Ett evigt körande
Ibland, oftare och oftare faktiskt, börjar jag fundera på hur man är funtad om man flyttar mitt ut i skogen utan nån sorts möjlighet till bussar, affärer och lite liv. Just nu känns det som att mina dagar går åt att köra barn. Den ena åt ena hållet och den andra åt andra. Min enda tröst är att de flesta turerna med äldsta dottern i alla fall går till körskolan. Tänk om hon kunde ta sitt körkort snart och jag sen kunde muta henne att köra yngsta dottern ibland. I wish.
Kommentarer
Postat av: madde
ha ha ha, ja men till en början kanske hon tycker det är roligt att köra syrran... ;) Njut av den tiden !! haha
Postat av: Rospiggen
Tjusningen med landet är ju just att det är landet MEN avstånden, skjutsandet och allt annat bilåkande är tyvärr nackdelen.
Trackback