wessand

Hade en toppenkväll här i fredags när två av mina kollegor kom och hjälpte mig att lösa världens stora gåtor över mat och vin.

Denna vecka, ett liv som väl farbror Melker (inte) skulle ha sagt.

Öland i helgen, sen fortsatte veckan med intensivjobb med betygstressade hysteriska elever och en ännu mer hysteriskt svensklärare samt kalas för syster Yster, våravslutning i lokalen och träff med gamla jobbarkompisar.

Ikväll ska jag ramla ihop i en liten hög ihop med god mat, ett glas vin och några nyare jobbarkompisar. Och fira våren, sommaren, att alla betyg som ska sättas är satta, att jag har ett underbart liv och att det snart är sommarlov. Jäh!

Eftersom mina värden är lite kassa har akutsköterskan/grannen beordrat mig att dricka ett halvt glas rödvin varje dag tills värdena är bättre. Nu fick jag även en order från annat håll. Mörk choklad.

Så ett halvt glas rött med en bit mörk choklad varje kväll? Tja, inget recept jag tänker sätta mig emot.

Nu är det säsongsstart. Swänssonlivet (som P säger).

Öland, here we come!

Vi har som jag nämnt förut, två katter i huset. Vi hade en, Hans-Olof, men sen bestämde sig en annan, Roland, för att flytta in.

Nu är Roland borta, har inte varit hemma på flera dagar och man undrar så klart vad som hänt.

Hans-Olof har blivit ding. Går ut men springer in. Och man undrar så klart vad som hänt.

Och jag trampade på ett intorkat mushuvud igår. Barfota...

Att leva med katter...

Och äntligen har jag fått ändrat lite utseende på bloggen!

Gamla Ullevi revs ju och byggdes upp igen för inte så länge sen, det tror jag ingen har missat. Troligen har inte någon heller missat namnproblemet. Skulle Gamla Ullevi bli Nya Ullevi och Nya Gamla?
Rörigt blev det men efter mycket tjafs och ännu mer pengar blev det bestämt att Gamla Ullevi, trots att det egentligen var det nya Nya Ullevi skulle ha kvar sitt namn. Hade folk frågat mig, vilket ingen gjorde, hade mitt förslag varit att det nya Gamla skulle heta Görnya Ullevi.

Lite samma problem har vi fått när det gäller våra badrum. När vi flyttade in -94 hade vi ett badrum, efter några år byggde vi ut och badrum nr två, "nya badrummet", kom till. Det är ju bara det att när vi fick vattenläckan så var det i gamla badrummet och det är det som nu är helt nytt.

Eftersom alla saker inte är tillbaka där de ska vara så frågas det regelbundet var saker är. "Nån som vet var hårsprayen är?", "Var är topsen". Och att då svara att de ligger i nya badrummet (som nu är det gamla) gör ingen klokare. Jag får nog anlita en expert som kan lösa detta namnproblem.

Nu har jag äntligen lärt mig mobiblogga!

Sprang förbi (och in på) Kapp-Ahl idag och hittade en snygg sommmarklänning. Den blir perfekt till skolavslutningen och sommarens alla fester.

Eller ja, nu hoppas jag på många fester i alla fall. Får väl ordna några själv annars. Välkomna!

Yngsta dottern har kommit in i en nudelperiod. Var och varannan dag när hon blir hungrig vill hon äta nudlar.
Igår satt hon på köksgolvet och hade stora problem. Vilken sort skulle hon välja? Hon hade tre olika sorter hon kunde tänka sig.
Eftersom jag är en så hjälpsam mamma gav jag henne en tärning och sa vilka siffror som skulle representera vilken nudelsort. De kryddstarka vann.
Det är det jag alltid sagt, mammor ska lösa problem, inte laga mat....

Tänkte i morse skriva ett inlägg som i stort handlade om att "Världen rasar och vi med den". Det efter att många i min närhet just nu har det väldigt jobbigt och att jag är rätt slut (men har det otroligt mindre jobbigt än vännerna). Men eftersom jag inte gillar gnällbloggar, eller gnäll i största allmänhet, så lät jag bli.

