Puckotandläkare
Yngsta dottern var hos tandläkaren igår. Inga hål men tandläkaren tyckte att hennes ena framtand (hon har två konstgjorda framtänder efter att ha cyklat omkull när hon var mindre) var så ojämn på baksidan så han ville slipa till den. Han slipade den så den blev lövtunn och vass. Dottern var inte glad när hon kom hem, hon tyckte att det kändes som om den skulle gå av när som helst. Och jovisst. Det gjorde den nu igårkväll. Det var inte ens så att hon bet i nåt. Hon satte bara ihop tänderna och då gick den av. Nu vägrar hon att gå tillbaka till den tandläkaren och jag kan förstå henne. Jag ska ringa min och höra om hon har möjlighet att ta emot dottern också.
Vi är på väg på en liten minisemester till Stockholm nu. Så nu väntar några dagar i Stockholm med en halv framtand för yngsta dottern, jättekul för en fjortonåring. Inte.
Resor
Jag sitter här och försöker få tag på en resa till sportlovet. LIte sent, jag vet, speciellt med tanke på att jag inte vill till Kanarieöarna.
När jag, lite på skoj, föreslog mitt drömresemål Indien (då vill jag ju ha mer än en vecka) till maken sa han att vi kanske kunde ta det nästa vinter. Det var då det slog mig. Om det nu blir som äldsta dottern har tänkt så sticker hon till London och det innebär att vi kanske bara blir tre nästa vinter.
Är det verkligen så att barn ska flytta hemifrån? Kan man inte stoppa det på nåt sätt? Man måste väl som förälder har rätt att tvinga barnen att bo hemma tills dom fyller 35 åtminstone?
När jag, lite på skoj, föreslog mitt drömresemål Indien (då vill jag ju ha mer än en vecka) till maken sa han att vi kanske kunde ta det nästa vinter. Det var då det slog mig. Om det nu blir som äldsta dottern har tänkt så sticker hon till London och det innebär att vi kanske bara blir tre nästa vinter.
Är det verkligen så att barn ska flytta hemifrån? Kan man inte stoppa det på nåt sätt? Man måste väl som förälder har rätt att tvinga barnen att bo hemma tills dom fyller 35 åtminstone?
Ledighet
Halva höstlovet har gått och jag har fortfarande inte kommit in i vintertiden. Vaknar fortfarande före maken och går sen upp med honom. Det innebär dock att man får lite vettigt gjort. Får väl ta det onda med det goda.
Var en sväng på IKEA igår. Det spelar ingen roll om man åker dit och inte ska handla. Det slutar ändå med att man går därifrån med fulla kassar.
Var en sväng på IKEA igår. Det spelar ingen roll om man åker dit och inte ska handla. Det slutar ändå med att man går därifrån med fulla kassar.
Middag ute
Tog med närmaste familjen ut och firade yngsta dottern igår när hon fyllde år. Vi åkte till en restaurang i stan som har funnits ungefär hur länge som helst. Det är ett ställe som, dom andra gångerna jag varit där, haft bra mat. Igår var det katastrof. Köttet var hur litet som helst och totalbränt, hade samma konstistens som en skosula. Någon fick in maten rätt kall. Servitrisen, som var mycket trevlig, hade så mycket att göra att hon glömde både ta in dricka och sedan notan. Den enda som fick bra mat var systersonen som beställde från barnmenyn och modret som tog måndagens erbjudande. Nä, sorry, det blir nog inte Golden Days nåt mer för oss.
Sommar-/vintertid
Jag tycker inte att en endaste liten timme ska vara så svår att ändra om i kroppen men det är det. När det framåt vårkanten blir sommartid har jag svårt att ställa om mig. Det känns som om klockan ringer mitt i natten när det är dags att gå upp och det tar nog närmare två veckor innan jag är helt inne i den "rätta" tiden.
Nu är det vintertid. Det innebär att jag vaknar av mig själv mitt i natten. I morse vaknade jag kvart över fem, trots höstlov, och låg vaken tills makens klocka ringde kl 6. Då gick vi upp, sjöng för födelsedagsbarnet och sen åkte maken till jobbet. Äldsta dottern gick och la sig igen och jag började baka bullar. Inte så illa ändå.
