Musikal

Äldsta dottern går som sagt tredje året på estet inriktning teater. Hon har trivts som fisken i vattnet förutom när det är dags för premiär av olika slag. Före förra årets pjäs gick hon omkring och sa att hon skulle hoppa av och "Hotell och restaurang, det är nog nåt för mig". Efter premiären gick det över och hon gick glatt ett år till.

Nu är det dags igen. Det här året har dom tre föreställningar att ro i land. Först deras examensarbete, sen den stora musikalen med alla estetelever och sist en pjäs till. Igår var det dags för musikal. Äntligen höll jag på att säga. Den sista veckan har det knappt gått att prata med dottern. Att i det här läget ens tänka på bilteori har bara varit att glömma. Ändå måste jag säga att det var lugnare än förra året, inga hot om avhopp. När vi stod utanför och väntade på att musikalen blev jag också nervös. Jag stod mest och pladdrade om ingenting.

Men så klart. Musikalen var fantastisk. Det är så roligt att se det här arbetet som eleverna har gjort. Helheten. Scenen, kläderna, musikerna som spelar och alla som dansar och sjunger. Och dottern, som trots att hon är teaterelev fick en solosång, var så klart jättebra i den (jag måste ju skryta lite).
Som helhet var det en kanonupplevelse. Ska se den på torsdag igen, då förhoppningsvis lite lugnare.

Huvudvärk

Inatt hade jag det hektiskt, jag drömde massor. Mycket som skulle göras, ordnas, beslutas och så vidare i all oändlighet, Eller i alla fall hela natten. Inte konstigt jag vaknade med huvudvärk. Jag fick börja dagen med två Alvedon, inte så ofta det händer nu för tiden. 

Igår när jag satt och slöade hittade jag en kvarglömd tomte hängande i en träjalusi som vi missat plocka ner. Jag var lite sugen på att låta honom hänga och se om nån annan upptäckte honom men han åkte ner trots allt och nu är dessutom lådorna uppe på vinden. Så om jag hittar nån mer tomte i nåt hörn så får han stå.


Intensiv dag

Idag var det hur mycket som helst att göra på jobbet. En hel del inför nationella provet som är nästnästa vecka, en del gammalt som var tvunget att tas om hand och lite nya planeringar. Jag blev kvar på jobbet i en och en halv timme mer än jag hade räknat med i morse.

Så helt plötsligt sprack mina kvällsplaner. Jag skulle ju åkt in till stan för att titta på J när han jobbade men eftersom jag kom hem så sent så hann jag inte. Jag tror att jag missade massor. Det blev ett lugnande bad istället. Eller, det var väl meningen att det skulle vara lugnande men samtidigt skulle jag baka inför morgondagens kvällsjobb och även köra igång några maskiner tvätt så var jag ändå lite stressad och grinig.

Äldsta dottern som kom ut i köket när jag städade undan fick sig en oförtjänt släng av sleven och jag sa nåt om att hon inte behövde vara så grinig. Hon gick iväg och muttrade för sig själv "Nä, det är ju ditt jobb". Och hon har inte helt fel...

Måste ändå säga att jag är mer än nöjd med dagen. Skrivbordet på jobbet är så gott som tomt, nästan allt som kan förberedas är förberett och vännen P hjälpte mig med ett rätt stort dilemma som susade omkring i huvudet och störde. Skulle ringt henne för att tacka men tar det när jag är piggare. För hennes skull.

Nu ska jag bara blidka äldsta dottern så kan jag ta det rätt lugnt igen. Bara en maskin kvar att hänga upp och några kakor kvar att baka.

Singstar

Jag satt och sjöng Singstar med barnen igår kväll. Jag tyckte så klart att jag sjöng fullständigt underbart och att jag tog alla toner med min klara kristallröst. Men det tror jag inte att katten höll med om. Han blev jätteorolig, hoppade upp i mitt knä, "pratade" och buffade hårt på min näsa med sin nos. Han trampade omkring så det var nästan lika bra att lägga ner.

Konstigt nog brydde han sig inte om när barnen sjöng, vet inte vad det vill säga.


