wessand

Som jag har nämnt förut så arbetar jag ihop med ett gäng fullständigt skogstokiga Elfsborgare. För dom tror jag inte att det finns nåt annat som är så viktigt som fotboll. Av princip och gammal vana har jag då tagit rollen som IFK-are. När kollegan B fyllde 40 var vi där och sjöng en sång för honom. De andra tre hade varsin Elfsborgströja, jag hade lånat en IFK, så klart.

Det här läsåret har vi också haft en intern allsvenska. Det innebar att dom som ville fick lämna in en lapp på hur vi trodde att serien skulle sluta. Idag var det prisutdelning. Det var otroligt kul att de första tre (om inte fler, vi fick inte veta mer) platserna togs av tjejer. Tjejer som själva hävdar att de är så intresserade av fotboll. De två platserna i botten togs av varsin kille, inte nån av de totalfanatiska men ändå. Sen kanske jag inte behöver berätta att jag hamnade på plats tre. Bakifrån. Så kan det gå när man tar hjälp av sin make.