Jag kan förstå att det är en omställning när man åker bort och får fler timmars skillnad. Jag kan köpa att jag hade lite svårt med tiden några dagar när vi åkte till Thailand och USA men EN timme? Det är ju löjligt. Jag undrar hur Helga klarar sitt jobb. Kanske inte så långa turer? Eller vänjer man sig?
Nu är det vintertid. Det innebär att jag vaknar av mig själv mitt i natten. I morse vaknade jag kvart över fem, trots höstlov, och låg vaken tills makens klocka ringde kl 6. Då gick vi upp, sjöng för födelsedagsbarnet och sen åkte maken till jobbet. Äldsta dottern gick och la sig igen och jag började baka bullar. Inte så illa ändå.
Jag kan förstå att det är en omställning när man åker bort och får fler timmars skillnad. Jag kan köpa att jag hade lite svårt med tiden några dagar när vi åkte till Thailand och USA men EN timme? Det är ju löjligt. Jag undrar hur Helga klarar sitt jobb. Kanske inte så långa turer? Eller vänjer man sig?
14 år
Idag fyller yngsta dottern 14 år. 14 år! Det innebär ju att jag är .... gammal!
Eller nej, inte så det stör.
Men idag blir alltså min lilla kråkunge fjortis på riktigt.
Stort grattis älskling!
Eller nej, inte så det stör.
Men idag blir alltså min lilla kråkunge fjortis på riktigt.
Stort grattis älskling!
Höstlov
Hela förra veckan var jag säker på att jag skulle jobba en vecka till innan det var dags för höstlov. Det är inte förrän nu, på söndagkvällen, som jag inser att jag inte ska åka iväg i morgon. Att jag är ledig en hel vecka. Underbart. Ska försöka passa på att baka till mässan så det blir gjort.
Träffade en vän häromdagen som tyckte att det var orättvist att jag skulle vara ledig och inte hon. Jag erbjöd henne 5,5 års studer och dryga 350 000 i studielån men då nobbade hon. Brukar vara så. Dom flesta som vill ha loven, vill inte ha det andra som följer med, provrättningar in på nätterna, 45 timmars arbetsvecka, betygshets, elevmotivering under de regniga trista novemberdagarna. Men jag har ännu inte ångrat mig.
Träffade en vän häromdagen som tyckte att det var orättvist att jag skulle vara ledig och inte hon. Jag erbjöd henne 5,5 års studer och dryga 350 000 i studielån men då nobbade hon. Brukar vara så. Dom flesta som vill ha loven, vill inte ha det andra som följer med, provrättningar in på nätterna, 45 timmars arbetsvecka, betygshets, elevmotivering under de regniga trista novemberdagarna. Men jag har ännu inte ångrat mig.
Vart tog strukturen vägen?
Jag har alltid haft bra struktur när jag har hållit kurser. Jag tycker det är viktigt att vara ordentligt förberedd, så klart. Men när min meditationskurs startade i höstas hände nåt. Jag snurrade till det nåt så vansinnigt med att lämna fel adress och byte av dagar och allt möjligt. Det blev bra ändå, som tur är.
Igår var det dags för ny kurs. Dagen började med att mobilen inte ringde men det var rätt lugnt ändå. Jag tyckte jag hade gott om tid. Strax före kl 9 ringde en av deltagarna och sa att hon skulle bli lite sen. Hon var tvungen att möta upp sin son kl 10 men skulle komma 10 över istället. Jag som precis var på väg in i duschen tänkte "Tio? Kursen börjar ju elva?". Ut och kolla. Jodå, på hemsidan står det elva. Jag kollade för säkerhets skull även påminnelselapparna jag skickat till deltagarna. Och jodå, där hade jag skrivit kl 10...
Det var ju bara att kasta sig in i duschen, packa klart bilen och ge sig av. Frukost var bara att glömma. Jag var på plats tjugo i tio, rätt bra jobbat ändå med tanke på att jag har 25 minuters resväg till lokalen. Då kom dom första precis. Alla utom en kom faktiskt kl 10, den stackaren fick jag ringa och meddela tiden för. Hon trodde så klart att det var kl 11, eftersom det var det som var sagt först.
Jag undrar varför det blir så här nu? Är det för att jag ska fatta att det blir bra även utan hjärnkoll? Eller är det för att jag är mer än lovligt ostrukturerad? Eller för att min hjärna är full av andra saker? Jag gillar det inte i alla fall. Inte ett dugg.
