September
Jag är ju ingen jättefantast till hösten, helt klart. Jag gillar inte när det blir mörkare och mörkare. Så i morse var det lite jobbigt att inse att det är september. Speciellt när det var så grått och trist när klockan ringde. Då känns det ju genast lite bättre när jag sitter i bilen på väg till jobbet och Winnerbäck sjunger för mig: "Det börjar visst bli höst, men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror". Så sant så. Jag brukar ju överleva, gör det säkert denna gång också.
Jag gillar hans texter och dessutom har hans nya låt en av de bästa titlarna jag nånsin hört: "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv". Nä, vem får det?
Ser fram emot konserten nu i höst.
Dottern och henns kompisar har också biljetter till en av Winnerbäcks konserter...
Mörker och kyla är inget jag gillar...
Ibland, om sommaren varit jättevarm - länge - så kan jag se fram emot hösten för att då få "tillåtelse" att sitta inne och häcka... Nu har det inte varit en sån sommar direkt. Känner mej inte "mätt" på sommar och sol... buähähähääää!
Färgen har inte riktigt försvunnit, men den är inte lika "illande" som på bilden! Boxing är ASkul!!
