Nytt boende.

Kom fram till stället vi hyrt strax utanför Dubrovnik förra lördagen. Hamnade lite utanför en stad vilket var ljuvligt. Tillräckligt nära till bagare för morgonbröd och affär. Och jättenära till enslig strand där det oftast låg max 10 personer.
Igår anlände vi till nya stället. Liiiiiite olika. Nu bor vi högt som skam (205 trappsteg ner till badet i 35-gradig skugga). Nere vid strandpromenaden är det Mallorca. Affärer hela strandpromenaden. Massa folk. Massa restauranger. Men absolut bra det med. Kul att få båda delarna. 

Har försökt men kan inte kommentera några bloggar härifrån. Men jag läser. 



Framme

Landade igår äntligen efter en rätt seg  bilresa ner (tre övernattningar). Idag har jag inte gjort många knop. 
Sovit. Ätit. Badat. Suttit i skuggan. Typ. Men helt okej. Mer än okej, faktiskt. Kanonsällskap. Vad mer kan man begära? 

Semester

Äntligen!

Jobbat klart på skolan, jobbat några veckor på nya jobbet och nu ledig. Har tillbringat de sista dagarna med att tvätta, packa och fylla kylen till vår inneboende.

I morgon tar vi bilen och åker mot Kroatien. Vi har hyrt hus (två olika) och ska mest bara slappa och läsa och äta gott och ha det lugnt och skönt.

Tillbaka i slutet av juli. Hörs igen då!

Ha en härlig sommar!

Skrevs igår, skulle publicerat då men...

Sommarsolstånd. Årets mest deppiga dag gick förbi och försvann. Kanske beror på det som E sa. Vi blir äldre. Idag midsommar. I morgon julafton.
Men ändå. Det blir mörkare från och med nu. Jag brukar tycka det är totalpest men i år har jag inte ens hunnit fatta att det är vår innan den är över. Ålder eller stress? Vill jag ens veta?

Nu satsar jag på tio jobbdagar kvar innan fyra veckor semester. Och då ska jag banne mig bada, läsa bok och vila.

Nu har jag avslutat mitt jobb på skolan och gått in i fängelset. Att sluta på skolan var sorgligt (när det väl sjönk in) men inte så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Det känns gjort på nåt sätt. Och de där som jag vill ha kontakt med framöver, de kommer jag ändå ha kontakt med ju.

Har även startat på Anstalten. Kan inte säga att jag gjort så mycket nytta än. Det är så otroligt mycket nytt. Mest vad det gäller säkerhet (nycklar, larm osv) och byråkrati (vilka lappar ska skickas vart? Hur registrera vi de som kommer och vilket schema ska de in på? osv) och eftersom jag inte fått behörigheten att komma in på rätt system än är jag lite off. Även om min nya kollega verkligen gör vad han kan för att få in mig i jobbet.

Det här är dock inget som jag oroar mig över. Jag vet att det kommer bli bättre, att jag kommer känna det som att jag gör nåt vettigt. Men jag måste ändå säga att jag hoppade högt av glädje när väl nån av mina nya kom och frågade mig något som jag kunde svara på. Nåt inom svenskämnet.

Snart slut....

Har inte många dagar kvar på Tullengymnasiet nu och börjar känna av det på olika sätt. 
1. Ska nån verkligen ta "mitt" skrivbord?
2. Måste jag då verkligen ta tag i all skit som ligger där (praktiskt intryckt i diverse pärmar)?
3. 14 år! Inser nån hur mycket pärmar och grejer och minnen och annat man hinner samla på sig? 
4. Börjar nu tänka: jaha. Nu kommer jag inte gå denna vägen till jobbet snart.
5. Börjar nu tänka: jaha. Nu kommer jag inte sitta här och äta och snacka skit med eleverna så många gånger till. 
6. Börjar nu tänka: jaha. I denna korridor kommer jag inte leka top modell eller Pippi (hoppsasteg) så många gånger till. 
7. Börjar nu tänka: jaha. Hur många fester kommer jag missa nu? (Bjud in mig för bövelen). 
8. Börjar nu tänka: jaha. Är det nu meningen att jag ska ha med egen lunch på fredagar? Jag som är van att få äta ute då. 
9. Börjar nu tänka: men hallå! Ska jag inte få prata med mina kollegor dagligen?
10. Börjar nu tänka: men mina elever då???
 