Ensamma
Konstigt. Det märks att barnen blivit större. Nu sitter vi ensamma på kvällarna, maken och jag ibland. Inte så ofta än. Men äldsta dottern har skaffat kille i Göteborg och tillbringar stundtals mer tid där än hemma. Yngsta dottern är även hon ute och "röjer" idag. Det var svårt att ställa om sig när jag lagade mat. Ingen större idé att laga till ett smäre kompani när vi bara är två.
Vardagsromantik
Jag kom på att jag kanske varit gift för länge när jag tyckte att maken var romantisk igår när han, efter att ha lånat min bil, lämnade tillbaka den fulltankad trots att det egentligen inte behövdes.
Tjugo år
För massa herrans år sen fick jag jobb som postkassör. Det började med att vi fick gå en utbildning, det är rätt mycket mer att hålla reda på än vad man tror. Vi var sju stycken som gick i samma grupp och vi träffas fortfarande några gånger om året. Det brukar vara jättekul. Vi är väldigt olika men munnarna går hela tiden.
Nästa år är det tjugo år sen vi började på Posten. Det här hade vi tänkt att fira rätt ordentligt. Vi pratade om en vecka i ett varmt land. När vi träffades häromdagen skulle vi börja planera den här resan. Då blev det problem direkt. Några kunde inte åka den eller den tiden, några hade lite ont om pengar, nån gick en utbildning och kan inte vara borta när som helst osv osv.
Vår enveckas resa till ett varmt land blev ändrat till en långhelg i en storstad. Det blev av samma anledningar som ovan ändrat till fyra dagar i en stuga i Danmark... Ja, ja, jag antar att det viktigaste väl är att vi träffas i lugn och ro några dagar men jag hade så mycket hellre gjort det vid en pool på nån av Greklands öar.
Nästa år är det tjugo år sen vi började på Posten. Det här hade vi tänkt att fira rätt ordentligt. Vi pratade om en vecka i ett varmt land. När vi träffades häromdagen skulle vi börja planera den här resan. Då blev det problem direkt. Några kunde inte åka den eller den tiden, några hade lite ont om pengar, nån gick en utbildning och kan inte vara borta när som helst osv osv.
Vår enveckas resa till ett varmt land blev ändrat till en långhelg i en storstad. Det blev av samma anledningar som ovan ändrat till fyra dagar i en stuga i Danmark... Ja, ja, jag antar att det viktigaste väl är att vi träffas i lugn och ro några dagar men jag hade så mycket hellre gjort det vid en pool på nån av Greklands öar.
Varför inte sova?
Varje tisdag när jag är ledig inbillar jag mig att jag ska sova länge och bara ha det skönt. Jo, tjena. Nästan varje tisdag går jag upp med barnen (vilket jag inte behöver, det gör ju maken ändå) och sen är jag uppe. Jag inbillar mig vidare att jag ska lägga mig en stund på dagen men det blir inte heller av.
Idag på dagen hämtade jag äldsta dottern och vi åkte och handlade. Jag måste ändå säga att jag har lyckats lite grand. Hon lyssnar inte alls så mycket på Kent längre och hon har hittat en låt med Winnerbäck som hon tycker är bra. Den där ångestlåten jag skrev om för några dagar sen.
Idag när vi skulle åka hem och vi satt och lyssnade på den i bilen tänkte jag fel. Han sjunger: "Det är som att dansa med en myndighet" men jag tänkte på att dansa med kylskåp. Det har man ju gjort en eller annan gång i sitt liv...
Dottern tyckte i alla fall att detta var kul och höll på med olika varianter sen. Dans med frys och allt möjligt. Jag har sagt det förr och säger det igen. Hon har ingen humor.
Idag på dagen hämtade jag äldsta dottern och vi åkte och handlade. Jag måste ändå säga att jag har lyckats lite grand. Hon lyssnar inte alls så mycket på Kent längre och hon har hittat en låt med Winnerbäck som hon tycker är bra. Den där ångestlåten jag skrev om för några dagar sen.
Idag när vi skulle åka hem och vi satt och lyssnade på den i bilen tänkte jag fel. Han sjunger: "Det är som att dansa med en myndighet" men jag tänkte på att dansa med kylskåp. Det har man ju gjort en eller annan gång i sitt liv...
Dottern tyckte i alla fall att detta var kul och höll på med olika varianter sen. Dans med frys och allt möjligt. Jag har sagt det förr och säger det igen. Hon har ingen humor.
