Att samla
Nu har i alla fall maken rensat ut garaget och det är ett evigt liv mellan oss. Förra gången åkte mina dockor. Jag hade i ett underligt ögonblick trott att barnen skulle vilja ha dom. Säkert. De fick ju nya egna dockor att leka med när de var i den åldern och var omåttligt ointresserade av sin mammas gamla grejer. Efter dom hamnade på tippen drömde jag hur som helst mardrömmar om barn som skulle bli uppbrända. Hemsk. Det vill jag undvika nu.
Men i vårt kompromissande kan jag gå med på att vi ska sälja energimassagestolen som jag inte kom att använda så mycket som jag trodde (tidsbrist) och jag kan gå med på att sälja den nya Pottipottin som ingick i båten. Men att slänga två gamla fina stora glasflaskor. Nej, där är det stopp. Dom kan säkert komma till användning, trots 15 år i garaget utan att jag känt att jag har behövt dom. Jag tror att jag får smita ut i natt och rädda dom.
Du är utmanad...
Säger bara en sak: affektionsvärde! Har de inte hört talas om det? Vet du, jag är likadan, precis likadan och maken säger att vi ska slänga osv. Men barnen då? säger jag, och han menar på att de inte alls är intresserade när de flyttar hemifrån och jag säger nää, men SEN när de är VUXNA, DÅ uppskattar de det! Och så där håller vi på *s* Jag tror jag ser för mycket på gamla, romantiska filmer med koffertar på vinden där det uppdagas gamla brev osv :-)
Ja, sonen var faktiskt helt nollad när han insåg tråkigheten med skidskytte *s*
Oj oj oj här har du en till samlare....
Har alltid sparat och sparat i hopp om att någon skulle vilja ha. Insåg att vi får inte plats själva här hemma om jag inte rensar ur. Så för några år sedan slängde jag. Nu har jag som regel att har det inte blivit använt de närmsta 5 åren så kommer det inte bli använt. Ibland skänker jag till olika loppisar.
Förstår att det känns för dig...
Kram
Hos oss är det maken som sparar och jag som slänger... men visst har det hänt att jag undrat vart saker tagit vägen...
Nähä *s*. Det jag sjunger på är Crazy Froooog *liiite less*
