wessand

Alltså, man kan säga vad man vill om förorter och miljonprojekt. Men jag växte upp i samma svale (trappuppgång) som dessa tre människor som nu är bland mina bästa vänner.
Den ena bor numera i Nederländerna vilket så klart begränsar umgänget. Men när vi ses! Ja jösses!

Okej, det sista om USA (förutom bilder men det kan dröja. Har åkt till landet och inte ens tömt kameran).

Min LA-vän M hävdar att USA är världens största U-land. Jag kan inte riktigt säga emot. Han har dessutom bott här i ... snart 20 år? Så han vet.

Om man bortser från helt uppenbara sjuka saker som noll anställningstrygghet, praktiskt taget obefintligt semester och ett socialt skyddsnät som har fler hål än skydd, så tänkte jag mer gå in på saker jag själv upplevt.

Nätet och mottagningen var för det mesta helt kass, Helt klart hade vi bättre wifi i Sri lanka. Fanns där ett tak så fanns det wifi (tak inte alltid nödvändigt).

Det finns inga brunnar i gatorna (i LA). Vatten flödar vid regn. Flödar!

Inget kortvänligt land. Ingen betalar jättegärna med kort.

Om du tänker tanka. Betala i förväg. Så, in och betala 40 dollar till kassören. Sen om du behöver mer, in och betala (ite till i förskott) igen. Av nån outgrundlig anledning tyckte maken detta var kanon.

Dåliga vägar. Jag kan förstå att man har betongvägar i LA med tanke på trafiken men vägarna var dåligt skötta överhuvudtaget. Och de stackars asfaltsläggarna. De jobbade på vägen i 37,5 graders värme och stekande sol på det.

Landet som älskar sopor. Kan man packa in nåt i plast så gör man det. Varför inte packa in varje engångsmugg i plast?
Sugrör till allt! Beställ en vatten eller cola eller nåt. Självklart får du ett pappinslaget sugrör till din dricka.

På ett ställe vi var, lämnade några sin bil igång med ac när de gick in och handlade.

En stor generalisering, jag förstår det. Men: de förstår inte ironi. Skoja och det faller platt till marken.

Men så otroligt hjälpsamma! När vi åkte lokalbuss, vi fick så många tips och goda råd (alla stämde inte med varandra men ändå). Hjälpsam är bara förnamnet.

Småpratar gärna på ett ytligt plan, sägs det. Men vi hade mycket trevliga samtal med en övervintrad hippie i SF, ett sportsamtal med ett jättefan till Giants och annat folk på barer och i affärer.

Toaletter, ja jösses vad bra de var. Överallt. Rena. Lättillgängliga. Och gratis.

En dag kom vi körandes precis efter en bil voltat av vägen. Oj! Massa bilar stannade för att hjälpa till. Väldigt imponerande. Vi som svenskar stannade dock inte så vi vet inte hur det slutade...

Efter denna resa har jag fått hopp om livet efter mänskligheten. Träden som är över 2000 år. Bergen. Den starka obändiga naturen. Naturen kommer vinna!

Han (LA-vännen M) säger förutom att USA är världens rikaste u-land, också att det är landet han älskar.
Och så känner jag med. Ett rikt u-land, vet inte om jag hade velat bo där. Men gillar det, jo på nåt skevt sätt.

Så. Nu återgår min blogg att åter igen bli en vanlig halvtrist vardagsberättelse om en vanlig halvtrist Åsa.
Och med garanterat kortare och mer sällsynta inlägg.

På svensk mark igen! Bytet i Amsterdam var inga problem alls.

Nu vill jag ha knäckebröd! Och sushi.

Nu på SF:s flygplats. Om en timme ungefär är det dags att hoppa på. Sen lugnt fram till Amsterdam. Där lite mer stressigt eftersom vi bara har 50 min att lämna planet, gå igenom passkontroll, gå in igen och hitta rätt gate.

Nåja, kan bli skönt med en språngtur efter att ha suttit stilla så länge.

Har skrivit korta osammanhängande små minnesanteckningar lite då och då. Tänkte strukturera upp texten men orkar/hinner inte pilla med det på mobilen. Det får bli som det blir.


Market street, stor shoppinggata. Lika (nästan) hysteriskt som Fisherman's. Och lite meningslöst med tanke på att det är "samma" affärer som i LA och på de andra ställena. Och med tanke på att varken maken eller jag gillar att handla. Jag hittade t.o.m. mitt mobilskal i en affär här. Alltså likadant som det jag köpt i Ullared. Priset skilde sig dock, till Ullareds fördel.

SF har massor av uteliggare/tiggare. Det fanns i och för sig i LA med men här var det värre på ett helt annat sätt som jag har svårt att sätta ord på.

Mkt enkelt att åka kommunalt (om man bortser från att den ena äter middag och den andra hostar blod i en servett). Bussar/spårvagnar kommer hela tiden. Bara att betala och åka med. Kan inte låta bli att tycka lite synd om turister i Gbg.

Jag trodde att jag hittade "mitt" område till slut. Uppe på Haight där hippierörelsen en gång startade, men nja. Okej, det var mycket häftigt. Men mycket sjabbigt också.