Tragiskt
Pratade med kompisen A häromdagen. Dom hade då en massa poliser i sin trappuppgång efter ett samtal från A:s sambo M.
Under sensommaren hade det luktat väldigt konstigt i deras trappa men det gick över efter ett tag och dom tänkte inte vidare på det. Efter några månader slog det M att dom inte sett sin granne på länge, att samma lampor lös i grannens lägenhet och det ihop med lukten fick honom att misstänka nåt. Han gick till grannens dörr och ringde på, ingen som öppnade. Det visade sig att grannen låg död precis innanför dörren, uppsvälld och nästan grön.
Så tragiskt. Där han han alltså legat i flera månader utan att någon reagerade, inga vänner, ingen släkt, ingenting. Han hade ju kunnat få ligga kvar där hur länge som helst om inte M hade reagerat. Tänk att vara så ensam att ingen saknar en.
Under sensommaren hade det luktat väldigt konstigt i deras trappa men det gick över efter ett tag och dom tänkte inte vidare på det. Efter några månader slog det M att dom inte sett sin granne på länge, att samma lampor lös i grannens lägenhet och det ihop med lukten fick honom att misstänka nåt. Han gick till grannens dörr och ringde på, ingen som öppnade. Det visade sig att grannen låg död precis innanför dörren, uppsvälld och nästan grön.
Så tragiskt. Där han han alltså legat i flera månader utan att någon reagerade, inga vänner, ingen släkt, ingenting. Han hade ju kunnat få ligga kvar där hur länge som helst om inte M hade reagerat. Tänk att vara så ensam att ingen saknar en.
Höstdepp?
Lyssnade på Winnerbäcks Dunkla rum när jag åkte till jobbet igår. Jag har hört den massor av gånger men inte riktigt reflekterat över texten innan. Nu lyssnade jag mer noga, igen och igen. Den gav mig en känsla helt klart. Den fick mig att tänka på en rätt känd tavla.
Jag brukar ju få en höstdepp varje höst. I år har det inte blivit nåt (än), tack och lov. Skönt att jag inte var i det hålet nu.
Skriet av Munch
Jag brukar ju få en höstdepp varje höst. I år har det inte blivit nåt (än), tack och lov. Skönt att jag inte var i det hålet nu.
Skriet av Munch
Komplimanger
Är det inte konstigt det där att det finns kvinnor (har faktiskt inte råkat ut för en enda sån man) som kan ge en komplimang som på nåt sjukt sätt låter som raka motsatsen. Det är rätt skickligt gjort, rent stilistiskt. Jag vet själv inte hur man gör det. Att med orden säga nåt vänligt när undermeningen är tvärtom.
Men varför är det så svårt för kvinnor, somliga, att verkligen vara glada för andra kvinnors ... vad det nu kan vara.
Jag har inte läst boken: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" men jag älskar titeln.
Men varför är det så svårt för kvinnor, somliga, att verkligen vara glada för andra kvinnors ... vad det nu kan vara.
Jag har inte läst boken: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" men jag älskar titeln.
Tandläkaren
Efter att ha börjat få ordning på placering av bord på mässan så fick jag börja oroa mig för nåt annat. För nåt måste det väl alltid vara?
Dagens oro nr två var ett tandläkarbesök. Jag gillar min tandläkare väldigt mycket, tyckte inte om att hon var mammaledig förra året, men jag gillar INTE att gå dit. Men ännu värre skulle det ju vara att bli utan tänder så det är ju bara att bita i det sura äpplet (medan man fortfarande har tänder och kan göra det) och göra det årliga besöket. Hela besöket tog nog lite drygt 20 minuter, inga hål, inget annat att göra ordning. Så skönt. Nu kan jag andas lugnt ett år till. Om jag inte hittar nåt annat att oroa mig för, vill säga.
Mässan
Nu börjar det närma sig mässdags igen. Och jösses vad jobb det är. På nåt sätt har jag lyckats förtränga det sen den förra i våras. Nu ringer folk som vill vara med och som frågar om än det ena och än det andra. Jag bor i min mejl och inatt vaknade jag kl 3 och försökte räkna hur många bord vi får plats med, hur många vi hade förra gången. Men man är ju inte så klartänkt vid den tiden på dygnet, inte jag i alla fall.
Eftersom jag är ... vad jag nu ska säga ... glömsk (?) så kommer jag inte heller ihåg hur många bord vi hade längs väggarna förra gången. Måste kolla om jag kan få nåt svar från fotona.
