Målarlåda
Har nu försökt få ordning på det. Nästan helt omöjligt. Makens tanke var ju att jag förhoppningsvis skulle samla ihop mig och inte ha sakerna över hela huset. Yeah, right... Det verkar vara ett omöjligt projekt. Vet inte hur jag ska kunna få ihop det. Och då är ändå inte dom riktiga färgerna med på bilden.

Jul, jul, strålande jul.
Idag blir det slappa för hela slanten. Och lite fonetikplugg. Har grundat med glögg så det ska nog gå. Kanske.
Karl-Bertil Jonson
När den här julen som sagan handlar om närmade sig blev det som vanligt ett bakande och korvstoppande, ett fejande och putsande, ett stöpande och köpande, ett rumsterande och paketerande och ett vansinnigt uppsving i affärsverksamheten som gjorde att de rika knösarna till affärsmän blir ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare. ... En sorgsen glädjeflicka flöt förbi honom och konstaterade med ett smått besviket ögonkast att han var för ung. En stackars sälle satt på trappan utanför en port och stirrade på honom med en krympling renat i blicken. En ung kvinna kved stilla på trottoaren med ett spädbarn på armen, utstött från hemmet av barnets grymme fader. En ungdomsbrottsling ven förbi som en sorgsen vindpust i en stulen Opel Kapitän. Julen var nära. Dessa olyckliga för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Till alla människor en god vilja. Nu tändas tusen juleljus. Vem tänder ljus för den som vandra i mörker? Dansa kring granen, hoppfarallala. Glädjens högtid. Kallt lyser julens stjärna på dem som icke hava något hem. Att ta från de rika och ge åt de fattiga. Att ta från de rika och ge åt de fattiga. |
||
Bröllopsdag
Vi brukar för övrigt inte fira så överdrivet mycket. Vi försökte gå ut och äta ett tag men eftersom det mest är julbord på restaurangerna har det inte heller blivit av det sista. Presenter har vi liksom aldrig varit så mycket för.
Idag kom han i alla fall hem med en present. Han bad om ursäkt för att det var "fel". Men hallå? Jag hade ju inte väntat mig nåt alls, nästan glömt att vi hade bröllopsdag så hur kunde det då bli fel? Det visade sig då att vi har kristallbröllop i år. Vi har varit gifta i 15 år. Då tänkte han köpa en kristallgrej av nåt slag bara för att, men hittade ingen. Så istället blev det en dvd-film med Winnerbäck. Tro mig, jag klagar inte. Men tanken var ju helt kanon.
Magsjuka
I natt vaknade hon magsjuk. Även om folk fattar så är det ju inte så kul att bli sjuk det första på ett nytt jobb. Första riktiga dagen. Får hoppas att arbetsgivaren har förståelse.
Vintersolståndet
Jag bryr mig inte om ifall ni blidkar gudarna och gudinnorna med djuroffer, bränner en rikt dekorerad vedstubbe för att till våren lägga askan på åkrarna, om ni planerar att sejda, elda och sjunga runt en eld i skogen, gärna på en helig plats eller om ni bara i stillhet höjer en skål med mjöd, vin, vatten eller dansar stakdansen som jag beskrev i ett tidigare inlägg. Men gör något! Det är solen värd.
Roland
Katten Roland som adopterade oss i våras (och som flyttade in på allvar för några veckor sen) är kräsen med mat. Kattmaten går bra men däremot nobbar han både gristunga (vem undrar varför?) och julskinka.
Jag börjar misstänka att han är muslim.
Födelsedag
Idag märktes det att barnen börjar bli större. Att sjunga för födelsedags"barn" är nåt vi alltid gör, även om jag misstänker att det främst är jag som propsar på det och idag var det så dags igen. Grejen är bara att yngsta dottern varit på fest och sov hos kompis och äldsta dottern skulle jobba så det blev lite pusslande. Jag hämtade dottern vid halv nio, vi stötte ihop med äldsta dottern utanför sovrummet. Vi gick in, sjöng lite tveksamt vackert och sen åkte äldsta dottern till jobbet medan yngsta ramlade i säng.
Jullov
Igår fick jag i alla fall bekräftat att en kollega har lite större behov av jullov än vi andra. Hon kom in i vårt arbetsrum, gick fram till P och säger: "Spår av nötter". P tittar väldigt förbryllat på henne, hon ser lika frågande ut. Det visade sig att hon inte alls ville prata nötter med P utan skulle höra hur planerna för en föreläsning såg ut till våren. Hjärnsläpp, milt sagt.
Julbord
Lite skevt dock, annars brukar vi ha det den sista dagen. Att nu ta en (det blev faktiskt två) öl och sen åka hem för att ställa in sig på jobb i morgon blev lite annorlunda.
