wessand

Om man tittar sig i spegeln och tycker att man ser ut som Ola-Conny i håret, är det dags att göra nåt då?

Hade precis ätit en jättemiddag med maken. Var mätt bortanför alla rimliga gränser. Till och med så jag hävdade att jag inte orkade resa mig och hjälpa till att duka ut. 

Nu i dagarna två är jag med Anstaltslärarna på träff. Det innebär att alla anstaltlärare i region väst samlas och har lite möten och information. Det innebär också att det för mig blev 30 nya personer att träffa igår. Det innebar också att jag gick ner och skulle äta frukost i morse, ser ett bord med några lärare jag kom ihåg, såg ett bord bredvid med en man som jag också kände igen. Det innebar att jag frågade den mannen om det var ledigt där. Han såg lite förvånad ut men svarade ja. Det innebar att jag satte mig och började prata med männen vid bordet bredvid. Jag tittade på mannen vid mitt bord ibland så som man ju gör för att göra alla delaktig i ett samtal.

Det var inte förrän jag lämnade bordet som det slog mig. Mannen vid mitt bord var inte lärare på en anstalt. Han är ju en känd svensk fotograf som jag bland annat haft som lärare när jag läste mina fotokurser på distans. Jag undrar vad han tänkte egentligen...