Eftersom jag är ... vad jag nu ska säga ... glömsk (?) så kommer jag inte heller ihåg hur många bord vi hade längs väggarna förra gången. Måste kolla om jag kan få nåt svar från fotona.
Kräftskiva
Var hos J igår på kräftskiva. Vi hade jättekul. L, K och R var där. Och min lilla B från Hälsingland. Konstigt egentligen. Vi träffades för första gången "på riktigt" i somras på L-s och K-s bröllop och jag fastnade för henne direkt. Nu när vi träffas kan vi fortsätta prata som om inget hänt, som vi inte varit ifrån varandra i evigheter. Synd bara att hon bor så långt bort.
När vi ätit lekte vi lite. Det gjorde att jag kom hem mycket senare än jag tänkt men det gick ändå rätt okej att gå upp i ottan idag.
Idag var det ju då mässa i Kungsbacka. Den var helt stendöd. Jag fick sålt lite grejer men inga mängder. Hade föredrag för tre personer, varav den ena blev intvingad av mig. Då var jag ändå en av dom lyckliga som hade några folk alls på sitt föredrag. Många fick ställa in. Nej, tacka vet jag mässan den 15 nov. Då ska det bli åka av.
Lägga in bild på tavlan här? Nja, så modig är jag inte, tror jag. Jag får nog suga på det lite.
När vi ätit lekte vi lite. Det gjorde att jag kom hem mycket senare än jag tänkt men det gick ändå rätt okej att gå upp i ottan idag.
Idag var det ju då mässa i Kungsbacka. Den var helt stendöd. Jag fick sålt lite grejer men inga mängder. Hade föredrag för tre personer, varav den ena blev intvingad av mig. Då var jag ändå en av dom lyckliga som hade några folk alls på sitt föredrag. Många fick ställa in. Nej, tacka vet jag mässan den 15 nov. Då ska det bli åka av.
Lägga in bild på tavlan här? Nja, så modig är jag inte, tror jag. Jag får nog suga på det lite.
Utvecklingssamtal
Var på utvecklingssamtal på yngsta dotterns skola igår. Det gick förvånandsvärt bra. Får hoppas att det inte bara var tomma ord från läraren utan att det verkligen händer nåt nu.
Var sedan på målarkursen igen. Dessa underbara torsdagskvällar! Fick klart min tavla, den klart bästa jag nånsin gjort. Än så länge. Till och så att kräsne maken tyckte att vi skulle flytta ner nån annan tavla och sätta den där istället för i min entréhall där dom andra hänger.
Vår målarlärare skrämde oss alla genom att säga att vi ska ha vernissage i april. Kan ju bli kul. Om man inte tar det så seriöst. Vi är ju liksom nybörjare nästan allihop.
Var sedan på målarkursen igen. Dessa underbara torsdagskvällar! Fick klart min tavla, den klart bästa jag nånsin gjort. Än så länge. Till och så att kräsne maken tyckte att vi skulle flytta ner nån annan tavla och sätta den där istället för i min entréhall där dom andra hänger.
Vår målarlärare skrämde oss alla genom att säga att vi ska ha vernissage i april. Kan ju bli kul. Om man inte tar det så seriöst. Vi är ju liksom nybörjare nästan allihop.
Meningslösa bokrecensioner
Jag fattar det inte! Jag har gått i skola massa herrans år, jag har läst till lärare i ytterligare massa år och har jobbat inom skolvärlden i ungefär åtta år. Men vad är meningen med alla dessa bokrecensioner som ska skrivas jämt?
När äldsta dottern gick i mellanstadiet läste hon massor av böcker, hon älskade böcker. Och hur belönade hennes lärare detta läsande? Jo, genom att ge henne i uppgift att skriva en recension efter VARJE bok. Tyckte dottern att det var det roligaste som hänt? Nej, inte ett dugg. Ett tag slutade hon att läsa för att hon inte ville skriva. Förutom att jag fick prata med läraren så sa jag till dottern att inte berätta hur mycket hon läste. Rätt? Nej, knappast men funktionellt. För mig var det ju viktigast att hon inte slutade läsa.
Yngsta dottern har aldrig gillat att läsa. Hennes motto är "varför läsa en bok när den snart blir film?". Nu fick hon i uppgift (högstadiet) att skriva recension. Jag hjälpte henne att välja en bok som jag trodde att hon skulle gilla. Till min stora lycka gillade hon boken! Men gillade hon att skriva en recension. Nej, inte det nej.