Men nåt hände. Istället får att åka till jobbet och vara Lilla fröken solstråle åkte jag dit och var jag. Det gjorde att jag insåg att folk finns där. Folk vill hjälpa, folk vill stötta de som rasar. Helt plötsligt fick jag ledigt på onsdag som jag ville. Det är klart att dom inte kan hjäpa nån som inte talar om att de vill ha hjälp?

Samtidigt har en mycket nära vän "hotat" med att kidnappa mig och tvångsvila mig om jag inte tar det lugnt. Känns också bra.

Och jag lovar. Efter onsdag, då SKA jag ta det lugnt. Riktigt lugnt. Jag ska sitta på altanen och läsa skönlitterära böcker, jag ska sova länge, jag ska njuta av våren/sommaren. Och jag ska träffa min familj.

Så, nu är de slutgnällt. I morgon är Lilla fröken solstråle tillbaka.

För tjugo år sedan var jag en nybliven och osäker mamma som hade insett att det helt plötsligt blivit en hel del ansvar som vilade på mina axlar. Den lilla envetna tjejen som skulle kommit på min 22-årsdag väntade lite extra innan hon beslöt sig för att komma ut och jag kände att jag ville försvara henne mot hela världen.

I år är det hur konstigt och snurrigt som helst här hemma. Dottern är inte ens hemma utan sover i stan eftersom hon jobbar sena kvällar. Det innebär att jag inte fick sjunga för henne i morse, har inte ens fått se henne på många dagar och ännu några dagar till tar det innan hon kommer hem. Vill inte ens tänka på hur det blir när hon flyttar hemifrån (om en sådär 15 år...).

På söndag däremot, då ska vi fira. Då är äntligen hela familjen samlad och hon ska få både tårta, presenter och massor med pussar.

Grattis gumman! Hoppas du får en härlig dag trots lång arbetstid!

Bara för att klargöra. Jag är inte döende. Jag är inte ens, i mina ögon, sjuk. Fast där förstår jag att läkaren och jag inte riktigt har samma åsikt.
Jag har fått väldigt högt blodtryck vilket gör att hjärtat går på högtryck men annars mår jag prima. Nu ska det väl mest uteslutas en massa saker men jag kan inte säga att jag är ett endaste dugg orolig.

Läkaren tror att det delvis är stress. Jag är tveksam. Däremot vet jag att om jag skulle bli sjukskriven, DÅ hade jag blivit stressad. Inte för att jag tror att jag är bättre än alla andra lärare på jobbet men det är ändå jag som vet vad mina elever behöver göra för att hinna nå sitt betyg. Och jag måste bli klar med skolan innan sista dag för sökande av höstens fortsättningskurs. Inte så konstigt.

Ge mig några veckor till så lovar jag att ta det riktigt lugnt sen.

Ibland undrar jag om jag verkligen har barn. Jag ser dom aldrig.

Yngsta dottern har vi knappt sett sen snön försvann och hon kunde ta ut moppen igen.

Äldsta dottern jobbar kväll en massa dagar på raken så när hon kommer hem sover jag, när jag åker på morgonen sover hon. Tur att bilen är hemma i alla fall så jag vet (eller tror) att hon ligger och sussar bakom den stängda dörren.

Beklagade mig för maken över att jag inte hunnit ut och fota några vitsippor i vår än. Det är min absoluta favoritblomma. Han tyckte dock inte synd om mig utan tyckte att jag kunde titta på några av dom ... många ... fotona jag tagit av just vitsippor tidigare år. Förstår inte vad han pratar om...

Så var det pubkväll igår. Rätt mycket folk och riktigt trevligt. Men jag förstår inte hur det gick till när killarna vann över tjejerna i frågesporten. Det har nog aldrig hänt förut...

Vi stannade dock inte så länge. Dels kändes det att det var fredag och dels ska jag ju jobba idag. Och i morgon. Idag bara på förmiddagen i och för sig.

Ikväll ska det bli en riktigt slö lugn kväll. Lite grill, lite vin och tv. Skulle jag tro.