wessand

Tänkte i morse skriva ett inlägg som i stort handlade om att "Världen rasar och vi med den". Det efter att många i min närhet just nu har det väldigt jobbigt och att jag är rätt slut (men har det otroligt mindre jobbigt än vännerna). Men eftersom jag inte gillar gnällbloggar, eller gnäll i största allmänhet, så lät jag bli.

Men nåt hände. Istället får att åka till jobbet och vara Lilla fröken solstråle åkte jag dit och var jag. Det gjorde att jag insåg att folk finns där. Folk vill hjälpa, folk vill stötta de som rasar. Helt plötsligt fick jag ledigt på onsdag som jag ville. Det är klart att dom inte kan hjäpa nån som inte talar om att de vill ha hjälp?

Samtidigt har en mycket nära vän "hotat" med att kidnappa mig och tvångsvila mig om jag inte tar det lugnt. Känns också bra.

Och jag lovar. Efter onsdag, då SKA jag ta det lugnt. Riktigt lugnt. Jag ska sitta på altanen och läsa skönlitterära böcker, jag ska sova länge, jag ska njuta av våren/sommaren. Och jag ska träffa min familj.

Så, nu är de slutgnällt. I morgon är Lilla fröken solstråle tillbaka.