wessand

Folk runt omkring mig har under tiden vi har haft katten sagt att de tycker att vi ska kastrera honom. Jag har inte velat göra det, jag har tyckt att han kan få vara hane när han nu är född till en. Nu har jag dock gett med mig. Den här våren har han varit orolig, gått runt och gapat och velat fram och tillbaka så idag var vi iväg och kastrerade honom. 

Jag sov riktigt dåligt i natt eftersom jag stängt kattluckan så han bara kunde komma in och inte ut, jag hade tagit bort mat och vatten eftersom han skulle ha fastande mage och vi hade satt in kattlådan, vilken han inte använt på flera år, igen. Jag kunde inte låta bli att undra hur natten skulle bli. Den blev dock lugnare än jag förväntade mig. Fast kattlådan använde han inte, jag trodde inte att en katt kunde hålla sig i 12 timmar men uppenbarligen kan dom det.

På vägen till veterinären fick jag ågren som bara den. Jag funderade på om det verkligen var nödvändigt men nu är det gjort. Nu är han hemma och är rätt groggy. Han har fått lite mat och jag har öppnat kattluckan, trots att han skulle vara inne natt också egentligen.

Så nu är det offentligt, jag är som alla tanter man ser på TV. Lever för katten. Jösses, vad fånig jag har varit igår och idag.