I morgon har vi lagmöte, fika och julklappsspel. Sen MÅSTE jag åka och försöka få ihop resten av julklapparna. Det börjar änna bli dags...
Lite trafikkaos var det på väg från julbordet. Vår bil höll på att bli överkörd av en låååång lastbil. Hade inte A kört över cykelbanan och tvärs över refugen hade vi haft släpet inne i bilen. Och P, stackaren, körde på en cyklist som kom utsusande i vägen utan ljus och i mörka kläder utan att på nåt sätt se sig om. Det hände inget med cyklisten, tack och lov.
Social helg
Och i lördags var jag på tjejmiddag. Det var hemma hos en rätt ny bekantskap och med folk jag aldrig tidigare träffat. I början var det lite stelt men samtalet kom igång rätt fort ändå. Den här kvinnan jag var hos propsade också på att vi skulle dansa "stakdansen". Det gör man på sätt och vis på samma sätt som på midsommar fast man sätter en ljusstake (helst rätt hög) med levande ljus i. Runt den dansar man sen för att få ett bra fruktsamt år. Det gjorde vi allihop så det stod härliga till. Kan tänka mig att införa den traditionen på vintersolståndet. Ska se om jag får med barnen på det. Kan bli svårt...
I lördags dansade vi i alla fall till den här låten. Fungerade mycket bra. Dock hade vi inte likadan klädsel.
Knäck
Efter inspiration från Helga och gräddens datummärkning beslöt jag mig för att koka knäck idag. Men efter att, för rätt många år sen, ha bränt knäcken så hela köket var fullt av stenhård knäck som dessutom på nåt mystiskt sätt satt överallt, är jag nu minutiöst noggrann med att kolla det den inte blir för mycket kokt.
Det innebär att jag med jämna mellanrum, cirka varannan minut, testar och äter upp smakprovet. Det här i sin tur innebär att jag har ätit upp halva smeten innan den är klar och redan nu är så trött på knäck att jag inte vill se åt dom förrän kanske tidigast nästa jul.
Vårkänslor
Men hopp om livet gav det i alla fall. Snart vänder det och ljuset kommer tillbaka.
Nobelpris
För massa år sen fick jag ett nobelpris av kompisen. Det var när vi gick gymnaiset. Jag fick det i kategorin smarthet. Hon brukade kalla mig Blixten. Jag vägrar tro att hon var ironisk.
Många plus
Senare på dan var jag hos tandläkaren. Inga hål (jippie) och kvällen tillbringades på universitetet där några bestämde att vi ska ses och plugga ihop (jippie) inför hemsketentan som kommer i januari.
Har dessutom köpt lite julklappar (jippie). Mest i och för sig till folk som inte skulle ha några men men, man kan inte vara perfekt. Det är ju spontanköpen som är dom roligaste.
Inne
Hur som helst har katten, som K döpte till Roland, hållt sig hos oss under en längre tid, sen tidig vår. Däremot ville maken inte ha in honom. Den katt vi har är mer än nog i hans ögon så han stängde kattluckan så man kan komma ut men inte in.
Det visade sig dock att maken är blödigare än vad jag trott. Det började med att han byggde ett tak till Roland så han inte skulle behöva sitta i regnet. När sen Roland lärde sig hur man kan gå in genom en låst kattlucka (man kör in huvudet med full kraft och pillar sen upp luckan med tassen när den slår tillbaka lite grand) gav maken upp. Nu är luckan upplåst och Roland är inneboende. Trägen vinner.

Fredag
Fredag kväll. Sitter framför TV-n och halvslöar. Saknar bara chokladen.
Vänner
Idag har i alla fall fått bekräftat att jag har flera jag kan lita på. Tack P för att du förstod, stort tack J för att du rodde vårt projekt i land på egen hand.
Tiden och jag
Jag tycker att jag alltid har haft en god relation med Tiden. Visst, jag var lite sen i starten men det löste vi sedan. Jag låg till och med några steg före Tiden under en lång tid och på så sätt varit lite tidig till träffar och möten och annat.
Sen kom Tiden ifatt och vi vandrade hand i hand. Jag kom i tid till allt och vi hade ett väl fungerande samarbete. Men nu det sista har det hänt något. Det handlar inte om julstress, inte på något sätt. Den ordnar sig alltid ändå. Men jag är sen! Tiden går före mig och väntar inte längre. Jag känner det som om jag ständigt springer i hans hasor, desperat för att hinna ikapp men det verkar nästan som om avståndet mellan oss ökar. Vill han bryta med mig? Har jag gjort honom något?
Jag förstår inte.