Indien

Under en längre tid har jag haft en dragning åt Indien. Jag har velat åka dit i flera år och speciellt när jag fyllde 40. Men så blev inte fallet. Det är inget som lockar nån i familjen. Tyvärr.

Nu håller jag på att läsa två böcker, båda utspelar sig i Indien och det gör ju inte min längtan mindre precis. Den ena är tegelstenen Shantaram (944 sid) som handlar om en kille som efter att ha rymt från fängelset försöker göra sig en vardag i Bombay. Den andra är En familjelägenhet som handlar om en indisk familj. Båda två mycket bra än så länge.

Jag måste komma iväg. Snart. Fast samtidigt måste jag ju säga att med en Egyptenresa på gång i februari och en Teneriffaresa i mars så låter det lite hagalet att även börja planera Indien. Trots att jag inte vill får det nog vänta ett tag. Om inget oförutsett händer. Hoppas kan man ju alltid.

Torka

Jag gillar inte att skriva meningslösa inlägg. Det här funkar ju som min dagbok, om än offentlig, och att då skriva små meningslösa notiser är ju rätt, ja, meningslöst. Jag vaknar och somnar varje dag, sånt är ju ingen större idé att skriva om, tycker jag.

Jag skulle kunna skriva om att vi var iväg igår, barnen och jag och yngsta dotterns kompis och att äldsta dottern skrämde livet ur yngsta dotterns kompis så det är frågan om hon nånsin hämtar sig igen. Jag skulle kunna skriva om att äldsta dottern på nåt underligt sätt fick på sig två högerstövlar när hon provade skor utan att först märka det. Jag skulle kunna skriva om att J och jag var iväg till Falkenberg för att träffa lite trevliga människor samt kolla på ett ställe där vi eventuellt ska ha lite kurser ihop. Jag skulle kunna skriva om att söstra och systersonen var här över natten och att systersonen febrilt försökte spöa oss alla i msn-spel. Ja, jag skulle kunna skriva om en hel del men nej, jag har ingen motivation.

Hjärnan

Såg ett intressant program på TV igår, Hjärnstorm. Det handlade om hur vår hjärna funkar. Eftersom det är så otroligt mycket intryck som drabbar oss varje dag, mycket av den rätt meningslös, så sorterar hjärnan bort det den tror är onödigt.
Igår gjordes ett test där människor fick gå in i ett rum för att lägga märke till så mycket som möjligt för att sedan gå tillbaka efter en stund och se vad som ändrats. Där hängde saker på väggarna, det stod nån stol och blomma osv.
Grejen var att när testpersonen lämnat rummet och gick på en intervju så byttes väggarna ut mot andra väggar. Så från halvtrist grått blev rummet rätt så starkt grönt. Testpersonen fick sen gå tillbaka för att se vad som ändrats och INGEN märkte att färgen på väggarna hade bytts. Typisk sån information som hjärnan sorterar bort.

Tyvärr fick maken lite vatten på sin kvarn eftersom jag klagar på att han aldrig märker om jag klipper eller färgar håret. Nu skyller han på det här. Fast dom sa i programmet att man väljer vad man vill se, det fick han så klart höra av mig.

Det är ju som när man behöver nåt, tex en ny tvättmaskin. Då ser man tvättmaskinsannonser överallt, likaså kollegan som nyligen adopterat en liten tjej, han ser bara artiklar om adoptioner överallt.

Den mänskliga hjärnan är helt klart intressant.

Winnerbäck

När jag var ungefär 14 år så fick jag min första husgud. Det var Ulf Lundell. Efter dess var jag på gränsen till manisk när det gäller Lundells musik. Jag andades, åt och levde hans texter och musik. Det höll i sig många många år. Nu tycker jag att han tyvärr har tappat lite. Dom senaste skivorna har inte varit så mycket att hänga i granen. Med ett undantag. Den senaste, Omaha. Den verkar kunna bli mycket bra. Jag hoppas det. Håller på att lyssna in mig på den.
Det gick så långt att jag läste hans böcker om och om igen. Det var dock inte så ansträngade. Dom är bra. Jag fick också en tavla av min make en jul som Lundell gjort. Maken berättade att han ringde runt till gallerier för att fråga om dom hade en Lundelltavla. Han fick tag på en och sa i telefon att han ville ha det. Mannen på galleriet blev väldigt förbryllad och frågade om han inte ville se den innan men det spelade ingen större roll.

