Känna sig gammal
På en lektion visade jag en bild från Himmelska fridens torg 1989 och vi pratade lite om vad det var som hände där. Då helt plötsligt säger en elev:
-Men! Fanns det färgkort på den tiden?
På den tiden? Jösses, för mig känns det som i förrgår ungefär.
Sen var jag med i en annan klass och läraren fick förklara vad ett vykort var. Alltså, det där med att när man åkte iväg så köpte man ett kort med motiv från stället man var, skrev hur man mådde, satte på ett frimärke och la det på en brevlåda. En brevlåda! Tar ju flera dagar. Fick förklara det som den gamla tidens mms ungefär. Några elever visste så klart vad det var. Och att det en gång fanns nåt som hette julkort...
Matematk
Eftersom ena matteläraren var sjuk var jag med på en mattelektion idag (vi brukar försöka vara två på vissa lektioner). Läraren gick igenom vinklar på tavlan. Hon ritade upp en rät vinkel och eleverna visste att en sån är 90 grader. Hon ritade upp en rak vinkel, eleverna visste att den var 180 grader. Och till sist, ett helt varv, som ju är 360 grader.
En elev lyssnar aktivt och säger sedan:
-Det är ju nästan som matte det här!
Tja, en insikt så god som någon.
Sås
Jag är ju dessutom riktigt kass på att laga mat. Om man då bortser från de ... fem? rätterna som jag brukar göra om och om igen. Ibland brukar jag titta på barnen och vara imponerad över att de överhuvudtaget lever. Och utan näringsbrist.
Men nu för några veckor sen hände det. Nu har jag ÄNTLIGEN kommit på världens bästa recept på varm sås (en kall god kan jag sen några år). Min lycka är gjord!
Nästan så jag kan börja bjuda hem folk.
Winnerbäck!
Får jag, får jag, får jag???
Florens i bilder. Lite iaf.
Amsterdam! Prag! Florens?
Resa???
Fotolust
Hade dessutom bildvisning på jobbet i veckan. Riktigt kul. Och förvånandsvärt nervöst! Jag menar, det är ju bara mina kollegor. 50 pers som jag känner väl och tycker om, hur kan det vara nervöst. Men som sagt, riktigt kul blev det. Och även det väckte lusten lite. Fast hur smart det var att berätta att en av bilderna var tagen på ett inhängnat, inte så tillåtet ställe, och sen inse att mannen som jag inte kände igen i puliken var polis, det vet jag inte. Men han skrattade bara.
Kanske till och med ska försöka med den största utmaningen av alla, börja gilla/uppskatta höst och vinter och få till några såna bilder. Vem vet?
(Fick förresten tillbaka högskolans fotoslutuppgift igår, med bra omdöme så nu är den helt klar)
Fördomar
Personbeskrivningar
Nu vet jag inte vad som hänt denna höst men när ena klassen beskriver mig som "social" och den andra klassen beskriver mig som "gillar att vara i naturen" så kan man ju undra hur mycket de lärt känna mig...
VAD
Nåja, datamänniskan på jobbet vill installera om min dator helt men det vill inte jag förrän jag fått in min sista uppgift till fotokursen. Den är snart färdig och efter det får kollegan göra som han vill.
Vardag
Jag har väl de här sista dagarna varit lika ounik som alla andra. Njutit av vädret. Och jobbat.
Den sista veckan har jag dessutom haft problem med min jobbdator. Det verkar vara helt omöjligt att få igång den nya skrivaren när jag skulle koppla datorn till den. Efter att jag och två datatekniker på jobbet försökt utan att lyckas sa den ena datateknikern att jag väl fick gå hem. VAD, Vård av dator.
Får väl kolla vad chefen tycker om det. Svårt att jobba utan fungerande skrivare är det i alla fall.
Små äckliga djur
Under mina år på jorden, varav drygt 18 på landet, har jag bara fått en fästing på mig. Detta medan maken och yngsta dottern brukade få tvåsiffriga mängder varje sommar. Jag brukade hävda att fästingar inte tyckte om mig. Men ändring på gång, hittills i år har jag fått två.
Jag vet inte om jag ska känna mig smickrad eller förnärmad.
Igång
*Planerat lite för elevstarten (en hel del kvar).
*Varit förkyld (gått omkring i en dimma).
*Varit på kickoff och dragit upp en fisk.
*Hunnit ställa om (tillbaka) dygnet.
*Kört dotter (d.y.) med kompis till flyget för en vecka i solen.
*Har även tittat igenom alla gamla Så mycket bättre (hade spelat in dom, nu tas dom bort). Slås återigen av hur grymt bra miss Li är. Hon gjorde inte en enda dålig cover under den veckan.
