wessand

För arton år sedan blev jag mamma för första gången. Efter att ha bråkat en del under både graviditet och förlossning kom du då ut, kl 03.33 den 6 maj 1990. Under graviditeten låg du lite snett och blockerade min ena njure. Jag låg inne på kontroll ett tag och var sjukskriven halva graviditeten.

Du skulle egentligen kommit på min födelsedag men bestämde dig för att du ville ha en egen. Efter att ha väntat 11 dagar och sprungit i trappor gav jag upp och åkte till Liseberg. Där fick du åka både Lisebergbanan och andra attraktioner. Då tror jag att du insåg att livet utanför var rätt kul, så du bestämde dig för att komma ut.

Idag blir du myndig! Från och med idag är du fri att göra massa saker. Rösta, köpa alkohol på krogen, gifta dig (vänta lite med det...) och ta ansvar för dina egna pengar. Jag är inte ett dugg orolig, ska du veta.

Eftersom jag var rätt ung när du föddes fick du hänga med på massa saker redan från början. Du var två månader när vi drog upp till Stockholm på semester, du var med på somrarna på Askim och där hade du många som gärna hjälpte mig att ta hand om dig.

En dag när du var runt tre år var vi med din moster i stan. Helt plötsligt är du borta. Vi hör en röst och du vinkar glatt. Du hade på nåt sätt kommit in i ett utställningsglasskåp med massa glassaker i. Det var trekantigt och glipan var så smal. Jag blev rätt nervös innan moster fick ut dig igen. Utan att rasa glasen.

Pippi Långstrump var din största idol under många år. Jag kan fortfarande långa stycken från filmerna utantill efter att ha hört/sett dom flera gånger i veckan under långa perioder. Inte vet jag om det var ditt röda hår som gjorde att du kände samhörighet med henne men i mångt och mycket var du helt säker på att du var Pippi. Din förvåning när du inte kunde kasta upp C i taket var stor. Ibland när du gjorde saker som du inte fick svarade du "Men Pippi gör så" på ett självklart sätt.

Ända sen du började prata och gå har du sjungit och spelat teater. En kväll satt vi i bilen,  mormor, du och jag och väntade på moster. För att underhålla dig medan vi väntade sjöng vi. Du ville då att vi skulle sjunga Älgarna. Eftersom jag inte hade full koll på vilka låtar som sjöngs på dagis visste jag inte riktigt vilken låt du menade. Du börjar då förklara: Älgarna, älgarna, allt är frid (med Stilla natt-melodin).

Du, min lilla teaterapa går förstås Estetprogrammet nu. Det fanns väl aldrig nåt alternativ? Där verkar du ha funnit dig till rätta med undantag för veckan före din föreställning. Då ville du hoppa av och börja ett Hotell och restaurang istället. Det gick över efter första föreställningen var avklarad.

Jag önskar dig ett fullkomligt lyckligt liv min älskade unge. Följ ditt hjärta och ta det lugnt. Du behöver inte stressa, livet väntar på dig.

Puss!