wessand

Har några bland-cd i bilen. Nu är jag hysteriskt trött på dom och ville ha nåt nytt. Och vart vänder mig sig för att få tips? Jo, till Facebook, så klart.

Jag har än så länge 30 svar på min tråd om musiktips. Många intressanta som jag aldrig tidigare hört talas om. Några som jag inte är så himla intresserad av (Death metal?). Men rolig läsning? Absolut.

Men nu inser jag att jag måste skaffa en bilattiralj som gör att jag kan spela Spotify i min bil också. Har en i makens bil men det hjälper ju inte mig. Betydligt enklare än att skaffa hem alla låtar för att bränna ut dom.

Kan inte nån vara så vänlig att komma hit och tala om för hemmakatten att han är kastrerad? Han verkar inte ha fattat det själv. Han går omkring och gapar och är orolig till max och gör mig galen!

Jag träffade en bekant för ett tag sen. Hon berättade då att hennes man fyllde år samma dag och att hon precis pratat med deras femåriga son i telefon. Hon var på väg hem och skulle handla lite kalassaker på vägen.
Sonen sa då:
-Pappa önskar sig Lego! Det sa han till mig. Star warslego! Det måste du köpa.

Driftig son, men nåt lego till pappan blev det inte. Fast jag tror att det var sonen som blev mest besviken.

Funderar lite på det där med att ha krav på sig själv. Det är väl jättebra men till varje pris?

Jag skickade ju in nästsista uppgiften till universitetet förra veckan. Det var en tredelad uppgift och jag var rätt nöjd med del ett och två men inte alls nöjd med del tre som jag tyckte inte svarade på vad uppgiften gick ut på och hade rätt dåliga litterturhänvisningar. Det visade sig att jag fick Väl godkänt på de tre delarna ihop.

Jag hade hoppats på ett G, att del ett och två skulle väga upp den dåliga del tre. Och nu fick jag vg... Kan inte undra om det betyder att jag har för höga krav på mig själv eller om det beror på att läraren inte läste så noga. För faktum är, att del två (som jag var nöjd med) hade en del tolkningsfel. Så jag skulle tro att det var del ett och tre som räddade mig.

Så trots att jag talar om för eleverna att dom inte får har för stora krav på sig själva, så lever jag inte som jag lär. Men "shit the same", nu har jag en delkurs kvar och sen ska jag inte läsa nåt mer. Nånsin. Eller i alla fall inte på länge. För även om det är otroligt intressant och lärorikt tar det en hel del energi.

Igår på skolan hade vi något som vi kallar för Internationella dagen. Det är olika aktiviteter år från år och igår handlade det om att komma till ett nytt land.

Elever (och de flesta lärare) blev indelade i grupper, de kom till ett klassrum där (minst) en lärare höll undervisning på ett främmande språk i en timme och man blev tvingad att hänga med så gott man kunde. Detta för att man skulle kunna få en förståelse hur tufft det är att komma ny till ett land och bara höra ett främmande språk och få undervisning på detta nya totalt okända språk.

Bland språken som eleverna kunde hamna i fanns: japanska, persiska, arabiska, albanska, tyska, somaliska och finska. Alla dessa språkkunskaper finns bland personalen.

Själv hamnade jag i den finska gruppen. Det var inte så lätt... Det enda jag kunde innan var att svära. Och att säga: jag älskar dig. Nu kan jag även säga Tänään on keskiviikko. Men det är ju inte ens sant längre.

Nu har det vänt. Det kändes så tydligt i morse. Från att ha gått som ett sönderstressat hypokondriskt ras som är trött genom både märg och ben känner jag mig nu (från i morse) som en människa igen. En i och för sig trött och stressad människa men ändå människa. Fötterna på jorden och hopp om livet. Kan ha att göra med att blodvärdet har stabiliserats. Och att våren har kommit. Och att många stora grejer ligger bakom mig. Oavsett: Det känns inte alls dumt.

Så var mässan över för denna gång. Vaknade kl fyra i går morse och lovade mig själv att detta skulle bli den sista mässan. Men när mässan väl var igång, utställarna var nöjda och besökarna var nöjda, då ändrade jag den uppfattningen. Igen.

Precis innan dörrarna öppnades:


Hann med melodifestivalen i alla fall. Hade hoppats på Moniker men men, man kan inte få allt.

Dagen idag har tillbringats vid skolböckerna. Ny inlämning (den nästsista) på universitetskursen i morgon. Två av tre delar är klara. Sen. I morgonkväll. Då ska jag slappna av en stund.

Nu ska maken få bjuda mig och yngsta dottern på middag i stan nånstans.

Det är verkligen intensivt nu. Igår jobbade jag 8-21 då vi var på en kvällsföreläsning med jobbet. En väldigt intressant föreläsning i och för sig.
Den handlade om kroppsspråk och att kroppsspråket kan ljuga rätt ordentligt. För att en person sitter och ser ut som om han (oftast män) stirrar och har armarna i kors. Måste det betyda att han är anti? Självklart inte. Han kan vara koncentrerad. Om en person sitter och ler och ser intresserad ut. Måste det betyda att hon (oftast kvinnor) är intresserad? Självklart inte. Hon kanske bara är väluppfostrad.
Men så mycket mer än så togs upp, så klart.

Kvällen idag ska tillbringas i Fjärås bygdegård där vi ska bära bord och möblera inför morgondagens Helhetsmässa. Alltid kul på en fredag kväll... Men å andra sidan ska det bli riktigt kul att ha mässan i morgon igen.

Har haft kurs hela helgen (Reiki). Jättekul med trevliga människor, men det blir en väldigt konstig helg. Upp tidigt, jobba hela helgen och sen är det helt plötsligt måndag igen.

Hann med Andra chansen, skaldjur och vitt vin i går i alla fall. Och ja! Moniker är vidare!

Som jag skrev tidigare har ju vännen Kristin och jag fått möjligheten att hänga några av våra tavlor på ett företag i Borås. Så här blev det:
(bilderna har jag stulit från Kristins blogg, läs gärna där om ni vill se mer eller läsa om hennes konstnärsskap).


Matsalen med lite tavlor som piggar upp.


Upphängning på gång.




Kristin och jag.

Jag misstänker att maken har ett hemligt projekt. Det går ut på att göra mig galen.

Ofta när vi är i samma rum och han går ur rummet av en anledning, börjar han prata med mig när han kommit in i nästa rum. Rätt ofta är den ena av oss i vardagsrummet och den andra i köket. Jag försöker allt: ignorera hans prat, säga till honom att komma dit jag är om han vill nåt, och ibland (mer och mer sällan) gå efter för att höra vad han sa.

Idag slog han dock rekordet. Vi var båda i vardagsrummet. Han gick in i köket och började prata med mig. Jag som ändå skulle till köket gick efter och undrade vad han sa. Han gick då tillbaka till vardagsrummet och svarade.

Jag tror att vi båda undrar när jag ska tappa förståndet helt.