Jag har inte som lärare heller fattar vad nyttan med bokrecensioner är. Ska dom bli journalister allihop och jobba som recensent? Nja, inte alla, va?
Detta (och mitt motstånd mot läxor) har tagits upp på rätt många föräldramöte under åren. Jag skulle tro att en lärare som förälder är bland det värsta som finns. Jag skulle också tro att jag är allmänt känd som "Mamman från helvetet" på skolorna runt omkring. Det kan det vara värt.
När äldsta dottern gick i mellanstadiet läste hon massor av böcker, hon älskade böcker. Och hur belönade hennes lärare detta läsande? Jo, genom att ge henne i uppgift att skriva en recension efter VARJE bok. Tyckte dottern att det var det roligaste som hänt? Nej, inte ett dugg. Ett tag slutade hon att läsa för att hon inte ville skriva. Förutom att jag fick prata med läraren så sa jag till dottern att inte berätta hur mycket hon läste. Rätt? Nej, knappast men funktionellt. För mig var det ju viktigast att hon inte slutade läsa.
Yngsta dottern har aldrig gillat att läsa. Hennes motto är "varför läsa en bok när den snart blir film?". Nu fick hon i uppgift (högstadiet) att skriva recension. Jag hjälpte henne att välja en bok som jag trodde att hon skulle gilla. Till min stora lycka gillade hon boken! Men gillade hon att skriva en recension. Nej, inte det nej.
Jag har inte som lärare heller fattar vad nyttan med bokrecensioner är. Ska dom bli journalister allihop och jobba som recensent? Nja, inte alla, va?
Detta (och mitt motstånd mot läxor) har tagits upp på rätt många föräldramöte under åren. Jag skulle tro att en lärare som förälder är bland det värsta som finns. Jag skulle också tro att jag är allmänt känd som "Mamman från helvetet" på skolorna runt omkring. Det kan det vara värt.
Lilla mormor
Lilla mormor skulle nu i dagarna (idag eller igår?) fyllt 102 år om hon hade levat, det gör hon inte. Hon dog när hon var nästan 96 år. Hon var en riktigt mysig dam, väldigt speciell. Det finns massa roliga anekdoter att berätta om henne. En av dom är att hon var helt säker på att det fastnat en fågel i lägenheten och ringde vicevärden. Det var batteriet till brandvarnaren som var på väg att ta slut och kvittrade. Jag saknar henne än. Vem gör nu pepparrotskött?
Hennes sladdlillebror, som är den enda av syskonen kvar i livet, fyller 90 år på söndag. Jag får inte glömma skicka ett kort. Vi var där rätt mycket på somrarna när jag var liten.
Hennes sladdlillebror, som är den enda av syskonen kvar i livet, fyller 90 år på söndag. Jag får inte glömma skicka ett kort. Vi var där rätt mycket på somrarna när jag var liten.
Kläder
Läste nåt i Aftonbladet idag. Det var nån modedonna som skrev: "Det finns inget värre än en topp från förra året". Jösses. Att folk kan vara så olika. Jag antar att denna person hade tyckt att mina kläder, garanterat med både två, fem och tio år på nacken är ännu värre. Antar att det i hennes värld inte finns så gamla kläder.
Lite konstigt, dock. Jag skulle kunna tänka ut massa saker så här direkt som är värre än förra årets topp. Uteliggarsituationen, soc ibland mycket trångsynta sätt mot barn och ungdomar i kläm, att alla söta isbjörnar riskerar att drunka, George Bush, försökringskassans jagande på sjuka peroner, stressen för personal inom sjukvård och skola. Listan kan göras hur lång som helst.
Dagens positiva nyhet: Om drygt två månader vänder det igen. Då går vi mot ljusare tider. Härligt.
Lite konstigt, dock. Jag skulle kunna tänka ut massa saker så här direkt som är värre än förra årets topp. Uteliggarsituationen, soc ibland mycket trångsynta sätt mot barn och ungdomar i kläm, att alla söta isbjörnar riskerar att drunka, George Bush, försökringskassans jagande på sjuka peroner, stressen för personal inom sjukvård och skola. Listan kan göras hur lång som helst.
Dagens positiva nyhet: Om drygt två månader vänder det igen. Då går vi mot ljusare tider. Härligt.