Gjorde en liten film till elever och kollegor. Men mest till mig själv tror jag... 
 

1 juni

Varje 1 juni. Ett måste:

1 juni

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du 100 sommardar
och detta är den första
När solens lopp sin ända tar
så har du 99 kvar
och någon blir den största

Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår
Det går så fort att vandra
lägg märke till att vad du får
är 100 sommardar per år
i morgon är den andra

Frisyr

Om man tittar sig i spegeln och tycker att man ser ut som Ola-Conny i håret, är det dags att göra nåt då?

Blogg

Jag letade efter ett visst blogginlägg häromdagen. Jag visste på ett ungefär när jag publicerade så jag hittade det rätt lätt. Men hur som helst så tyckte jag det var så kul att läsa de andra inläggen i närheten så jag började om. Jag började läsa min blogg från början till slut (eller till 2014 i alla fall).

Några saker har jag insett:
*Långa inlägg - ofta tråkiga.
*Inlägg om "jag har så mycket med jobb och skola/inlämningar/tentor och fritid - mycket tjatiga och  ointressanta är det då?

Däremot: innan jag började jobba dubbelt och plugga på det. Då hade jag faktiskt en del riktigt roliga inlägg. Ska försöka hålla mig till det. Bara skriva när jag har nåt att säga.

Vilket jag ju iofs bröt redan nu...

Mätt?

Hade precis ätit en jättemiddag med maken. Var mätt bortanför alla rimliga gränser. Till och med så jag hävdade att jag inte orkade resa mig och hjälpa till att duka ut. 

Men jag tror att min trovärdighet minskade lite när han kom tillbaka in i vardagsrummet och såg detta:




Bekant som bekant?

Nu i dagarna två är jag med Anstaltslärarna på träff. Det innebär att alla anstaltlärare i region väst samlas och har lite möten och information. Det innebär också att det för mig blev 30 nya personer att träffa igår. Det innebar också att jag gick ner och skulle äta frukost i morse, ser ett bord med några lärare jag kom ihåg, såg ett bord bredvid med en man som jag också kände igen. Det innebar att jag frågade den mannen om det var ledigt där. Han såg lite förvånad ut men svarade ja. Det innebar att jag satte mig och började prata med männen vid bordet bredvid. Jag tittade på mannen vid mitt bord ibland så som man ju gör för att göra alla delaktig i ett samtal.

Det var inte förrän jag lämnade bordet som det slog mig. Mannen vid mitt bord var inte lärare på en anstalt. Han är ju en känd svensk fotograf som jag bland annat haft som lärare när jag läste mina fotokurser på distans. Jag undrar vad han tänkte egentligen...

Hård vecka

Så, nu börjar denna vecka ta slut. En lång vecka.
Först tre dagars intensiv utbildning på nya jobbet (Anstalten), torsdag - jobb på vanliga jobbet. Sedan blev jag "kidnappad" av mina goa kollegor på kvällen.
Först var vi på Tunbjörks fotoutställning och sen mat och shuffleboard. Och ni kan ju gissa vem som vann! En riktigt härlig, rolig och lite sorglig och sentimental kväll.
Och fredag - lektioner och sen kvällsjobb. Och nu arbete på skolan idag också. Men i morgon! Då är jag ledig!

Kan det vara så noga?

En kombination av stress och disträhet (snyggt ord) gjorde att jag igår köpte Färdigblandad kylarvätska istället för Färdigblandad spolarvätska. Plastflaska, blått innehåll. Same same... typ.

Jag hällde i vätskan och det blev väl inte så jättebra. Jag insåg vad jag hade gjort och fick stanna på nästa tapp och köpa ny vätska, denna gången rätt.

När jag kom hem berättade jag för maken vad jag gjort. Hans reaktion:
-Hällde du i kylarvätska??? Tur att du inte drack den, då hade du dött!

Nu vet jag inte vad han tänker om mig men jag hade liksom inte tänkt att dricka spolarvätskan heller. 

