Hektiskt lördag
Började dagen med jobb i lokalen. Folk på löpande band, bra utan att kännas för stressigt. Tror vi alla var nöjda. Efter det var det dags för träning för oss fyra. Det gick också bra. Och var intensivt.
Direkt därifrån (hade varit skönt med en dusch emellan) till vännen P som fyllde 40 för ett tag sen. Lite skumt att sitta där med en annan bekant jag inte sett på dryga 20 år. Ännu skummare är att man inte förändrats mer på dom åren.
Hade i alla fall en mycket trevlig kväll. En hel del gamla minnen och en hel del prat om allt möjligt annat.
Idag blir det en sväng till Borås innan det är dags för bio i Gbg ikväll (Flickan som lekte med elden).
Bokmässa
I vanliga fall brukar jag komma hem med en fullpackad väska (eller två) med nyinköpta fynd. Men inte i år. Inte en bok jag köpte. Men trots det hade vi fyra-fem påsar/väskor med oss hem fullastade med diverse gratismaterial (inte jag som hade pengarna) till skolan och pennor och lite annat.
Lyssnade på Per Nilsson som är en av Sveriges bästa ungdomsförfattarna och såg lite andra "kändisar". Men i stort var det väl som vanligt.
På kvällen var det Shamanföreläsning i loklen med Eva. Mycket intressant. Jag tror att jag pratar för alla när jag säger att vi snart vill ha fortsättning.
Idag har jag mest sovit. Hämtade maken på Landvetter efter hans jobbarvecka i Tyskland men somnade vi båda. Men nu ska det bli lite fredag även här.
Kläder
Idag var jag dock ute på ett klädförsök. Jag behövde byxor, helt akut. Det slutade med att jag väl kom hem med allt annat än byxor. Linnen, kofta, trosor, strumpor, bh, ja banne mig allt. Men inga byxor.
Jag får hoppas att koftan var lång nog att dölja mina ben när jag går halvnaken till jobbet nästa vecka.
Larm
Det var otroligt dåligt skyltat. Att huset hade rätt nummer var lätt att se men inte genom vilken av alla dörrar jag skulle in i.
Jag vandrade runt huset utan att se en endaste liten kotte men till slut hittade jag en skylt med rätt lärosalsnummer på. Jag gick fram till dörren och försökte öppna. Eftersom den var lite öppen ryckte jag lite extra. Men det gick sådär. Den var larmad! Så helt plötsligt började det tjuta för fullt. Jag vände, gick därifrån och låtsades som ingenting. Istället satte jag mig i bilen och läste en stund innan jag återigen kunde gå ner och oskyldigt kliva in i den nu olarmade dörren.
"Hemliga" inbördes klubbar
När jag hade motorcykel märkte jag ju rätt snabbt att mc-åkare hälsar på andra mc-åkare. I alla fall om man hade ungefär samma hoj. Glidare hejade på glidare, liksom.
Döm om min förvåning när kollegan berättade att det är samma sak när det gäller husbilar. Husbilförare hälsar på husbilsförare. Men en husbilsägare hälsar ALDRIG på en husvagn... Jösses.
Äldsta dottern låg bakom en mc idag och märkte det här. Hon tyckte det var lite orättvist. Vem skulle heja på henne? Hon bestämde sig för att ordna en ny inbördes beundranklubb. Bilister som hejar på bilister. Hon började vinka besatt till varje bil hon mötte. Det funkade väl sådär. Men tanken var väl god, antar jag.
Gräsänka
Tänkte också åka in och kolla Håkan Hellström på Liseberg men eftersom barnen flytt åt varsitt håll blev det inte så ändå. Det värsta är att jag inte kan skylla på dom. Det är ju jag som inte orkar. Visst är det enklare när man kan skylla på nån annan?
Ännu en husbilshelg
Vi har kuskat runt i husbilen en långhelg. Började i Örebro för inköp av varor till butiken i torsdags. Då hann vi även med fika hos släkten i Enköping. Fredagen tillbringades i Stockholm där jag köpte ännu fler varor och lite skoj till mig själv. Sen kommer det "värsta". Husvagns/bilsmässan på Elmia i helgen!
Vi trodde i vår enfald att man kunde köpa massor av tillbehör men det var rätt ont om det. Det visades vagnar och bilar i alla möjliga och (mest) omöjliga prisklasser men inte så mycket annat. Sånt man kan vara intresserad av om man nu redan köpt sin karavan. Så vi traskade runt där några timmar, lunchade med K och C men handlade inte alls så mycket som vi hade planerat. Kanske lika bra det.
Nu längtar jag ännu mer efter nästa sommar då vi kan åka ut igen. Mycket mycket mer. Och längre.
Men FarmVille mådde inte bra alls. En farm kan man tydligen inte lämna fyra dagar hur som,
FarmVille
Hur som helst är det här ett helt beroendeframkallande spel. Vissa grödor blir klara efter två timmar, andra efter flera dagar. Men det gäller ju att vara med och skörda i tid annars vissnar skörden. Sen ska man även "skörda" träden och ta hand om djuren.
Att jag tyckte spelet var kul visste jag ju men jag visste inte att jag var besatt. När jag åkte bil häromdagen åkte jag förbi några äppelträd med massa mogen frukt. Då var min första tanke att "Oj, då, dags att skörda innan det är försent".
Men priset tar nog äldsta dottern. Hon tittade med avund i blick på en skördetröska när vi åkte förbi och sa: "En sån vill jag också ha till min farm."
Dålig diciplin
Som tur var kom jag igång med pluggandet när jag egentligen skulle gå och lägga mig. Började läsa vid elva på kvällen. Och nu ska jag göra mer. Ska ju till skolan idag och då ska vissa saker vara klara. Men jag förstår inte att jag måste ha tidspress på mig. Varför inte göra sakerna i god tid?
Grebbestad
Idag gick vi runt lite till. Fyndade i några av de få affärer som fortfarande var öppna. Sen åkte vi vidare till Smögen där vi körde ungefär samma koncept. Mat på bryggan och reafynd.
Solen höll oss sällskap tills vi kom hem. Då kom en liten skur. Det är till och med så att det känns som om jag fått lite färg i det vita ansiktet.

Morgonpromenad på Grebbestads brygga (taget med mobilen)
Lång vecka
Måste dessutom säga att när jag satt i korridoren på Humanisten kändes det inte som det var tio år sen jag satt där sist. Inte mycket hade ändrats, inte.
Nu ska jag till storstaden, världsmetropolen, Borås och träffa en gammal arbetskamrat. Hon bor i vanliga fall inte i Sverige men är här och hälsar på nu så då låter ju en liten träff med ett glas vin eller två som en ypperlig idé.
September
Jag är ju ingen jättefantast till hösten, helt klart. Jag gillar inte när det blir mörkare och mörkare. Så i morse var det lite jobbigt att inse att det är september. Speciellt när det var så grått och trist när klockan ringde. Då känns det ju genast lite bättre när jag sitter i bilen på väg till jobbet och Winnerbäck sjunger för mig: "Det börjar visst bli höst, men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror". Så sant så. Jag brukar ju överleva, gör det säkert denna gång också.
Jag gillar hans texter och dessutom har hans nya låt en av de bästa titlarna jag nånsin hört: "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv". Nä, vem får det?
Ser fram emot konserten nu i höst.