Kan det vara så noga?
En kombination av stress och disträhet (snyggt ord) gjorde att jag igår köpte Färdigblandad kylarvätska istället för Färdigblandad spolarvätska. Plastflaska, blått innehåll. Same same... typ.
Jag hällde i vätskan och det blev väl inte så jättebra. Jag insåg vad jag hade gjort och fick stanna på nästa tapp och köpa ny vätska, denna gången rätt.
När jag kom hem berättade jag för maken vad jag gjort. Hans reaktion:
-Hällde du i kylarvätska??? Tur att du inte drack den, då hade du dött!
Jag hällde i vätskan och det blev väl inte så jättebra. Jag insåg vad jag hade gjort och fick stanna på nästa tapp och köpa ny vätska, denna gången rätt.
När jag kom hem berättade jag för maken vad jag gjort. Hans reaktion:
-Hällde du i kylarvätska??? Tur att du inte drack den, då hade du dött!
Nu vet jag inte vad han tänker om mig men jag hade liksom inte tänkt att dricka spolarvätskan heller.
Elever, elever, elever
Dom är ju för goa ändå.
Jag berättade för mina elever att jag ska sluta på skolan och mottog väldigt olika tankar och funderingar.
1. En av eleverna, en tjej på kanske 1.55, vikt absolut max 45 kg blev jätteupprörd över att jag skulle jobba på anstalten. Hon sa att hon var rädd att nåt skulle hända mig. Så hon tänkte komma med som bodyguard. (Själv är jag ju 1,75 m).
2. Två av mina grabbar sa att de skulle se till att de kom in på några månader bara för att se hur jag skulle reagera. Det efter att jag sagt att jag INTE ville se nån av dem på mitt nya jobb.
3. Har fått några underbara kommentarer och mejl från gamla elever sen jag berättade. Guld värt! Blev lipfärdig och jo, okej då, jag fällde även en tår.
Gå i fängelse, gå direkt i fängelse utan att passera Gå.
Att livet består av förändringar, det är väl det enda man kan vara säker på? Nu står jag inför en stor och spännande sådan.
Sedan 2001 har jag jobbat på min skola här i Borås. Jag har trivts som fisken i vattnet. Underbara kollegor, härliga ungar och ett intressant arbete. Men nu det sista har jag ändå känt att jag skulle behöva en förändring. Jag började titta mig omkring på andra jobb, hittade inget som så där verkligen tilltalade mig. Funderade till och med på att lägga ner läraryrket och göra nåt helt annat. Men vad? Vem skulle vara intresserad av det som jag kan och mina erfarenheter?
Så ramlade jag av en händelse förbi en annons om ett nytt jobb. Ett jobb som verkade klippt och skuret för mig. Jag skrev en ansökan och skickade in. Sedan startade en väntan (inte så konstigt kanske eftersom jag skickade in min ansökan två veckor innan sista ansökningsdagen). Jag väntade och väntade. Och åkte till Egypten med dotter (dy) och kom hem och fortfarande hade jag inte hört nåt och jag bestämde mig för att inte söka jobb, för att vara kvar. Men så kom det, ett telefonsamtal från rektorn som ville att jag skulle komma på intervju och det gjorde jag. Sedan blev det en fortsatt väntan och efter det ett nytt telefonsamtal. Jag hade fått jobbet!
Helst ville de att jag skulle börja direkt men jag kan ju inte lämna mina elever så här i slutet av terminen. Men dagen efter terminen är slut, då börjar jag. Ska även vara på lite utbildningsdagar under våren.
Så, vad var det för jobb då? Jag ska börja jobba på Anstalten här i stan. På fängelset. Jag ska undervisa ungdomar mellan 18-21 år. Det verkar vara ett rätt tufft jobb men jag tror det kan bli hur bra som helst. Precis en sådan utmaning som jag känner att jag behöver.
Nu har jag redan börjat fundera på hur jag ska städa min arbetsplats. Platsen där jag bott in mig i fjorton år. Inte helt lätt. Jag tror på att slänga. Allt. Nästan.
Dans
En av lärarna som brukar vara med på idrotten var ledig några dagar denna vecka så jag bestämde mig för att hänga på. Mest för att de denna gång skulle dela tjejerna och killarna och att tjejerna skulle ha dans. Jag tänkte att det kunde vara bra med en kvinnlig lärare med och dessutom var jag ju så klart nyfiken på hur danserna skulle gå till.
Tjejerna var införstådda med att de själva skulle sköta lektionen så jag var bara med lite på kul. Den eftermiddagen fick jag testa att dansa somalisk dans, arabisk dans och nån dans från Serbien (tror jag det var). Jättekul!
Efter lektionen frågade läraren en av tjejerna om "Åsa kunde dansa, då?". Hon tittade lite försiktigt på mig och skakade sedan på huvudet. Och det är sant. Så som några av dem kunde röra sina höfter kunde jag inte ens drömma om att klara av. Men kul var det.
Tjejerna var införstådda med att de själva skulle sköta lektionen så jag var bara med lite på kul. Den eftermiddagen fick jag testa att dansa somalisk dans, arabisk dans och nån dans från Serbien (tror jag det var). Jättekul!
Efter lektionen frågade läraren en av tjejerna om "Åsa kunde dansa, då?". Hon tittade lite försiktigt på mig och skakade sedan på huvudet. Och det är sant. Så som några av dem kunde röra sina höfter kunde jag inte ens drömma om att klara av. Men kul var det.
