wessand

Inte vet jag vad äldsta dottern sysslade med när hon jobbade på Arvikafestivalen för några veckor sen men av nån outgrundelig anledning har hon helt plötsligt massa tablettaskar omrking sig. Bara Salta katten.

Och dessutom vet hon att hennes mamma kan få ett starkt sug efter salt godis ibland så med jämna mellanrum har hon börjat slänga ut en tablettask till mig. Och som en hund hugger jag och sätter mig sedan och frossar.

Sitter och tittar (nej, inte egentligen) på sporten. Reportern berättar då att Sara slagit nytt världsrekord i simning. Efter det visar dom simmandet. Och! Sara vann! Nehej? Vad förvånad jag blev.

Måste dom berätta resultatet innan dom visar själva grejen?

Så var vår lilla minisemester slut och jag tror att vi alla är rätt nöjda med resan.

Vi kom lite tidigt till hotellet, före incheckningstid, så vi fick ställa in vårt bagage i ett bagagerum i källaren. När jag öppnade dörren till det stora mörka rummet hade någon ställt en ryggsäck med en ballong precis innanför dörren. Så när jag öppnade dörren såg jag bara nåt i ögonvrån som rörde sig. Draget från dörren fick ballongen att fladdra. Jag hoppade till och utbrast "Oh". Sen kom resten av familjen och gjorde precis samma sak, ett litet skutt åt sidan och ett "Oh". Rätt kul att se.

Annars:
Gröna Lund - yngsta dotterns beslut. Helt okej. Hon var nöjd och det var ju det som var meningen. Maken och jag satt mest. En öl på ett ställe, en kopp kaffe på ett annat och en glass på ett tredje. Men deras nya, Insane, hur hemsk var den då? Inte alls. Lite Lisebergskomplex har dom allt.

Kolmården -  äldsta dotterns beslut. Det hade väl blivit lite sunkigare tycker jag. Och hur tänker dom när dom låter mobilförsäljare och försäkringsbolag få stå inne i parken och tjata på folk? Och var är mina isbjörnar?

Själv hittade jag min drömaffär i Gamla stan. Fick inte tillfälle att spendera så mycket pengar där men jösses, nästa gång ska jag ha välfylld plånbok med mig.

Glömde ju att berätta det största, för mig. När vi i sakta mak vandrade från hotellet häromdan sprang vi på Winnerbäck i egen hög person. Tyvärr för barnen så höll jag dom i varsitt finger just då. Vi får hoppas att dom inte behöver gipsas...

När vi satt i bilen upp till Stockholm lyssnade jag lite halvhjärtat på nyheterna som var på radio. En sak fick mig att haja till. De berättade om en brand som hade drabbat ett bostadshus natten innan. Tydligen var det katterna i huset (så klart) som hade väckt familjen så dom kom ut i tid. Det var väl bra med det. Men sen sa dom det som jag reagerade på. "Vill du se bilder från branden så gå in på vår hemsida.... ". Hallå eller? VEM vill se bilder på någons hus som brinner ner? Se deras olycka?

Att Hänt Extra och det gänget jagar kändisar är ju en sak men att fläka upp en familjs brinnande hus? Nej, jag förstår det inte.

Funderar på varför man alltid ger små barn smörgåsrån (det som min mamma kallar "kexen man kan äta tills man svälter ihjäl)? Utan nån god ost smakar dom ju mest papper. Är det nåt man vill att dom ska mumsa på? Har dessutom för mig att yngsta dottern ofta satte småbitar i halsen och kräktes eller, om dom fick stanna i munnen tillräckligt länge, att det blev stora degiga klumpar av det.

Hela familjen var på Harry Potter idag. Den var väl sådär. Helt okej men inget exceptionellt. Tacka vet jag Snape. Han är helt klart bäst i alla filmer. Är han ond, är han god? Har man inte läst böckerna har man ingen aning.

Var på DiLeva i Borås igår. Satt först rätt många timmar på en uteservering med ett par goda vänner.

Det är rätt facinerande att se hur många olika sorters människor som DiLeva ändå drar. Det var inte helt knökat vid torget men en del folk var det allt. Och det i alla sorters grupper. Kul.

Om nu DiLeva kan dra så många olika människor till/i en liten stad som Borås kan ju inte världen vara helt ute och segla trots allt. Fast han kunde gott ha visat vad han hade under kaftanen.

Så var vi ensamma igen, maken och jag. Äldsta dottern åker till Arvika ett par dagar och den yngsta "bor" ju på Gothia Cup. Inte för fotbollens skull men för alla snygga killar som hon och kompisarna spanar på.

Maken tyckte att vi skulle göra nåt kul idag. Det låter väl bra. Men samtidigt blir jag stressad över att inte åka ner och måla nån timme. Jag inser ju att det är sjukt! Vi har semester. Vi har flera veckor kvar innan invigningen ska vara och att måla det sista kan inte ta så många timmar. Det är absolut ingen fara på taket. Får slåss lite med mig själv för att ta det lugnt. För både min och min omgivnings skull. Nu ska jag slå bort alla tankar på tak-/golv- och dörrlister. Hela dagen.

