Kuba
Så var jag hemma i vardagen igen, tillbaka på jobbet, tillbaka i livet efter 14 dagar på Kuba.
Resan var bra. Mycket bra. Jag gillar upplägget och jag gillar Kuba. Och definitivt solen och värmen (ungefär 30 grader alla dagar). Resebyrån var också kanon. Det var en handplockad resa (typ), så vi reste inte i grupp utan bara vi ensamma.
Första stoppet blev Havanna i några dagar. Första dagen kom en guide som gick med och visade runt i gamla stan, framför allt. De här dagarna var fyllda med promenader och att sitta på nån uteservering med en öl eller en kaffe, åka cykeltaxi, titta på gamla muséer, hus och människor.
Efter detta väntade en tur till Viñales, en liten by mer ute på landet. Här fanns massor att göra om man var intresserad av natur, inte så mycket om man ville ha underhållning. En gata, mycket restauranger och inte så mycket mer. Jag tog en ridtur och det var jättekul. Det var jag och en holländsk dam och guiden bara. Vi var ute 4,5 timmar med några stopp. Ett på en tobaksplantage, ett på kaffeodling och på en strand. Jag som så vanligt är bra på ”learing by doing” var ute utan hatt och utan solskydd. Smartare beslut har jag tagit i mitt liv.
Efter de dagarna väntade en bussresa på närmare 60 mil (59 om man ska vara exakt) till Trinidad. Där hamnade vi på ett all inclusivehotell. Lite tråkigt men det var skönt att bada i havet och ligga under ett parasoll och läsa böcker ett par dagar. På detta hotell såg jag också fler feta människor än jag någonsin gjort tidigare. Nu pratar jag inte om överviktiga eller tjocka människor utan feta. Feta män låg i poolen med en drink på poolkanten, feta människor lassade upp lika mycket mat på tallriken som jag äter på en vecka nästan.
Saker som förundrar mig. Det märks att Kuba är ett mycket fattigt land. Många bor i hus utan varken fönster eller dörrar, det går människor på gatorna som försöka sälja lite grejer för att få in några pengar. Jordnötter i små rör, armband, flätade palmblad i olika former osv. Men ändå är de så glada och hjälpsamma. Även kvällstid när man var ute på mörka gator en bit från de stora stråken hördes kubaner ropa: ”Hola! Happy holiday!” Om man stannade lite i en gatkorsning för att kolla var man var kom alltid nån och frågade om man behövde hjälp. Inte någon gång kändes det osäkert eller farligt att gå ute kvällstid.
På stranden var det folk som frågade om vi kunde ta med de små schampo- och lotionflaskorna som hotellet lade på rummet, som frågade om vi hade någon begagnad t-shirt eller andra kläder/hygienartiklar att skänka bort.
Jag tror tyvärr att om jag hade varit i deras situation så hade jag varit bitter. Jag hade varit bitter på alla rika turister som kom och hade råd med mat och dryck, som bodde på ”fina” ställen, som hade hela och rena kläder när man själv knappt hade mat för dagen.
Resan var bra. Mycket bra. Jag gillar upplägget och jag gillar Kuba. Och definitivt solen och värmen (ungefär 30 grader alla dagar). Resebyrån var också kanon. Det var en handplockad resa (typ), så vi reste inte i grupp utan bara vi ensamma.
Första stoppet blev Havanna i några dagar. Första dagen kom en guide som gick med och visade runt i gamla stan, framför allt. De här dagarna var fyllda med promenader och att sitta på nån uteservering med en öl eller en kaffe, åka cykeltaxi, titta på gamla muséer, hus och människor.
Efter detta väntade en tur till Viñales, en liten by mer ute på landet. Här fanns massor att göra om man var intresserad av natur, inte så mycket om man ville ha underhållning. En gata, mycket restauranger och inte så mycket mer. Jag tog en ridtur och det var jättekul. Det var jag och en holländsk dam och guiden bara. Vi var ute 4,5 timmar med några stopp. Ett på en tobaksplantage, ett på kaffeodling och på en strand. Jag som så vanligt är bra på ”learing by doing” var ute utan hatt och utan solskydd. Smartare beslut har jag tagit i mitt liv.
Efter de dagarna väntade en bussresa på närmare 60 mil (59 om man ska vara exakt) till Trinidad. Där hamnade vi på ett all inclusivehotell. Lite tråkigt men det var skönt att bada i havet och ligga under ett parasoll och läsa böcker ett par dagar. På detta hotell såg jag också fler feta människor än jag någonsin gjort tidigare. Nu pratar jag inte om överviktiga eller tjocka människor utan feta. Feta män låg i poolen med en drink på poolkanten, feta människor lassade upp lika mycket mat på tallriken som jag äter på en vecka nästan.
Saker som förundrar mig. Det märks att Kuba är ett mycket fattigt land. Många bor i hus utan varken fönster eller dörrar, det går människor på gatorna som försöka sälja lite grejer för att få in några pengar. Jordnötter i små rör, armband, flätade palmblad i olika former osv. Men ändå är de så glada och hjälpsamma. Även kvällstid när man var ute på mörka gator en bit från de stora stråken hördes kubaner ropa: ”Hola! Happy holiday!” Om man stannade lite i en gatkorsning för att kolla var man var kom alltid nån och frågade om man behövde hjälp. Inte någon gång kändes det osäkert eller farligt att gå ute kvällstid.
På stranden var det folk som frågade om vi kunde ta med de små schampo- och lotionflaskorna som hotellet lade på rummet, som frågade om vi hade någon begagnad t-shirt eller andra kläder/hygienartiklar att skänka bort.
Jag tror tyvärr att om jag hade varit i deras situation så hade jag varit bitter. Jag hade varit bitter på alla rika turister som kom och hade råd med mat och dryck, som bodde på ”fina” ställen, som hade hela och rena kläder när man själv knappt hade mat för dagen.
Kommentarer
Postat av: Karin
Åratal av ohejdad socialism/kommunism brukar sluta i fattigdom för vanligt folk. Kolla på Venezuela där man har rejäla möjligheter till ett rikt och välfungerande land men där åratal av socialistiskt vanstyre har havererat allt.
Trackback