Nu har jag sen några år fått en ny husgud. Lars Winnerbäck. Han kröp närmare och närmare Lundell för att till slut kliva förbi.

Ett program  om honom visades på TV ikväll. Jag visste inte egentligen om jag ville se programmet. Min fantasibild om Winnerbäck ville jag inte ha ändrad. Jag inser ju själv att han inte är som min bild av honom men jag ville nog inte veta. Jag ville ha min bild kvar. Nu är programmet slut och självklart tittade jag. Hur skulle jag kunna låta bli? Och dra på trissor. Han sjönk inte från min piedestal. Han sitter kvar, han (som dom säger i Idol) sitter säkert. Hans texter, hans musik. Det bästa.


Kedjebrev

Fick ett sms av en kompis idag. En kompis i vuxen ålder. Det löd nåt om att man skulle önska sig något innan man läste vidare. Sen stod det att om man inte skickar sms-et vidare till fem personer så kommer önskan inte bara inte gå i uppfyllelse, den kommer bli "tvärtom". Så om jag önskar mig t ex pengar så kommer jag bli fattig om jag inte skickar vidare.
Vad är det för folk som 1. hittar på sån skit och 2. skickar den vidare.
Är man så vidskeplig att man inte vågar göra annat är det väl en sak men jag blir så trött, är man vuxen borde man väl klara av att låta bli?
Jag raderar allt sånt. Med en gång. Jag orkar inte med kedjebrev oavsett det är på mejl eller sms. Jag skickar aldrig vidare.

Jag läste i tidningen för ett tag sen om just det här. Att barn/ungdomar skräms av såna här meningslösa kedjebrev och inte vågar låta bli att skicka vidare, de blir också rädda för det som ska hända om de inte "lyder" brevet. Så för jösse namn, få stopp på skiten, är man vuxen kan man faktiskt låta bli att sprida sån dynga.

Kan dessutom meddela att min önskan var att få massa kedjebrev i fortsättningen och eftersom jag inte skickade vidare ska den ju, enligt avsändaren, inte uppfyllas utan bli tvärtom. Så vilken tur jag har. Jag kommer slippa fler kedjebrev. Eller?

Dumpad

Jag har haft en längre relation. Eller fler kanske man ska säga. Men nu misstänker jag att jag har blivit dumpad i en av mina varmare relationer, den med solen. Vi brukar ses rätt ofta och jag trodde att vår respekt och beundran var ömsesidig men tydligen inte. Nu har hon inte visat sig på hur länge som helst. Jag får hela tiden vibbar om att hon undviker mig, har hon träffat andra?
Jag saknar henne och hoppas att hon kommer tillbaka. Snart.

Strömavbrott

Så var det så dags igen. I går när maken åkte och hämtade äldsta dottern skulle jag laga mat under tiden. Precis när maken skulle åka gick strömmen. Det är inte helt ovanligt hemma hos oss, snarare nåt som händer så fort det blåser mer än 0,2 m/s. Nästan.

Att laga mat var ju bara att glömma. Yngsta dottern och jag satte oss och spelade kort och när maken och äldsta dottern kom hem igen gav vi upp. Det fick bli McDonalds. Och det är ju inte ens gott.

Den här gången var strömmen "bara" borta två timmar men vad segt det är. Vattenfall var och informerade i höstas och berättade då att vi är det ställe i Sverige som har flest strömavbrott. Inte vet jag hur andra människor tänker men det är ett rekord jag skulle vara glad att slippa delta i.

Världsproblemen

Var ute med några barndomskamrater igår för att äta gott, dricka lite vin och lösa världsproblemen. Den första punkten gick mycket bra, den andra gick rätt bra den också men däremot missade vi punkt tre. Vet inte vad som hände, misstänker att tiden gick lite för fort. Men det är ju inte värre än att vi får ta igen det en annan dag. Det har vi redan planerat.

