wessand

Såna här dagar när man inte ser solen alls utan bara lever i ett grått och svart töcken får mig ibland att tänka på en rätt grotsk saga jag hörde en gång när jag var barn. Den handlade om några barn som bodde på en plats där solen bara kom fram en dag var tionde år (eller var det var). En av flickorna kom i alla fall ihåg solen och gick och berättade för de andra barnen om den. De trodde henne inte utan trodde att hon ljög. En dag tröttnade de på flickans prat om att hon sett solen så de låste in henne i ett mörkt rum och så klart så kom solen just den dagen. Barnen blev så fascinerade av att verkligen se och uppleva solen att de glömde att flickan var inlåst. Hon missade allt .

Jag börjar fundera på om jag också missat den? Finns den kvar eller är den borta för alltid eller för tio år? 

Sen funderar jag ju även över kontentan av sagan, att barn som tror att andra ljuger får belöningen medan det ärliga barnet blev inlåst och missade allt? Eller jag kanske kommer ihåg sagan fel?