En livsläxa?

Jag har lite svårt för att skälla på folk. Speciellt när det gäller att ringa upp och skälla eller klaga på något som är fel. Det brukar jag försöka sätta maken på istället. Däremot har jag inga problem att "skälla" på elever eller familjen om det skulle behövas.

Samma sak när det blir fel på annat sätt. Oftast säger jag "ingen fara" trots att jag har behövt åka 70 mil i onödan eller tagit ledig från jobbet för att göra nåt som inte blev av.

Nu tror jag att jag håller på att gå nån sorts klagokurs eller nåt. I fredags ringde jag upp och skällde på en chaufför på DHL så han inte var vatten värd (en leverans som kom i onsdags blev aldrig utkörd trots att jag ringde flera gånger och sa till hur viktigt det var). Igår kom en man instampande i lokalen precis när jag höll på med en behandling. Hans bil hade blivit instängd bakom våra (hans fel, vi stod på våra tydligt utmarkerade platser), idag skällde jag på VC när jag inte fick den läkaren som jag hade bokat hos (det var för att jag skulle få komma till honom som jag bokade tid men jag fick tid på hans lediga vecka).

Känns riktigt bra. Nu är jag på gång.

Kommentarer
Postat av: mickis

Bra Åsa!!!

Du låter som "Mickis from hell"

2010-12-02 @ 16:01:46
URL: http://mermickis.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0