Idag valde vi att istället åka söderut, se kusten och ta det lugnt.

Imorgon hemresa. Tiden gick fort.

Vi hamnade en bit utanför SF men tog tåget in till stan och det gick smidigt och enkelt.

Gick ner till fisherman's wharf där det var helt hysteriskt. Hur mycket folk som helst. Lite ovant för oss som i princip kom direkt från öknen.

Att det var så mycket folk hade nog flera anledningar. Först - söndag. Sen spelade Giants en "viktig" match mot Dodgers. Och American cup på det.

Vi gick omkring flera timmar och tittade, stannade och åt och var i affärer.

Idag tar vi bilen in till stan. Och stan som alla säger att de har blivit förälskade i, jag är inte lika frälst. Än. Stan har ju några dagar på sig att få mig att ändra åsikt.

Idag åkte vi genom Napa Valley och stannade till på två olika vingårdar. Den första var rätt trist (och delvis avstängd pga kommande konsert). Människorna kändes lite snorkiga så vi åkte vidare. På Mumm stannade vi till och gick en guidad tur. Riktigt intressant (för mig, maken hade redan gjort sådana i både Italien och Frankrike). Naturligtvis köpte vi även en flaska med oss därifrån.

Hamnade sen på slutdestinationen San Fransisco. Samma dag som flygolyckan. På nåt sätt känns det som om vi alltid är lite fel i tid. Vi var i Arizona samtidigt som branden som tog livet av 19 brandmän. Vi körde igenom Death Valley dagen då nästhögsta uppmätta värme nånsin uppmättes och var i Las Vegas när de hade sin otroliga värme. Men hur som helst så var vi inte på flygplatsen. Vi satt inte i planet. Så klaga? Verkligen inte.

Vi körde kusten ner till San Fransisco så vi kom in via Golden gate-bron. Visst var det häftigt att köra upp på berget och se både bro och stad (genom dimman) men SÅ häftigt? Nja... Älvsborgsbron och Göteborg i nattljus smäller nästan lika högt.
Kanske börjar få hemlängtan? På ett sätt känns det konstigt att vi bara har tre (fyra?) dagar kvar. Och delvis gott. Saknar mina barn!!!

Körde från vännerna på morgonen och åkte mot Napa Valley. Kom inte till några vingårdar, det blir idag. Men bara att gå runt och se vinprovarställen och titta på folk var kul. Men eftersom vi hade bilen med oss gjorde vi inget test där men vi gjorde en egen test senare på hotellet.

Åkte till makens fd kollegor och hälsade på. De bodde jättefint strax utanför Folsom. Vi kom den 3:e och då visade det sig att stan firade nationaldagen redan då (uppdelning pga polisresurser osv).

Det fyrverkeriet vi fick se där var inte att leka med. På plats två över häftiga fyrverkerier nånsin (etta epcot center, USA nyårsafton).

Annars rätt lugnt. Fick tag på de flesta converseönskemålen, låg i deras pool, grillade.

Nu mot Napa.

En lugn dag. Försökte oss på lite shopping i Carson city men det var inte mycket att kalla city. Hittade ett litet köpcentrum strax utanför i alla fall. Men inga converse och inte det andra vi letade efter heller. Men lite annat blev det. Mest ätbara saker, dock.

Däremot sprang vi förbi (och in i) till en frisör och klippte oss båda två. För mig var det välbehövligt. Tänkte att det var dags redan innan eleverna gick på sommarlov.
Och lite skillnad på priset. 25 dollar (ca 175kr) för oss båda ihop (nåja, maken är ju bara att skala av), men ändå.

Såg också att hotellet har revbenstävling 5-6 juli. Hade Östman varit kul att vara här då. Fast stackars människa som vinner. Priserna var stora och anskrämliga.

Yosomite national park hela dagen. Nästan. Jättevackert! Höga karga klippor, vattenfall mm. Fräck väg över Sierra Nevada mot Mono lake.
Men på något sätt har jag blivit mätt på naturupplevelser.

Nu är vi i Carson city. I morgon ska jag se om jag kan handla i alla fall en del från barnens (och barnens kompisars) önskelistor.

En liten lagom tur på en dryg timme till Sequoia national park. Där finns de stora sequoia-redwoodträden (en sort av dem, de andra smalare, högre finns närmare kusten).

Det var svårt att fota dem, svårt att verkligen visa hur stora och breda de är.

Ett av dem (det tredje största) skulle det i alla fall behövas 22 vuxna människor, hand i hand, med utsträckta armar att nå runt.

Ett av de som fallit bodde folk i vid 1900-talets början. Med sin häst.

Har ju alltid hört om att allt är så stort i USA. Okej, det kanske är det då.

På väg mot Yosemite national park (som vi ska till i morgon) stannade vi vid ett skjul vid vägen där det såldes vit och vanlig persika, vit och vanlig nektarin och plommon. Och igen! Stora frukter! Plommonen var som våra nektariner och nektarinerna var som meloner.
Nä, det är klart de inte var. Men klart större än våra. Dessutom söta och jättegoda (de hade ju fått mogna på träden). Och jag tror min kropp fick en chock av att plötsligt få en vitamin i sig.