Dyslexi

Träffade på en mysig kvinna i helgen som berättade att hon blev smått livrädd för mig när jag berättade att jag arbetade som svensklärare (iaf deltid). Hon är dyslektiker och har under sina skolår blivit jättehemskt behandlad. Det är ju inte klokt vad sånt påverkar. Likaså den engelskläraren som talade om för mig att jag hade goda kunskaper (fick en fyra på gymnasiet) men att jag pratade göteborgs engelska. Nu fasar jag för att ens öppna munnen, i alla fall när det är andra svenskar med. Prata direkt till engelsmän eller amerikanare eller för den delen spanjorer osv är inget större problem. Men att prata engelska med en svensk åhörare, nej inte min grej.

Nu tror jag dock inte att kvinnan jag träffade är så rädd för mig längre och ännu mindre rädd skulle hon bli om hon läste mina chattar, eller för den delen, min blogg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0