Var hos goda vänner i Borås igår. Det är lite knepigt när jag är med dom. För det första går tiden så fort, jag är helt säker på att nån manipulerar klockan. Jag menar, vi kom dit kl 11 och helt plötsligt var klockan 23. Borde man inte ha märkt det?

Sen har vi alltid så kul diskussioner. På ett sätt har jag alltid massa svar med mig när jag åker därifrån. Men på samma sätt har jag fått miljoner nya frågor.

Som sagt, jag fattar ingenting.

Tillbringade en dag i det dejliga landet i väst igår. En riktigt trevlig dag. Lång frukost, vin, godis, springande genom två affärer på den dryga timmen man har på sig i land, sen mat igen och vin och godis. Och mot alla odds var trubaduren som underhöll riktigt bra. Bra röst, bra låtar.

Tänkte inte handla något men kunde inte motstå några stora taveldukar som såldes billigt. Tre dukar 100x100. Inte tungt att bära men otroligt otympligt. Och det var med ett nödrop dom gick in i min lilla bil.

Äldsta dotterns eventuella Londonfamilj ringde. Mamman är för tillfället i Stockholm så dottern ska upp och prata med dom i veckan som kommer. Nu börjar det närma sig. Nervöst men kul. För mig. Bara kul för henne, tror jag.

Vaknade mitt i natten av att det fullkomligt ösregnade ute. Det var nästan öronbedövande. Jag låg och lyssnade på regnet ett tag och då startade ju min hjärna... Att jag aldrig kan sluta grunna och fundera nattetid.

När jag väl somnat om vaknade vi, maken och jag, av ett hiskeligt ljud. Kattbråk. Men det lät inte som vanligt. Vi sprang ut båda två och misstänkte att en grävling var inblandad. Jag blev jättenervös att Hans-Olof var illa ute men den lille fegisen hade sprungit och gömt sig. Smart drag, där. Det visade sig att det var två andra katter som bråkade. Dels Roland, katten som har bestämt sig för att flytta in till oss och dels en vit katt som jag inte vet var han hör hemma. Dom hade sitt slagsmål UNDER huset och där är lögn i helvete att komma in. Maken gick runt huset och bankade på grunden med en spade för att skrämma ut dom. Det funkade sådär. Barnen vaknade inte, konstigt nog. Till slut stack båda katterna iväg och vi kunde återvända till sängen med Hans-Olof mellan oss.

Dagen sen var rätt lugnt, orkade inte göra så mycket. Var hundvakt en sväng så jag satt på deras trappa och slöade. Försökte sedan åka till Ikea och köpa en tältsäng men det var vi inte ensamma om. Att vilja ha tältsäng alltså. Dom var slut. Och kuddarna var också slut. Vi kunde inte låta bli att undra varför vi åkt dit överhuvudtaget.

I morgon väntar Danmark.

Har varken lust eller inspiration till att uppdatera bloggen för tillfället. Det enda jag gör är att spackla, slipa, tvätta, städa, förhoppningsvis snart måla och göra klart lokalen. Invigning i augusti och sen blir det massa roligheter där. Föreläsningar, behandlingar osv. Men just nu känns det lååååångt kvar innan den är klar.

Det är tur jag har min söstra som lovade komma i morgon och hjälpa mig med målandet. Samtidigt som jag tycker det är jättekul att gå där och göra det mesta själv så fick jag idag ett totalt psykbryt efter att ha sopat, dammsugit och tvättat upp några ton slipdamm, samt målat dörren. Efter det bråkade penslar, papper och allt annat med mig så jag la av och åkte hem istället. Efter ett glas vin på inrådan av H känns det nu mycket bättre och det är bara påt i morgon igen. Vill ju helst vara rätt klar när maken går på semester på fredag så vi kan vara lediga också och göra lite kul saker.

Körde yngsta dottern till en kompis idag. Hon skulle följa med kompisen till deras stuga vid havet i Bohuslän en vecka. Låter ju helt underbart för henne men hur ska jag klara mig? Ska det verkligen vara så? Jag tror inte att jag har gått med på att åren skulle gå så. Äldsta dottern på Arvikafestivalen, yngsta i Bohuslän och maken bara jobbar. Och jag kvar här...

Som tur har P och E förbarmat sig över mig så ikväll ska vi ha en grillkväll vid havet med lite god mat och dryck. Det ser jag fram emot.

Har suttit här nu och lyssnat på Winnerbäck, just nu Ingen soldat, flera gånger efter varannat. Jag fattar inte att han inte ska på turné i år. Eller jo, i Norge och på två festivaler dit jag inte kommer. Det blir en konstig sommar...
Att stå en varm sommarkväll och lyssna på musik man gillar. Live. Det finns inte så mycket bättre.