wessand

Jag gillar ju krönikor. När jag jobbade på skolan så var det många (alla?) elever som hatade att ett av alternativen på nationella provet alltid var att skriva en krönika. Detta oavsett att jag visat miljoner exempel på hur de ser ut, hur lätta de är att skriva med tanke på att det är vardagligt och trevligt snarare än strikt och byråkratiskt.

Men nu skrev jag en krönika till en tidning i våras och fick chansen att skriva en vinterkrönika också. Och jösses vad jag fastnade. Det som var så självklart i våras, det försvann helt nu till hösten.

Skulle tro att det är samma som när jag förr skällde på mina elever inför det teoriprovet till körkortet och sa:
-Missar ni det så är det rent slarv! Ni har pluggat för lite!
För att sedan när jag i vuxen ålder tog MC-kort och insåg hur korkat provet är upplagt (även om jag klarare det). Men det var långt i från så självklart som jag väntade mig.

Men jo, det mesta löser sig. Vinterkrönikan blev skriven och mc-kortet är mitt. Och även skammen över att tro att man vet bäst.