Gymnasieval
Äldsta dottern har alltid vetat vad hon ville gå för program på gymnasiet. Jag tror banne mig att hon var klar över sitt gymnasieval redan när hon föddes. För henne har alltid bara funnits Teater. Yngsta dottern däremot har inte en aning. Nu börjar det närma sig (några månader kvar till val) och hon börjar bli stressad. Buden är många.
För att underlätta lite åkte vi in till gymnasiemässan idag. Det, kan man lugnt säga, gjorde det inte alls lättare. Snarare tvärtom. Jösses, vad massa roliga program det finns idag. Det är nästan synd att jag inte kan få gå gymnasiet idag. Att arbeta på ett, räknas liksom inte.
Yngsta dottern sitter nu med broschyrer från hur många ställen som helst. Tycker synd om henne men tror ändå att hon är nere på tre olika skolor, två olika program. Men vem vet? Hon hinner säkert ändra sig igen.
Jodu, valmöjligheterna är ofantligt många fler än när jag gick i skolan. Med alla dessa valmöjligheter följer stressen att hitta rätt och kunna vara tillfreds med valet. För tanken finns ju alltid, tänk om de andra var bättre för mej...
Min dotter ska också välja nu. Hon har tänkt sig samhäll men det finns ju så många olika skolor och programvarianter... Vi får gå på Öppna hus och mässan så får vi se.
