wessand

Vi är bara fyra i familjen och ibland kan jag tycka att det är skönt att vi inte är fler. Vi har en tendens att prata alla på en gång, lyssna i kors och svara hit och dit och hur hade det då blivit om vi varit ännu fler? Det är inte alltid det blir så bra ens nu på bara fyra.
Äldsta dotterns värmländske (vilket han får småpikar om hela tiden) pojkvän J var hemma i helgen. Vi satt som vanligt och åt och pratade. När jag sen sa något till honom sa han: "Det enda jag har hört är Värmland, Värmland, Värmland och två köttbitar". Han hängde inte med, stackaren.
Och igår när vi satt och åt pratades det igen huller om buller om allt. Äldsta dottern och maken pratade om ett tv-program om Berlinmurens fall. Yngsta dottern kastar ur sig "Jag måste ta av mig sminket". Maken svarar då äldsta dottern och säger "Det måste jag se" men det gjorde ändå att vi alla blev knäpptysta innan vi fattade att det inte var yngsta dotterns sminkborttagning som var det intressanta utan att han var kvar vid i Berlinmurens fall. Han är inte heller alltid så snabb. Kan tro att det är ett manligt drag?