wessand

En intressant resa. Första resan till Gotland för mig. Det var inte riktigt som jag tänkt mig men jag kan i och för sig inte heller tala om vad jag hade tänkt mig...

Lite saker som hände:

* Jag insåg att vi är rätt olika maken och jag. När vi tillbringade natten på Stora Karlsö var han mycket mer intressserad av fåglar än vad jag var och jag var mycket mer intresserad av människor än vad han var. Bland annat träffade vi på båten ut en man som hade bott på ön i sin barndom. Hans pappa var fyrmästare där i tio år. Sen träffade vi på en äldre man som utan problem gick med på den 2,5 tim långa guidningen i riktigt kuperad mark. Han berättade sen att han var 89 år! Första gången han var på Stora Karlsö var på 30-talet och de senaste tio åren hade han varit över på en övernattning varje år. Jag hoppas att han får komma tillbaka även nästa år.
Maken å sin sida var nöjd över att han fick krypa omkring timvis i buskarna och fota lite ovanliga fåglar.

* En natt skulle vi tillbringa på nåt som heter så vackert som Pensionat Warfsholm. Egentligen visade det sig vara ett vandrarhem. Ett minimalt rum, lite halvsunkigt kändes det även om det var nyrenoverat. Men jag tror att det hade visat sig från en annan sida om det inte hade blåst halv orkan och varit svinkallt.

* Jag fattar inte hur alla restauranger och fik i Visby klarar sig. Okej, sommartid är det ju inte så konstigt men de flesta är ju även öppna vintertid. Och SÅ många var vi inte som flanerade omkring där.

* När vi satt på färjan på väg hem gick inte båten som den skulle. Kaptenen ropade ut och beklagade förseningen och talade om att de hade problem med en bogporten. Den gick inte att stänga. Jag tror inte jag var den enda som fick Estonia i tankarna. Men vi kom hem, utan större problem men lite försenade.

Fyrhuset på Stora Karlsö där vi sov en natt. Inga spöken så vitt jag märkte i alla fall:

I helgen har maken och jag varit med fotoklubben, som han är medlem i, på "hemlig resa". Det är något fotoklubben brukar göra varje år och i år var jag med för första gången. Vi hamnade till slut i fredags på ett kulturreservat runt 15 mil hemifrån (de brukar ha en ungefärlig 20 milsgräns för att inte hela helgen ska gå åt till resande).

Det var jättekul att träffa folk som jag hittills bara hade hört namnet på. Totalt var vi fjorton personer som sprang runt med kameror i högsta hugg.

Varje år har de också en minifototävling (där bilderna skulle visas direkt, utan redigering). Årets motiv var "Den grisigaste bilden". Eftersom kulturreservatet hade lite djur, bland annat en stor deprimerad gris, var det många som försökte få till en vinnarbild. Här är mina två bidrag.



Med lite hjälp av C för att försöka bli en glad gris istället:

Yngsta dottern och jag påstår båda (helt felaktigt) att vi är lite vegatarianer light. Hon äter inte korv och köttbullar och sådant medan hon älskar en stor saftig biff. Jag är tvärtom. Jag gillar inte kött i stycken men äter gärna köttfärs och korv.

Igår sms-ade hon mig och frågade vad det skulle bli till middag. Eftersom jag visste att hon inte skulle gilla svaret skrev jag: Korv stroganoff eftersom falukorven snart springer ur kylen på egen hand.
Svaret blev då: Låt den springa!

(bilder från utställningen kommer, ska bara komma på var jag la kameran...)

Bara nio "riktiga" skoldagar kvar med eleverna (eftersom de praktiserar varannan vecka) och paniken är total. Både hos mig och eleverna. Varje år har jag svårt att förstå att man har problem inför betygssättningen när man har haft eleverna ett helt år men varje år är det ändå samma sak.

Jag borde få ersättning för hårfärg! Såna här dagar ger mig många gråa hår.

Idag är det 21 år sen min äldsta dotter behagade visa sig för världen (10 dagar försenad).

I år är nog det första året som jag inte fått gå in och sjunga för henne eftersom hon är på sin folkhögskola. Men i kväll kommer hon hem och då ska jag pussa på henne!!! Och på söndag är det kalas.

21 år... Då funkar det nog inte att försöka inbilla folk att jag är 27 längre?

Vi satt och pratade om dåliga vanor på jobbet häromdagen. Rökning, alkohol, "fel mat" osv. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratade om just när kollegan säger följande smarta visdomsord:

"Jag vet en gubbe en gång som gjorde det. Han levde hela livet."

No shit Sherlock! Det fick han äta upp. I alla fall av mig.