Att vara
GIck upp tidigt idag, var tvungen att köra S till sitt sommarjobb. Redan när jag klev upp kände jag att det var nåt nytt på gång. Nu skulle det inte sittas och halvdeppas längre. Nu skulle det hända lite saker, oavsett regn eller annat trist.
Satte mig och skrev ett par timmar när jag kom hem. Det kändes kul. Inte för att jag tror att det skulle kunna bli nåt. Men vem vet?
Det sjuka är att jag började min omställning i går när jag satt och slötittade på tv. Det var en dokusåpa av nåt slag. En av tjejerna pratade om vikten att vara sig själv. Leva för sin egen skull inte för andra eller hur man tror att andra vill att man ska vara. En ren självklarhet. Det är ju inget som inte nån redan vet.
I det här fallet gällde det en kille runt 20 år som inte vågat komma ut som bög. Jag tyckte lite synd om grabben. Vara 20 och ändå inte våga leva sitt liv. Tills det slog mig. Gör jag det? Jag tror det men jag vet inte säkert. Tänkte jag skulle kolla det.