Idag ska jag tillbringa dagen med att ta bort tomtar samt ragga tag på en resa som jag och några andra vänner ska göra. Problemet är att vi bara kan åka den 29 mars. Inte den 28:e och inte den 30:e, utan av olika anledningar endast den 29:e.


Nionde januari

Att jag är väldigt förtjust i Viveca Lärns böcker är ingen hemlighet. Det började med Mimmi-böckerna när jag var liten och fortsatte sen med Eddie och, så klart, vuxenböckerna. I några av hennes böcker står det en sak som jag inte vet är allmänt känt i Lysekil eller om det är nåt som hon själv kommit på. Oavsett är det lysande.
Idag, den nionde januari, kommer alltid våren till Lysekul. Och eftersom jag inte bor SÅ långt därifrån måste det ju innebära att våren är här också. Härligt!
Den tanken brukar rädda mig varje januari.

Periodens Winnerbäcklåtar (som jag lyssnat på om och om och om igen några dagar nu): Röda läppar och Nån annan. Lyssna och njut. Så underbara texter. Riktigt hög volym och medsjungning rekommenderas.

Det man tänker?

Hade en diskussion med en kompis idag. Hon hävdar bestämt att det är så att det man tänker, så blir det, bara man är klar i tanken. Typ. Lite som The Secrets idé. Så om man verkligen vill ha nåt så kan man få det. Om det är nåt man ska/bör ha. Att önska sig pengar är ingen idé för det är ofta inte pengarna man behöver utan det man kan köpa för dessa pengar. Det är inte pengar på kontot utan mat på bordet, resor eller vad det kan vara, som man vill ha.
Tänker man negativt och förutsätter att saker ska/kommer gå åt helvete så kan man räkna med att det blir så.

Det här betyder ju så klart inte att folk med sjukdomar osv har önskat sig det. Självklart inte. Men tanken är intressant. Nu gäller det bara att bli övertydligt positiv och tänka rätt. Testa kostar ju inget.


Äntligen jobb igen

Alltså, jag brukar inte ha svårt för att vara ledig men denna jul var rätt lång. Och det hände inget alls om man inte räknar en arbetsrumsröjning. Jag har saknat mitt jobb, mina elever och kollegor. Vännen A tyckte att jag skulle söka hjälp och det kanske jag borde.
Det var  i alla fall en bra dag på jobbet idag. Jag hade med mig en påse böcker till biblioteket, nu står det bara fyra kassar kvar. Paniken inför nationella provet har startat och nu blir det hektiska veckor. Kul!

Jobb och böcker

Så är det alltså dags. I morgon börjar jobbet och jag hoppas att jag dels hittar min hjärna igen, den har varit härligt avslappnad och dels kommer upp kl 6 utan problem...

Två böckers redovisning idag, lästa i år.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
En novellsamling som jag blev lite besviken på. Kan hända att jag hade orimligt höga förväntningar efter Låt den rätte komma in som jag tyckte var en kanonbra bok. .
+ Några noveller höll Stephen King-klass, nästan så jag inte vågade läsa ut dom.
- Några noveller var rätt meningslösa
3/5

Callgirl på Manhattan av Tracy Quan
Nancy bestämmer sig som elvaåring att jobba som hora och gör det. Nu jobbar hon för fullt samtidigt som hon är förlovad med en "vanlig" man som absolut inte får veta nåt om hennes andra liv. Jaha? Boken ska dessutom filmas, vem vill se den? Inte jag.
+ En liten bit in i boken kom det ETT litet fniss från mig.
- Totalt jättetrist bok. Helt meningslös. Varför jag ändå läste ut den? Ja, jag vet faktiskt inte.
1/5

Fika och böcker

Hade en gammal kompis här på behandling och fika. Vi umgicks oavbrutet under gymnasietiden och runt där, sen bara det försvann. Det var alltså ungefär 20 år sen vi träffades "på riktigt". När hon kom var det ändå på nåt sätt som om åren bara försvann och jag fattar inte att vi tillät oss att försvinna på varsitt håll efter gymnasiet. Tar livet verkligen så mycket tid att man bara tappar folk? Det är ju sorgligt.
Nu har vi dyrt och heligt lovat att det inte ska ta 20 år till nästa gång. Får hoppas att vi klarar det löftet. Vi bor ju bara 30 minuter från varandra så det borde inte bli nåt problem.