Och nu känns det nästan som om jag inte varit ledig. På gott och ont. På onsdag kommer äntligen eleverna.
Nu kör vi!
Dags igen
Så. Nu var denna ledighet slut. Eller nästan. Jag börjar jobba igen imorgon och detta innebär följaktligen att jag springer omkring och gör alla de där saker som jag redan skulle gjort, som jag har haft hela lovet på mig att göra.
Sommaren har varit bra. Mycket bra. USA-resan. Sitta på landet och läsa. Umgås med vänner och familj.
Och ändå är det nästan, men bara nästan, att jag ser fram emot det nya läsåret. När väl eleverna kommer blir det ju alltid riktigt roligt.
Miljonprojekt
Alltså, man kan säga vad man vill om förorter och miljonprojekt. Men jag växte upp i samma svale (trappuppgång) som dessa tre människor som nu är bland mina bästa vänner.
Den ena bor numera i Nederländerna vilket så klart begränsar umgänget. Men när vi ses! Ja jösses!
Landet
Sitter på altanen från frukost till sovnedgång. Läser, äter, slappar. Njuter. Inne på tredje boken nu. Gott, är det.
Sista från resan. Kanske.
Okej, det sista om USA (förutom bilder men det kan dröja. Har åkt till landet och inte ens tömt kameran).
Min LA-vän M hävdar att USA är världens största U-land. Jag kan inte riktigt säga emot. Han har dessutom bott här i ... snart 20 år? Så han vet.
Om man bortser från helt uppenbara sjuka saker som noll anställningstrygghet, praktiskt taget obefintligt semester och ett socialt skyddsnät som har fler hål än skydd, så tänkte jag mer gå in på saker jag själv upplevt.
Nätet och mottagningen var för det mesta helt kass, Helt klart hade vi bättre wifi i Sri lanka. Fanns där ett tak så fanns det wifi (tak inte alltid nödvändigt).
Det finns inga brunnar i gatorna (i LA). Vatten flödar vid regn. Flödar!
Inget kortvänligt land. Ingen betalar jättegärna med kort.
Om du tänker tanka. Betala i förväg. Så, in och betala 40 dollar till kassören. Sen om du behöver mer, in och betala (ite till i förskott) igen. Av nån outgrundlig anledning tyckte maken detta var kanon.
Dåliga vägar. Jag kan förstå att man har betongvägar i LA med tanke på trafiken men vägarna var dåligt skötta överhuvudtaget. Och de stackars asfaltsläggarna. De jobbade på vägen i 37,5 graders värme och stekande sol på det.
Landet som älskar sopor. Kan man packa in nåt i plast så gör man det. Varför inte packa in varje engångsmugg i plast?
Sugrör till allt! Beställ en vatten eller cola eller nåt. Självklart får du ett pappinslaget sugrör till din dricka.
På ett ställe vi var, lämnade några sin bil igång med ac när de gick in och handlade.
En stor generalisering, jag förstår det. Men: de förstår inte ironi. Skoja och det faller platt till marken.
Men så otroligt hjälpsamma! När vi åkte lokalbuss, vi fick så många tips och goda råd (alla stämde inte med varandra men ändå). Hjälpsam är bara förnamnet.
Småpratar gärna på ett ytligt plan, sägs det. Men vi hade mycket trevliga samtal med en övervintrad hippie i SF, ett sportsamtal med ett jättefan till Giants och annat folk på barer och i affärer.
Toaletter, ja jösses vad bra de var. Överallt. Rena. Lättillgängliga. Och gratis.
En dag kom vi körandes precis efter en bil voltat av vägen. Oj! Massa bilar stannade för att hjälpa till. Väldigt imponerande. Vi som svenskar stannade dock inte så vi vet inte hur det slutade...
Efter denna resa har jag fått hopp om livet efter mänskligheten. Träden som är över 2000 år. Bergen. Den starka obändiga naturen. Naturen kommer vinna!
Han (LA-vännen M) säger förutom att USA är världens rikaste u-land, också att det är landet han älskar.
Och så känner jag med. Ett rikt u-land, vet inte om jag hade velat bo där. Men gillar det, jo på nåt skevt sätt.
Så. Nu återgår min blogg att åter igen bli en vanlig halvtrist vardagsberättelse om en vanlig halvtrist Åsa.
Och med garanterat kortare och mer sällsynta inlägg.
Hemma!
På svensk mark igen! Bytet i Amsterdam var inga problem alls.
Nu vill jag ha knäckebröd! Och sushi.
