskt men inte helt oväntat. Efter lovskolan var slut (några lärare, bland annat jag, extraarbetade på lovet för att de elever som ville, skulle få mer undervisning), när jag väl var på plats i Enköping hos släkten och kunde slappna av, när maken sms-ade och sa att gamla lägenheten var helt tom och klar för flyttstädet. Då! Då blev jag från en sekund till den andra helt genomförkyld.

Antar att det var kroppens sätt att säga, hell jä! Nu ska här vilas!

Fast trist är det. Jag ger det tills i morgon. Sen får det bli ordning på det igen.

Så var vi äntligen på plats i nya lägenheten. I söndags gick "stora" lasset. När vi har talat om att vi skulle flytta så har fyra vänner erbjudit sig att hjälpa till. Jag tackade men sa att vi skulle klara det själva. Vi hade ju barnen och svärson och det var ju inte så mycket grejer... Men så blev det inte. Av olika (giltiga) anledningar kunde de inte hjälpa oss just den dagen, så det blev bara maken och jag som bar. Och bar. Och bar. Min rygg blev sämre och sämre och maken lyckades stuka foten rejält och hade svårt att ens röra sig framåt.

Men nu är vi, som sagt, på plats. Visst har vi varit utan kyl och frys i två dagar (den nya kom idag) och visst hade vi inte heller någon ugn eller spis (elektrikern har kommit och dragit nya kablar) och visst har vi en hel del grejer kvar i gamla lägenheten (ska köras till "landet" på söndag) och visst har vi massa att sortera och slänga. Men ändå! Vi är på plats!