wessand

Blir det inget Skåne nu så kommer jag nog åka nånstans själv. Jag kan itne sitta här resten av sommaren, jag kommer att få ett smärre anfall. Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill åka nånstans, att det inte finns nåt bättre än att vara hemma hela sommaren men nu? Nje, jag vet inte. Jag vill göra nåt.

Finns det nån sämre reklam än den med den blonde, rätt töntige killen som står och stönar över en flaska ... nåt?

Vad är syftet? Att alla tjejer ska bli alldeles till sig i trasorna och springa och handla får att få till det med en sån "snygging"? Eller att alla killar tror att den drycken gör dom oemotståndliga? Jag undrar hur reklammakare tänker. Snacka om att underskatta folk.  

Idag för 15 år sen bestämde käre maken och jag oss för att försöka tillbringa resten av livet tillsammans. Än så länge går det ju bra. 15 år. Det är ju jättelänge.

Jag hade planerat att köpa hem lite räkor och  kräftor för att överraska eftersom jag vet att maken är kass på datum. Vad gör han då? Han kommer hem med det igår bara för skoj skull. På nåt sätt tror jag att han är tankeläsare. Iaf bitvis. Han hörde skaldjur men inte att det var en "ihopdag". Det är inte första gången han förstör överraskningar lite i förväg.

Så det var bara för mig att tänka om. Det blev lite annan god mat istället så nu sitter jag mätt och belåten i soffan med ett glas rött framför mig.


(Och Erik, jag har ändrat nu, inte bara maken som har datumproblem märker jag...)

Tänkte inte göra reklam från ena bloggen till andra men...nu la jag in ett inlägg på den andra bloggen jag inte vill att ni ska missa. Det passar inte här eftersom det här mest är ostrukturerade tankar kring min vardag. Jag skrattade så jag nästan grät. Fast det kanske säger mer om min humor än om nåt annat?

Läs nu dagens inlägg på miamiresan.blogg.se

GIck upp tidigt idag, var tvungen att köra S till sitt sommarjobb. Redan när jag klev upp kände jag att det var nåt nytt på gång. Nu skulle det inte sittas och halvdeppas längre. Nu skulle det hända lite saker, oavsett regn eller annat trist.

Satte mig och skrev ett par timmar när jag kom hem. Det kändes kul. Inte för att jag tror att det skulle kunna bli nåt. Men vem vet?

Det sjuka är att jag började min omställning i går när jag satt och slötittade på tv. Det var en dokusåpa av nåt slag. En av tjejerna pratade om vikten att vara sig själv. Leva för sin egen skull inte för andra eller hur man tror att andra vill att man ska vara. En ren självklarhet. Det är ju inget som inte nån redan vet.
I det här fallet gällde det en kille runt 20 år som inte vågat komma ut som bög. Jag tyckte lite synd om grabben. Vara 20 och ändå inte våga leva sitt liv. Tills det slog mig. Gör jag det? Jag tror det men jag vet inte säkert. Tänkte jag skulle kolla det.

Har inte gjort ett endaste dugg. Förutom ätit en väldigt god carbonara till lunch.

Nu går jag och lägger mig och läser och hoppas att nåt kul händer tills jag kliver upp igen.

Pratade med en gammal barndomskamrat för ett tag sen. Då insåg jag att vi inte har ett endaste dugg gemensamt längre. Är det inte konstigt det där med vänner? Tänk att folk man hade jättemycket gemensamt med för några år sen inte alls längre finns i ens liv nu. Vänner som man inte trodde man kunde klara sig utan, som då visste allt om en och man kunde lita på att hon/han fanns där i alla väder.
Det är väl så klart oundvikligt att man växer ifrån några men så många?

Nu har jag väldigt få nära vänner. Väldigt få som jag känner att jag kan lita på helt totalt. Väldigt få som känner till "allt" om mig. Jag kan inte säga att jag känner att jag skulle behöva fler, jag har nu nog 3 st och de räcker bra.
Jag har helt klart, efter att ha gått på en del hårda smällar blivit mycket bättre på att välja mina vänner. Att bli sviken av sin barndomsbästis, genom att hon tog ställning i en fråga där det inte ens behövdes, jo det sved så klart. Men ändå inte alls lika mycket som att berätta personliga saker för någon och sedan märka att halva världen vet om det, det har ju också hänt.

Nu har jag iaf precis kommit från åtta små fyraveckorsvalpar. Så fina, så söta. Inte lätt att vara nere när åtta valpar kryper omkring på en och biter i kläder och tår, slickar en i ansiktet och överallt där de kommer åt. Och somnar i matskålen.

Väcktes först av att de arbetande personerna i huset gick upp och slamrade omkring i köket, sen kom sopbilen. Då gav jag upp. Det känns som lite för få timmar i sängen men det får väl gå det med.

Verkar bli en berg- och dalbanedag. Upp och ner. Lycka och skittrist. Hjärnan går på högvarv.

Nu blir det iaf en lunch med C i Borås. DET ska bli kul.

Var hos A-P idag och tog en fika, det var kul. Träffade C och jag tror nog vi lär se mer av varandra i framtiden.
Glöm inte läsa hennes blogg. Adressen står längre upp.

Tillbringade kvällen på msn. En av de trevligare kvällarna där. Fick därmot ingen hjälp till bloggen så idag blir det inte mycket skrivet.

I morgon blir det Borås och lunch med C. Ska bli kul att se henne igen.

det är så lätt att vara klok när man inte vet nåt