Flytt (igen).
Hjälp! Min första tanke var - Inte igen! Fast det var ju inte du denna gång...
Vad långt bort, Santa Monica! Fast kul för henne! Är inte ett dugg avundsjuk... jo....
Oj!!
Hjälp men wow! Mycket konstiga krockar i känslorna blev det. Vilken möjlighet, men så lång tid det är! Eller , nej, två år är inte så lång tid om man ser tillbaka. Men att se två år fram är inte samma sak.
Det är också tufft att inte vara egoistisk och tänka på sig själv. Det hade nog inte jag klarat. Men visst kommer det bli bra! Kanon möjlighet för dottern ju!
/P
Förstår att det är en tudelad känsla...
glad för hennes skull, men lite orolig & saknade blir stor...
Nu har du en bra ursäkt att åka på resa igen...
Vi ska strax bära flyttlådor vi oxå.. Nu ska hon äntligen flytta hemifrån dottern ;-) Men hon stannar i samma land/stad som tur är... ;-)
ha en fin kväll!
kram
Snyft...