Elever, elever, elever

Dom är ju för goa ändå. 
 
Jag berättade för mina elever att jag ska sluta på skolan och mottog väldigt olika tankar och funderingar. 
 
1. En av eleverna, en tjej på kanske 1.55, vikt absolut max 45 kg blev jätteupprörd över att jag skulle jobba på anstalten. Hon sa att hon var rädd att nåt skulle hända mig. Så hon tänkte komma med som bodyguard. (Själv är jag ju 1,75 m).
 
2. Två av mina grabbar sa att de skulle se till att de kom in på några månader bara för att se hur jag skulle reagera. Det efter att jag sagt att jag INTE ville se nån av dem på mitt nya jobb. 
 
3. Har fått några underbara kommentarer och mejl från gamla elever sen jag berättade. Guld värt! Blev lipfärdig och jo, okej då, jag fällde även en tår. 

 

Gå i fängelse, gå direkt i fängelse utan att passera Gå.

Att livet består av förändringar, det är väl det enda man kan vara säker på? Nu står jag inför en stor och spännande sådan. 
 
Sedan 2001 har jag jobbat på min skola här i Borås. Jag har trivts som fisken i vattnet. Underbara kollegor, härliga ungar och ett intressant arbete. Men nu det sista har jag ändå känt att jag skulle behöva en förändring. Jag började titta mig omkring på andra jobb, hittade inget som så där verkligen tilltalade mig. Funderade till och med på att lägga ner läraryrket och göra nåt helt annat. Men vad? Vem skulle vara intresserad av det som jag kan och mina erfarenheter?
 
Så ramlade jag av en händelse förbi en annons om ett nytt jobb. Ett jobb som verkade klippt och skuret för mig. Jag skrev en ansökan och skickade in. Sedan startade en väntan (inte så konstigt kanske eftersom jag skickade in min ansökan två veckor innan sista ansökningsdagen). Jag väntade och väntade. Och åkte till Egypten med dotter (dy) och kom hem och fortfarande hade jag inte hört nåt och jag bestämde mig för att inte söka jobb, för att vara kvar. Men så kom det, ett telefonsamtal från rektorn som ville att jag skulle komma på intervju och det gjorde jag. Sedan blev det en fortsatt väntan och efter det ett nytt telefonsamtal. Jag hade fått jobbet!
 
Helst ville de att jag skulle börja direkt men jag kan ju inte lämna mina elever så här i slutet av terminen. Men dagen efter terminen är slut, då börjar jag. Ska även vara på lite utbildningsdagar under våren. 
 
Så, vad var det för jobb då? Jag ska börja jobba på Anstalten här i stan. På fängelset. Jag ska undervisa ungdomar mellan 18-21 år. Det verkar vara ett rätt tufft jobb men jag tror det kan bli hur bra som helst. Precis en sådan utmaning som jag känner att jag behöver. 
 
Nu har jag redan börjat fundera på hur jag ska städa min arbetsplats. Platsen där jag bott in mig i fjorton år. Inte helt lätt.  Jag tror på att slänga. Allt. Nästan. 
 
 



Dans

En av lärarna som brukar vara med på idrotten var ledig några dagar denna vecka så jag bestämde mig för att hänga på. Mest för att de denna gång skulle dela tjejerna och killarna och att tjejerna skulle ha dans. Jag tänkte att det kunde vara bra med en kvinnlig lärare med och dessutom var jag ju så klart nyfiken på hur danserna skulle gå till.

Tjejerna var införstådda med att de själva skulle sköta lektionen så jag var bara med lite på kul. Den eftermiddagen fick jag testa att dansa somalisk dans, arabisk dans och nån dans från Serbien (tror jag det var). Jättekul!

Efter lektionen frågade läraren en av tjejerna om "Åsa kunde dansa, då?". Hon tittade lite försiktigt på mig och skakade sedan på huvudet. Och det är sant. Så som några av dem kunde röra sina höfter kunde jag inte ens drömma om att klara av. Men kul var det.

Seg deg

Precis så, som en seg deg har jag känt mig länge nu. Tiden har bara gått. Jobbat, kollat film osv. Men nu äntligen märks det att nåt har hänt. Ljuset har kommit, värmen likaså. Och alltså blir jag mycket piggare.

