umgänge
Såg en sak på nätet häromdagen. Det var en som skrev att hennes umgängeskrets främst består av "välutbildad medelklass och uppåt. Jag umgås med ytterst få personer som inte har minst tre, fyra års universitetsstudier bakom sig."
Det här fick mig att fundera. För mig är det nog tvärtom. Trots mina 240 p (6 år) på universitet umgås jag nästan bara med folk som inte läst på universitetet om man bortser från kollegor. Kan kanske bero på att mina rätt speciella privata intressen inte har nåt med akademiska poäng att göra. Kanske även har att göra med att jag har vuxit upp i ett av dem mindre fina delarna av Göteborg i en arbetarfamilj?
Jag kan känna att jag kan bli lite anti mot exempelvis folk som pratar med "fina" ord bara för att det ska vara så. Då regredierar jag och börjar säga saker som "skitsnabb" och "görbra". Så jag antar att fördomarna finns åt båda hållen.
Hur som helst tror jag att det ligger en hel del i det som en annan skrev i samma tråd, att "det är inte de akademiska poängen som skapar gemenskapen utan intressen och personligheter".
Sen jag flyttade utomlands så umgås jag med ytterst få akademiker. I Sverige var det precis tvärtom. Precis efter avslutade studier så finns det en viss skillnad i inställning mellan akademiker och icke ackademiker, men skillnaden äts upp med tiden av livserfarenhet.
Vem bryr sig vad vännerna har för akademiska poäng... I min familj är alla akademiker, men jag har valt en annan väg efter studierna för att jag trivs bättre med det. Min man är den första i hans familj med en akademisk examen... och det är ju kul, men jag gillar honom för den han är och inte för hans utbildning