Normal kväll?
Yngsta dottern sitter vid tv-n med en bärbar dator i knät där hon pratar via msn samtidigt som hon pratar i mobilen. Stjärnor på is skrålar från tv-rutan men ingen riktigt bryr sig. Äldsta dottern springer runt och sjunger låtar ur Dunderklumpen, främst En sjöman älskar havets våg, och detta genom att härma Gösta Ekmans röst som En dum en. Jag sitter och planerar, skickar fakturor och fyller i almanackan.
En vanlig kväll hos fam W.
Självmordsbenägen?
Körde vår lilla grusväg hem för ett tag sen. Då i helljusets sken såg jag en hare komma rusande i full fart mitt på vägen, rakt mot bilen. Jag var tvungen att stanna och vänta på att han/hon skulle springa undan.
Jag vet inte vad den var på flykt i från men att springa rakt mot en bil verkar ju inte vara så smart alternativ. Om den då inte var självmordbenägen?
Jag vet inte vad den var på flykt i från men att springa rakt mot en bil verkar ju inte vara så smart alternativ. Om den då inte var självmordbenägen?
After work
Igår var det då alltså after work på jobbet, i alla fall i vårt lag. Först blev det bowling där B och P slogs om vinsten (som P skänkt) men det visade sig att P och Å också ville vara med i den kampen. B vann till sist med 132 p, Å och P hade 131 och P 129. Jämt.
Efter åkte vi till Brasseriet för att äta lite. Där satt hela Kalmars supportergäng och drack öl och skrålade högt inför matchen som dom hade i Borås. En lugn kväll annars. Mycket trevlig.
Jag undrar vad det är som gör att många män, främst män i alla fall, inte kan bara spela lite spel för nöjes skull utan att det blir tävling av det. Nu var det inte alla män som hoppade på bowlingtåget men fyra av sex, och ingen av det andra könet. Där spelades det för att det var roligt.
Efter åkte vi till Brasseriet för att äta lite. Där satt hela Kalmars supportergäng och drack öl och skrålade högt inför matchen som dom hade i Borås. En lugn kväll annars. Mycket trevlig.
Jag undrar vad det är som gör att många män, främst män i alla fall, inte kan bara spela lite spel för nöjes skull utan att det blir tävling av det. Nu var det inte alla män som hoppade på bowlingtåget men fyra av sex, och ingen av det andra könet. Där spelades det för att det var roligt.
Trötthetsbacillen borta?
Nu verkar det ha vänt. I alla fall för mig. Jag har fått tillbaka min ork och ser fram emot kvällens After work riktigt mycket. Jag har sagt det förr men säger det igen, jag gillar verkligen mina kollegor. Ska bli kul att få sitta och prata lite i lugn och ro.
Barnen är dock inte riktigt botade än. Yngsta dottern ska jag nog skicka till vårdcentralen för ett hb-test. Hon var hos skolsköterskan men där fanns ingen sån maskin. Är inte det konstigt, då? Det gör vår sköterska på vår skola. Till och med på oss lärare när vi ber om det.
Hon är för övrigt en rätt otrolig person. Hon tar blodtryck på halva personalstyrkan, vet inte om högt blodtryck är en "bonus" för lärare? Många har det i alla fall. Hon opererade mig när jag hade en grej som skulle bort, hon tar hand om oss likväl som eleverna.
Dessutom har hon mc-kort. En kvinna i min smak.
Klart man måste slåss emot höstens tristess och tråk-trötthet. Annars låter man ju hösten vinna och det tänker jag inte göra.
Barnen är dock inte riktigt botade än. Yngsta dottern ska jag nog skicka till vårdcentralen för ett hb-test. Hon var hos skolsköterskan men där fanns ingen sån maskin. Är inte det konstigt, då? Det gör vår sköterska på vår skola. Till och med på oss lärare när vi ber om det.
Hon är för övrigt en rätt otrolig person. Hon tar blodtryck på halva personalstyrkan, vet inte om högt blodtryck är en "bonus" för lärare? Många har det i alla fall. Hon opererade mig när jag hade en grej som skulle bort, hon tar hand om oss likväl som eleverna.
Dessutom har hon mc-kort. En kvinna i min smak.
Klart man måste slåss emot höstens tristess och tråk-trötthet. Annars låter man ju hösten vinna och det tänker jag inte göra.