Äldsta dottern har på sin bilddagbok ett nyårslöfte till sig själv. Hon är ju filmfantast och har lovat sig själv att under året skriva upp alla filmer hon ser med en mycket kort recension. Jag tyckte att den idén var kul och tänkte sno den av henne men istället skriva ner dom böcker jag läser. Några saker har dock fått mig att fundera på om jag verkligen ska det.
1. Den första boken jag läste ut under det här året gav jag till vännen M på filmkvällen. Jag kommer varken ihåg vad den hette eller vad den handlade om....
2.Under terminerna läser jag ju mest ungdomsböcker för att kunna hjälpa eleverna att välja böcker i biblioteket. Hur kul är det att skriva och läsa om det?
3. Boken jag läser nu är så dålig att jag nästan skäms för att jag läser den. Kanske i och för sig vore bra att skriva om den då, i avskräckande syfte.

Jag får fundera ett varv til.

Filmkväll

Hade filmkväll här igår igen. Vi hann som vanligt med en del ätande och tre filmer. Mitt under sista filmen slog det oss att det, i varje film, varit någon som dött. Det här trots att det var komedi och drama vi såg. Nästa gångs tema får bli dödfria filmer. Om det går?

Har fortsatt med arbetsrummet idag. Har nu fyra fullpackade pappåsar med böcke och annat som ska till jobbet, tog ändå tre med mig före lovet. Släpkärran är i princip full med skit och det börjar se rätt okej ut nu. Vi kan nästan gå på golvet utan att snava över alla saker och äldsta dottern lyckades komma fram till datorn för att träna lite bilteori. Nu ska vi bara göra ommöbleringen också så är vi klara sen. Nästan. Men det blir inte idag.

Segt

Nu börjar jag bli trött på att vara ledig. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Jag saknar jobbet, saknar rutinerna. Alla är helt upp och ner i familjen. Igår vaknade äldsta dottern kl 18 och gick upp och åt frukost då. Jag som brukar vakna så tidigt har sovit till 11 några dagar. I och för sig skönt men ändå för slappt. Idag har jag tillbringat hela dagen framför tv-n, tittandes på Gilmore girls, är nu på säsong tre.

Sitter nu och slötittar på På spåret. Är Siw Malmkvist verkligen så korkad som hon verkar? Inte ens maken orkar titta och då är det ändå ett av hans favoritprogram.


Nytt år

Satt och hade det allmänt trevligt på festen när jag plöstligt blev dålig. Rejält dålig. Kunde inte skylla på vinet (hade bara druckit två glas) men jag fick be maken köra hem mig. Då var klockan elva ungefär. Eftersom yngsta dottern var kvar på festen åkte maken tillbaka igen och jag tillbringa nyårsslaget ensam hemma. Inte utan att det blev lite konstigt. Jag hörde smällarna från festen men såg ingenting.
En tanke slog mig när jag stod där ute och försökte se raketerna. En fundering på om det är så att året blir så som nyåret blev? Så om man firar ensam blir det ett ensamt år? Inte så upplyftande.
Familjen kom hem vid halv ett så då kändes det bättre igen. Dessutom fick jag ett sånt fint sms av A som gjorde att jag ändå kände hopp inför 2009.
"Jag har idag överfört 365 dagar med kärlek, lycka, glädje och god hälsa till ditt konto nr 2009. Använd dom väl. Gott nytt år!".

Nyårslöfte då? Jo, jag kör väl samma som jag brukar. Jag ska inte börja röka det här året heller. Alltid bra att lova sånt man vet att man kan hålla.


RSS 2.0