wessand

Ett dagis ligger mitt emellan skolan jag arbetar på och de inlånade lektionssalar vi har i grannhuset. Jag brukar säga att de barnen är de mest härdade i Sverige. De får både se och höra en hel del på dagarna när eleverna går förbi. (Fast å andra sidan såg jag också en tvåmeterselev bli jagad av en ilsken treåring med pinne för några år sen så jag tror de klarar sig)

Varje år lånar i alla fall dagiset vår matsal och har sitt lussefirande för föräldrarna där. Som tack brukar de ta med barnen in på ett onsdagsmöte och så lussar de för oss i personalen. I dag var det dags.

I år fanns där fem lucior och tre tomtar (en av dom riktigt liten). Dagispersonalen sjöng för fulla muggar, tjejerna stod och kliar sig i hårbotten så den glitterprydda kronan åkte på sniskan och den lille tomten såg livrädd ut varje gång de kom till Tipp tapp, eftersom det var då barnen riktigt kom igång och sjöng.

Chefen brukar tycka synd om barnen och lider varje år. Han är helt säker på att de bara längtar tills det är klart så de kan få sin fika och godispåse men jag får allt en liten tår i ögat. Jag skulle bli besviken om de inte kom tillbaka nästa år.