wessand

Anstaltsjobbet har nog varit det roligaste och mest intressanta jobb jag nånsin haft. Jag har trivts kanonbra med arbetsuppgifterna, klienterna och största delen av personalen. Däremot kan jag tycka att Kriminalvården är väl tungrott och en onödigt trög organisation. 

 

Denna sommaren hände det dock saker som fick mig att inte vilja vara kvar. Det började med att det hände konstiga saker där uppe. Många förändringar och mycket prat. De två första veckorna av min fyraveckorssemester fick jag samtal och mess praktiskt taget varje dag om saker som hade rört till sig, förändringar som var på gång och saker som det pratades om. Jobbet fanns hela tiden i min hjärna. Samtidigt tipsade en vän mig om ett jobb som fanns ledigt på en gymnasieskola här i Borås. Precis den kategorin elever som jag gillar, fordon, el, bygg och andra praktiska program. Elever som kanske inte alltid är helt motiverade hela  tiden. Det lät lite lockande. Eftersom semestern varit så rörig och nästan förstörd slängde jag in en ansökan. 

 

Sen väntade 1,5 vecka av relativ lugn då jag faktiskt kunde ta det lite lugnt och jag glömde av det andra jobbet jag sökt. Jag kunde njuta av min semester och gjorde några småresor. Torsdagen innan jag skulle börja arbeta igen var jag på Styrsö och hade det skönt när rektorn på anstalten ringde och meddelade saker som jag inte gillade. På måndagen var det katastrof på jobbet när jag kom tillbaka och i samma veva ringde de från skolan jag sökt jobb och ville ha mig på intervju. 

 

Efter det gick det väldigt fort. Jag var där och det kändes jättebra. Mycket trevlig personal och härlig atmosfär. Jag fick jobbet, fick bra lön och bestämde mig för att hoppa på. Jag fick igenom att jag fick gå tidigare från anstalten så jag slapp missa så mycket av den nya skolans skolstart. 

 

Så, idag är jag inne på min andra "riktiga" dag på nya skolan. Jag var där lite på möten och annat för att inte missa allt i uppstarten. Även om jag saknar klienterna och somliga kollegor så känns det bra. Det blir bra.