Jag har till och med tagit fram kameran. Än så länge har jag mest burit omkring på den. Och tagit lite bilder på vissna tulpaner. Men nu ska jag definitivt ut mer och fota mer.


Sömnlösa nätter

Vad gjorde man innan youtube fanns?
 
Och jag vet att jag sagt det tidigare men miss Li, hon gjorde banne mig inte en enda dålig låt i Så mycket bättre. Får jag lyssna på henne och Winnerbäck så klarar jag sömnlösa nätter utan problem. 
 
Annars rätt lugnt. Har nästan ett kök. Hade haft mer av ett kök om vi inte kommit på att det kanske vore bäst att ta taket samtidgt. Hade så klart varit smidigt om vi kommit på det innan vi tapeterarade och satte upp skåp...  Har spis och vatten och så i köket, kyl och frys och skafferi i vardagsrummet. Funkar det med.

Tabletter

Detta är ju sanslöst. Hur gammal är jag? Jag har ju varit sjuk (mer eller mindre) i över en månad nu och i måndags fick jag nog och åkte till VC. Det visade sig att jag behövde antibiotika så nu hoppas jag att det ordnar upp sig. Men till problemet:

I vanliga fall äter jag Kalcium. Ordinerat av läkaren. Varje morgon. Enkelt. Men nu för ett tag sen upptäckte läkaren att jag även har kraftig järnbrist och behöver äta dubbel dos järntabletter. De ska inte ätas samtidigt utan med mellanrum under dagen. Järntabletterna får inte ätas ihop med kalicumet. Okej, det fixade jag också. Men nu kom ju även antibiotikan. Den får inte ätas med kalcium eller järn. Så nu går mina dagar ut på att räkna timmar.

Kalcium - vänta minst tre timmar.
Järn - vänta minst tre timmar.
Antibiotika - vänta minst tre timmar.
Järn...
Och däremellan lite slemlösande brustabletter.
Nåja, med allt det här intaget lär jag inte behöva så mycket mat. Blir ju mätt bara av tabletterna.

Betraktelser nr 2 (tror jag)

Har verkligen haft en kanonvecka i Egypten. Jag menar, en charter är ju en charter? Inte riktigt denna. Härlig personal. Underbart "lekledarteam" och allt resten bra också.

1. Kul att man blir en människa och inte bara en "nån som är där". Som när lekledarteamet (animation team) en dag påpekade att "vi saknade er igår" då vi var på rummet eftersom jag var sjuk.

2. Samma gäng som kom fram och sa "Ska ni åka hem?" Och vi fick en jättekram. Inte så att jag inte fattar att de glömmer oss samma sekund när vi åker. Men kul ändå.

3. Att inte ha nät på en vecka. Det kom, stannade en minut. Hann eventuellt publicera nån bild, fick aldrig sett nån kommentar, dock, innan nätet försvann igen. Som dottern sa, "det hade varit bättre att veta att det liksom aldrig fanns där". Men man vande sig.

4. Pannkaka till frukost. Och mellanmål. Fick mig redan tredje dagen äta rårivna morötter till frukost. Frivilligt.

5. Jag började veckan med att tro att det finns en särskild plats i helvetet för folk som reserverar solstolar utan att sen vara på plats. Men det slutade ju med att dottern och jag, även vi, la ut våra handdukar innan vi gick till frukosten.  

6. Att egypter som var på hotellet och försöka sälja grejer till oss (spa, ansiktsbehandling osv) ändrade sig och kom med goda råd mot min hosta. Fick andas nån eukalyptusgrej, fick egyptiskt te med citron, fick skumma rosa tabletter, satt i kokhet bastu. Tror dock de rosa tabletterna hjälpte bäst.

7. Omställningen att komma hem igen. Förutom att det är 30 grader kallare så har "all inclusive" ändrats till "vi har inget kök alls för det gamla är utslängt och det nya ligger i fina lådor i vardagsrummet tills rörläggaren kommer och kylskåpet är tomt och vi får leva på hämtmat en vecka eller fem och det är ingen som kommer och serverar utan du får vackert röra på dig själv och åka och hämta".

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0