wessand

Visst är det kontigt. Så fort man vet att man börjar närma sig en ledighet så känns det som om man inte skulle överleva en dag till. Hade det varit en vecka kvar är jag helt säker på att man överlevt det också utan större problem.

Igår fick jag i alla fall bekräftat att en kollega har lite större behov av jullov än vi andra. Hon kom in i vårt arbetsrum, gick fram till P och säger: "Spår av nötter". P tittar väldigt förbryllat på henne, hon ser lika frågande ut. Det visade sig att hon inte alls ville prata nötter med P utan skulle höra hur planerna för en föreläsning såg ut till våren. Hjärnsläpp, milt sagt.